Molloys metodik – 3

I Gunilla Molloys processinriktade skrivundervisning som jag skrivit om i tidigare inlägg fungerar också den stora mängden skrivtillfällen i sig som individualiserande (s. 36). Läraren behöver inte hitta olika arbetsuppgifter åt olika elever, för när eleverna utgår ifrån sina egna texter arbetar de med det de för stunden behöver, och i sin egen takt. Här kommer också den viktiga responsen in. En respons som ges under skrivandet och inte på den färdiga produkten (för på detta sätt sker knappast någon språkutveckling!).

De metoder jag redogjort för kan sägas fungera som en ram för ett språk- och personlighetsutvecklande arbetssätt, men Molloy presenterar även fler (del)metoder som arbetar mot samma mål.
Att till exempel inleda ett moment, eller fånga upp något aktuellt med fem minuters riktad skrivning (som jag tror används av många lärare) ger eleven tid att finna och formulera sina tankar, och ger alla elever möjligheten att uttrycka sina åsikter (s. 103). Detta kan fungera som stöd både för ett fortsatt skrivande likväl som för en diskussion. Det fungerar också koncentrationsskapande, och markerar på ett bra sätt början på en lektion, eller sätter punkt för tidigare aktiviteter, har jag märkt i min egen praktik.

Vad jag själv däremot inte prövat, men som utvecklar kortskrivning ytterligare är den så kallade loop-skrivningen: När egen erfarenhet skall knytas till litteraturläsning (eller annat) och utvecklas till ny kunskap kan ”loop-skrivandet” användas (s. 84f). Efter nedskrivna spontana tankar kring ett givet ämne ges eleven möjlighet att organisera och revidera materialet. Med ”loopen” angrips ett ämne utifrån olika håll, det egna tänkandet tillåts utvidgas och därmed också den egna förståelsen. Flera ”loopar” kan sedan också sammanfogas till en längre text.

Ett lärande som bygger på mycket skrivande, samtalande och eget kunskapssökande kallar Molloy den dialogiska klassrumskulturen (s. 155). I detta ingår de metodiska redskap jag redogjort för, och fler därtill. I skrivandet och reflekterandet skapas en undervisning som gynnar alla elever, och Molloy säger sig ha märkt att vad som är bäst för de svagaste eleverna är bäst för alla.

I nästa och sista inlägg kommer en kortare sammanfattande diskussion om Molloys metodik.

*

Molloy, Gunilla (1996) Reflekterande läsning och skrivning. Lund. Studentlitteratur.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: