Om skrivande, hjärnor och tänkande

Posted by Monica on november 3, 2010 · 10 kommentarer 

Bild från perpetualplum och Flickr. CCA-licens.

Janis skrev ett inlägg om en-till-en-datorer och hur det skulle vara till stor hjälp för elever som har problem med att skriva. I Janis fall handlade det om en elev vars handstil är ett hinder för skrivandet. Till en början blev jag mest upprörd och påbörjade ett väldigt affektdrivet inlägg om att JAMEN DÅ FÅR MAN VÄL FÖR SJUTTON TRÄNA!! och så, men det kändes inte särskilt konstruktivt.

Jag har också, och det har säkert ni med, sett alla de här eleverna vars handstil inte går att tyda. Det är sorgligt att se dem kämpa och bli trötta, när all energi går åt till att göra bokstäver istället för att formulera ett innehåll. En kollega till mig avskyr att skriva för hand, han har så dålig handstil, säger han. Då blixtrar det till i huvudet och jag kommer ihåg hur jag som sjuåring stod i ett klassrum med pensel och en mugg vatten och målade bokstäver på svarta tavlan. Hur gör man idag? Tränar man handstil idag? Att få skriva på dator kan vara till stor hjälp, men det löser egentligen inte problemet. Det lindrar bara.

Via twittermaskinen briankotts hittar jag artikeln How handwriting trains the brain från Wall Street Journal. Där läser jag om den kognitiva och motoriska träning man får genom skrivande. Detta gäller inte bara barn som lär sig alfabet, utan alla som lär sig ett alfabet oavsett ålder. Saxat:

Other research highlights the hand’s unique relationship with the brain when it comes to composing thoughts and ideas. Virginia Berninger, a professor of educational psychology at the University of Washington, says handwriting differs from typing because it requires executing sequential strokes to form a letter, whereas keyboarding involves selecting a whole letter by touching a key.

She says pictures of the brain have illustrated that sequential finger movements activated massive regions involved in thinking, language and working memory—the system for temporarily storing and managing information.

Nu har jag inte Ong i hvudet, men jag har för mig att det i Muntlig och skriftlig kultur står något om att teknologiserandet av tänkandet (=skrivandet) är är inre och yttre handlingar. Vi ser något (yttre), tänker på det (inre) och skriver om det (yttre). Eller så tänker vi på det, skriver om det, och det vi skrivit är en utomstående produkt, full av vår inre värld. Ong formulerar sig dock något snyggare. Kontentan är att skrivande och tänkande vinner på att ske samtidigt.

När jag funderat på det här i flera dagar läser jag Joakim Jardenbergs blogg och hittar där en länk till en artikel från 2004 (innan facebook och twitter!), This man wrote down his every thought – why?, som handlar om Lion Kimbro, som varje dag i ett par månader skrev ner varenda tanke som for igenom hans huvud.

Why would anyone in their right mind want to do this? ”Because of the incredibly clarity that comes with it,” Lion says. ”It may feel that for the first time in your life, you really have a clear idea of what kinds of thoughts are going through your head.
[…]
”And you find answers. Basically, it feels like watching Atlantis come up.”

Lion säger att pennan var överlägsen datorer, eftersom det gick snabbare att använda pennan när han ville klottra och rita till sina anteckningar. Här är en länk till boken han skrev om att anteckna allt man tänker.

Så var landar vi? I att vi inte ska underskatta pennan. I att jag kanske ska få mina elever att röra sig bort från datorerna lite oftare. Att skriva för hand blir att bokstavligen greppa sina tankar, inte bara vidröra tangenter för några ögonblick. I att jag vill att mina elever ska kunna använda skrivande som ett medel för tänkande, som det står i kursplanerna.

Arkiverad under IKT och media, Monica, Undervisning · Tagged with handskrift