Molloys metodik – avslutande reflektion

Miniserien om Gunilla Molloys metodik ”reflekterande läsning och skrivning” i svenskämnet lider mot sitt slut (tidigare inlägg har publicerats här: 0, 1,2, 3). Avslutar gör jag med en reflektion:

Fördelarna med de metoder Gunilla Molloy beskriver, och som leder till tankens och språkets utvecklande, synes mig vara många. Min invändning är svårigheterna jag ser i att arbeta som hon gör, varav tidsbristen är den största. Den arbetsgång hon beskriver (kap. 15) med 16 lektioner i arbetet runt en bok tar för henne en månad – i en klass med två timmars undervisning per vecka (min erfarenhet) skulle samma arbete ta två månader. Metoden kräver också mycket av pedagogen, att på ett bra sätt leda eleverna i detta arbetssätt kräver erfarenhet och mycket klokskap! Men detta betyder i slutändan mindre än de invändningar jag har emot de metoder som jag inte ser leder till det meningsfulla; det språk- och personlighetsutvecklande arbetssättet.

Grunden för att all undervisningen skall bli utvecklande är att läraren alltid ställer sig själv de viktiga didaktiska frågorna: Vad undervisar jag om, och hur undervisar jag om detta? Vem undervisar jag, och vem är jag som undervisar? Och, sist men inte minst, varför undervisar jag om detta? En lärare måste reflektera över vad det är han eller hon vill att eleverna ska förstå eller lära sig, och hitta det kreativa sättet att göra det på (s. 193).

För mig lägger Molloys metodik både grunden för en klassrumskultur med struktur och koncentration, och banar vägen för det meningsfulla tanke- och språkutvecklingsarbetet i skolan.

Jag ser självfallet problem med en sådan utpräglad skriftkultur i klassrummet. Men metodiken innebär inte, som jag ser det, att man ALLTID skriver, mer att man gör det regelbundet. Fokus har varit skrivandet och skrivandets dialog (mellan bok och läsare främst) – den muntliga dialogen är lika viktig men har inte berörts här.

I och med att jag i denna serie återkommit till Molloys metodik och då påmint mig själv om vad jag tidigare läst i min utbildning kan jag konstatera att Gunilla Molloy fungerat som en god inspiration för mig som  svensklärarstudent – jag kan knappt vänta tills jag får börja undervisa på riktigt!

*

Molloy, Gunilla (1996) Reflekterande läsning och skrivning. Lund. Studentlitteratur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: