Molloys metodik – avslutande reflektion
Miniserien om Gunilla Molloys metodik ”reflekterande läsning och skrivning” i svenskämnet lider mot sitt slut (tidigare inlägg har publicerats här: 0, 1,2, 3). Avslutar gör jag med en reflektion: Fördelarna med de metoder Gunilla Molloy beskriver, och som leder till tankens och språkets utvecklande, synes mig vara många. Min invändning är svårigheterna jag ser i … Läs mer
Molloys metodik – 3
I Gunilla Molloys processinriktade skrivundervisning som jag skrivit om i tidigare inlägg fungerar också den stora mängden skrivtillfällen i sig som individualiserande (s. 36). Läraren behöver inte hitta olika arbetsuppgifter åt olika elever, för när eleverna utgår ifrån sina egna texter arbetar de med det de för stunden behöver, och i sin egen takt. Här … Läs mer
Kärna eller inte
Under de sista veckorna på mitt sommarlov har jag gett mig på att läsa Gunilla Molloys bok ”Skolämnet svenska – en kritisk ämnesdidaktik”. Jag citerar: Att tala om ”ämnet” som om det ständigt vore ett och detsamma är dessutom inte hållbart. Såväl på universitetsnivå som i skolan är ett ”ämne” alltid en konstruktion. Vad det … Läs mer
Molloys metodik – en lärarstudents inspirationskälla. Intro.
I flera tidigare inlägg har jag skrivit om mina tankar om litteraturläsning. Jag har rackat ner på klassiker och vissa har tolkat det som att jag skulle vara en rabiat motståndare mot dessa. Så är det inte, däremot ser jag inte att någon bok, inte ens en god klassiker, har en given plats i undervisningen. … Läs mer