Vikariefrågor, del 1

Posted by Monica on maj 25, 2009 · 3 kommentarer 

Anne-Marie ställer intressanta frågor, som jag satte mig ner och funderade kring. Det blev så långt att jag delar upp det lite. Här kommer del 1 av 3.

Hur ser kulturen ut?
Jag har varit på skolor där jag blivit behandlad som vikariesamordnarens dotter, som en arbetskamrat och som luft. Ibland får jag intrycket att vi vikarier ses som ytterligare en börda som läggs på alla lärare, trots att så inte är fallet. Det är som att blotta närvaron gör att de andra lärarna suckar lite extra för att de måste ta in att jag är där och inte Magda Idrott eller Kåre Tyska. Som att de måste slösa energi på att se och tänka att jag är där.

Men det kan ju vara roligt också, som när jag får kontakt med lärarna och man kan sitta och prata om böcker, eller när det blir lite av en sport att gissa vem jag vickar för. Eller när de vet att jag vet var man hämtar pennor, och kan föra in frånvaron och känner att de inte måste hjälpa mig med allt. Då är det roligt.

Hur gör en vikarie?
Så här kan det vara: Jag får ett telefonsamtal där en skola frågar om jag kan vicka i matematik två dagar nästa vecka. Jag svarar ja. Jag åker till skolan, har lektioner enligt instruktioner (räkna vidare). De elever som inte jobbar försöker jag med smicker, förtäckta hot och tjat få att arbeta. De som jobbar svarar med ett kort ”nej” när jag frågar om de vill fråga om något.

Eller så får jag ett telefonsamtal kl. 07.05 idag där någon frågar om jag kan ha NO idag kl. 08.30. När jag kommer till skolan får jag ett schema, hinner precis ställa in matlådan i kylen och hitta klassrummet innan eleverna kommer.

I båda fallen presenterar jag mig. Ofta har jag inte fått veta det som eleverna mest av allt vill veta: varför är läraren borta? Denna fråga får jag svara på ett flertal gånger under varje lektion. För varje ”jag vet inte” framstår jag som okunnig och klassen blir mer orolig.

Vilket stöd har vikarien i den organisation som för tillfället har anställt och uppdragsgivit vikarien en klass, lektioner och ämnen?
Stödet finns men är inte tillräckligt. Ibland stöter man på en rektor, men oftast inte. Har man tur så finns det någon som visar en var toaletterna och lärarrummet finns.

I vilken läroplan är vikarien utbildad?
Är vikarien utbildad?
Jag är utbildad i Lpo 94 och Lpf 94. Men ska jag vara ärlig så hjälper inte det mig särskilt mycket när jag blir ignorerad av ett gäng tjejer i 7:an. Den är dock lite till hjälp när eleverna frågar mig varför de ska göra ”det här”, vilket kan vara allt från att läsa ”Möss och människor” till att lära sig andragradsekvationer. I båda fallen vet jag inte, eftersom jag inte förstår mig på något av dem, men jag kan i alla fall prata om demokrati och framtiden. Ibland slänger jag in att de med största sannolikhet kommer att hamna på parmiddag någon gång i framtiden och att de då måste spela TP.
Jag är utbildad. Det är till stor hjälp, även om vissa elever har tyckt att det har varit bra att jag inte varit ”riktig” lärare.

Vem introducerar vikarien i klassrummet?
Ibland är läraren som jag ska vicka för kvar i klassrummet. Eller, det har faktiskt bara hänt 2 gånger. I 99 fall av 100 går man in i klassrummet själv, med bara en whiteboardpenna att hålla i handen. Det finns ingen som har tid att introducera. En introduktion skulle visserligen synliggöra att jag är här för att vi ska ha skola idag och att jag har expeditionen i ryggen. Å andra sidan kan det underminera min redan så bräckliga roll eftersom jag visar att jag 1) behövde hjälp att hitta till klassrummet, och 2) inte kunde gå in i det själv.

Arkiverad under Fotograferat, Skola, Undervisning, Vikarien · Tagged with Anne-Marie Körling, vikarie