Lärarjobbet som improvisationsteater

Tröskelplanering = när man planerar lektionen mer eller mindre i samma stund man kliver över tröskeln till klassrummet; man improviserar helt enkelt. Att man behöver något på fötterna när man undervisar, det hinns alltså inte alltid med …

Jag antar att ni hört liknelsen ”att vara lärare är som att stå på scen”. Det är en bild av läraryrket som beskriver det att lärare behöver inta scenen (klassrummet) och i någon mån förmå fängsla sin publik (eleverna), och fånga deras uppmärksamhet. Precis som på teatern. Du behöver en inifrånkommande energi för att lyckas synas, höras, beröra elever som kanske hellre snackar med varandra, eller fingrar på sina mobiler eller datorer. Eller sover. Du behöver inte minst vara väl förberedd – på vad du ska säga, hur det ska framföras för att tas väl emot , förstås, engagera, och på hur lektionen ska utformas och vilket material, lektionsstoff, ni ska arbeta med.

Jag har arbetat snart tre år som lärare, snart är det skolavslutning och därefter väntar sen skolstart nummer fyra. Jag har under dessa år aldrig varit riktigt väl förberedd vid höstterminernas skolstart. År ett var jag nyanställd och kastades in i verksamheten samtidigt med eleverna. Läromedlen var lika nya och okända för mig som för eleverna, alla läromedel som saknades var ännu inte uppfunna av mig. År två var bättre, men jag varken kunde eller ville ta mer än en del av min sommarsemester till att förbereda allt som behövde förberedas, och första arbetsveckan gick åt möten och konferenser, och bara små, små stunder kunde avsättas till lektionsplaneringen. På egen hand för det gick snabbast.

År tre började jag på en ny skola och allt var nytt igen, inte minst läromedlen som jag bara snabbt hann bläddra igenom innan det var dags att börja undervisa. För första arbetsveckan gick återigen till möten, föreläsningar och konferenser.

År fyra ska vi omorganisera skolans verksamhet. Vi behöver verkligen få tid att samlas, diskutera och planera inför detta. Men nej, vi ska åka på konferensresa som någon långt borta har bestämt (viktig konferens, men ändå) och i övrigt lyssna till de föreläsningar som ges när kommunen samlar ihop alla lärare i kommunen. Säkert bra, men nej, inte det viktigaste (i en värld där varje dag handlar om prioriteringar och frustrationen över dessa).

För att komma tillbaka till liknelsen mellan en lärare och skådespelare: På en teater förbereder man sig innan premiären. Innan ridån går upp har skådespelarna förberett sig; hur scenerna ska spelas och pjäsen tolkas och framföras har diskuterats och regisserats, scenen har riggats, rekvisitan finns på plats. Nyckelordet är f ö r b e r e d e l s e r.

Själv är jag trött på att spela improvisationsteater.

Jag vill planera u n d e r v i s n i n g e n, verkligen läsa läromedlen för att avgöra vad jag kan eller vill använda och hur, vad som mer behöver tas fram, hitta inspiration och uppslag på olika håll. Jag talar inte om några ”minutplaneringar”, jag gillar utrymme för ”carpe diem”, men jag vill vara p å l ä s t, ha t ä n k t och r e f l e k t e r a t. Jag vill gärna göra det tillsammans med mina kollegor; brainstorma och få fram roliga, kunskapande arbetssätt.

Under mina tre första är har jag (förutom att blivit ganska ordentligt vidbränd för att jag försöker kompensera bristen på tid för för- och efterarbete med ideellt arbete på helger och lov), blivit riktigt bra att göra ett hyfsat jobb ”med tanke på förutsättningarna” och en mästare på så kallade tröskelplaneringar. Jag improviserar för fullt!

Från improvisationsteater.se :

Fråga: Vad är improvisationsteater?
Svar: Det är helt enkelt teater utan manus och förberedelser.
Fråga: Är det inte svårt?
Svar: Det är lättare än du tror och väldigt roligt.

I skolan är det inte fullt så roligt. Eller lätt. Eller bra. Inte när det sker för ofta. Skolan och undervisningen borde vara viktigare än så. Att vara lärare är världens roligaste jobb. När man får lov att vara lärare. På riktigt.

Trötta, kanske ledsna, säkerligen stressade, oplanerade lärare som improviserar har heller inte så mycket ”inifrånkommande energi” att fängsla sina elever med under de oönskade improvisationerna, så att de kan fejka sin brist på förberedelser. Det blir så där lagom roligt, och inte lätt för varken ”den som står på scenen” och för ”publiken”.

PS

Jag tänkte avsluta med ett passande citat, men jag hittade bara det här: ”Den som utan att vara förberedd gör succé tillbringar resten av sin tid hos psykiatern”, Fredrik Loewe. Vet inte vad jag ska tänka om det eller vad det ens betyder, men jag improviserar och klipper in det!

Bild (beskuren): Princess, av Lif. Flickr CC

Comments
3 Responses to “Lärarjobbet som improvisationsteater”
  1. sökaren skriver:

    Det låter nästan som att vara vikarie! http://sokarensskoltankar.wordpress.com/2012/03/28/den-oforberedda-pjasen/ Men tyvärr ser jag mycket av det du berättar på min praktik.

  2. Mycket viktigt inlägg. Rätten att ha förutsättningar att göra ett bra jobb. Rätten att slippa göra bort sig utan egen förskyllan. Rätten och plikten att inte slösa bort våra elevers lektioner och liv. Rätten till kvalitet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: