Filter om teknik och minne

Tidningen FilterDet är alltid trevligt när tidningen Filter landar på hallmattan. Ännu trevligare är att läsa den. I senaste numret finns en artikel om minnet. Journalisten Christopher Friman undersöker hur vi människor ska klara oss när vi överlåter allt mer av minnet till tekniska lösningar. Han skriver:

Genom genetiska efterforskningar har man också kommit fram till att minnets inbyggda begränsning borde vara ett par hundratusen år gammal, och att den mänskliga hjärnan rent anatomiskt ser likadan ut i dag som den gjorde för 40  000 år sedan.
Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet, påminner om att detta var en tid då »det teknologiskt mest avancerade verktyget var den hullingförsedda harpunen« och »en människa under ett år träffade lika många andra människor som du och jag kan träffa under en dag.« »Samma hjärna«, avlutar Klingberg, »ska nu hantera den flod av information som det digitala samhället öser över oss.«
En cromagnonmänniska ägnade förmodligen en vanlig kväll åt att kasta några kvistar på elden och stirra ut genom en grottöppning. Med samma hjärna ägnar jag, tyvärr, merparten av en vanlig kväll åt att skumma igenom oläst e-post och slötitta på ett textat avsnitt av Cops samtidigt som en ständigt plingande Twitter-klient sondmatar mig med Annika Lantz senaste oneliners och Jan Gradvalls åsikter om surdeg. Det kanske inte är så konstigt att jag har ersatt grundläggande hjärnfunktioner med … ja, någonting annat.

Det går att träna upp sitt arbetsminne och sitt långtidsminne. Friman besöker ett träningspass i minnesteknik där en av deltagarna skapat ett system för att minnas långa tal:

Daniel har gjort om varje tvåsiffrig kombination till ett verb, och skapat två bilder för varje tresiffrig kombination från 001 till 999. De första siffrorna är kopplade till personer: 500–599 är svenska filmkaraktärer, 800–899 är tecknade figurer, 900–999 är amerikanska skådisar, 300–399 är »folk från Falkenberg«. Att tänka ut tusen personer tog allt som allt »ett par månader«, vilket också krävdes för de andra bilderna, som motsvarar substantiv. Genom den enda vattentäta minnestekniken som existerar – repetition – har Daniel på det här sättet lärt sig memorera siffror i block om åtta. Det innebär att han kan koda om den meningslösa sifferkombinationen 96911836 till bilden »Jack Nicholsson (969) kastar (11) en guldpil (836). Informationen lagras längre än korttidsminnets begränsning på 30  sekunder, men några timmar efter tävlingens slut är den försvunnen.

Tekniken är onekligen imponerande. Våra hjärnor är avancerade och spännande manicker. I artikeln berättas det att taxichaufförer i London har högre aktivitet i områden hanterar rumsuppfattning än ”normalt”. Hur vi lever våra liv har alltså stor påverkan på vad som sker i våra hjärnor. Det får mig att undra över vilka områden i min hjärna som är extra vass. Hur ser egentligen en lärarhjärna ut?

Amerikanska forskare har myntat det darwinistiska talesättet »Survival of the busiest« för att förklara hjärnans plasticitet. Det innebär att de hjärnfunktioner som uppmuntras växer sig starkare, medan de som negligeras skrumpnar ihop. Ju mer jag använder internet för ytlig faktainsamling, korta nedslag och icke-linjära intryck, desto större del av hjärnan kommer att vigas åt att hantera och bearbeta sådan information. Ju mindre jag ägnar mig åt motsatsen – att läsa böcker, sätta ihop fullständiga meningar och tänka djupa, koncentrerade tankar – desto mindre delar av hjärnan kommer att vigas åt att hantera den sortens information. Kort sagt riskerar vi att träna våra hjärnor till att vara distraherade; till att bearbeta information väldigt snabbt, men lika snabbt tappa bort den.

I ett klassrum händer det väldigt mycket och jag är igång hela tiden. När lektionen är slut kan jag inte komma ihåg allt som hänt. Kanske borde man inte det, men tankarna snurrar vidare: Är kraven på dokumentation ett sätt att kompensera för hur hjärnans arbetsminne fungerar? Hur hamnade vi i så fall där?
Utifrån ett lärarperspektiv är det här med minnet och hjärnan oerhört intressant. Under utbildningen läste vi ingenting om hjärnan. Lite märkligt kan tyckas eftersom det är den vi använder och försöker få andra att använda hela dagarna. I skolan jobbar jag med långsiktighet, och märker tatt eleverna inte blir särskilt imponerade. Ibland tänker jag att jag haft tur som inte vuxit upp mitt i det här suset och bruset. Men ibland önskar jag att min hjärna kunde hantera all text, alla bilder och alla övrig information snabbare. Frimans artikel visar att det är stört omöjligt. Skönt.

Här kan man läsa hela artikeln. Gör det. För övrigt så arrangeras SM i minne under bokmässan i Göteborg.

Comments
2 Responses to “Filter om teknik och minne”
  1. Janis skriver:

    Intressant läsning!

    Lägg till taggen ”läsning”/”Läsförmåga” också, för stycket med ”survival of the fittest” har ju mycket med den pågående diskussionen om läsförmåga att göra (föreslår jag ödmjukt).

    Vi läste en del om hjärnas i engelskan – om jag mindes något kunde jag berätta lite … 😉 Äsch, jag minns nog, men det handlade mest om hur man bäst lär in nya ord/fraser/glosor. Jag lånade en bok häromdagen ”Hjärnan och pedagogiken”, den kanske jag hinner läsa lite i, innan vi ses: den handlar om hur man kan utnyttja hjärnans resurser i undervisningen och är skriven av ”gamle” Maltén, du vet.

  2. Det ska jag fixa!

    Den är boken av Maltén lånade jag för nåt år sedan. men jag hann aldrig läsa den. Du kan få berätta om den för mig sen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: