Vikariefrågor, del 3

skolaSista delen i den rafflande vikarietrilogin. Här är del 1 och här är del 2. Tack till Anne-Marie Körling som drog igång tankeverksamheten.

Vilket förhållningssätt förväntas?
Vi förväntas se till att eleverna stannar i klassrummet och att de jobbar. Om vi kan något är det ett plus. Det där med förhållningssätt är svårt, för vissa klasser mår inte bra av att ha vikarie. De blir oroliga och otrevliga. Jag har haft lektioner där jag har haft svårt att hjälpa de elever som jobbat för att jag varit tvungen att hålla i en pekpinne, whiteboardpennor, pennaskar och en blomspruta med rengöringsmedel för att förhindra att de blir snodda. Andra klasser har jag roligt med och kan hjälpa trots att jag inte kan spanska eller NO, för de mår bra av en paus från den ordinarie läraren, eller är så pass mogna och trygga att de kan jobba ändå.

Vad kan vikarien göra och inte göra?
Ibland får jag hitta på egna grejer. Men eftersom jag vickar i allt och inte bara i svenska/media så kan jag inte hitta på så mycket själv. Det finns dessutom ofta planeringar som måste följas.

Om jag inte känner klassen blir det svårt att göra något som bryter av från undervisningen (tex. Dramaövningar, värderingsövningar, bildanalys). För det kan bli platt fall. Vad vi kan göra är oftast upp till er som gör instruktionerna.

Hur och vad är en vikarie?

Det finns ett glapp mellan vikarier och lärare. Som jag upplever det ses jag mer som arbetskraft än som pedagogisk resurs. Det finns flera skäl till detta:

– vi kommer in under en kort period, det är ALLA inblandade medvetna om. Eftersom de flesta lärandesituationer bygger på relationer mellan lärare och elev är det svårt att på en 40-minuterslektion skapa band med 30 elever.
– vi måste helst följa lärarnas planeringar, annars hamnar eleverna efter.
– vi anlitas ibland med kort varsel, vilket gör att det inte finns tid att sätta sig in i planeringar, att kontakta undervisande lärare och komma med egna idéer.

Hur kan man skola in vikarien?
På ett av mina vickjobb är jag utsänd av ett konsultföretag. Jag är alltså deras representant, inte representant för en kunskapssyn eller en människosyn, utan företagets ansikte utåt. Där måste jag passa in i en skolkultur som på vissa punkter inte överensstämmer med hur jag ser på läraruppdraget. Där består mina valmöjligheter av att tacka nej till jobbet (pengar + merit + erfarenhet) eller att hålla käft och jobba (pengar + merit + erfarenhet).

Frågan är viktig men bör ses i perspektivet av vikarieuppdragets flyktighet. Som tur är har jag gjort VFU i en av skolorna där jag vikarierar och har därför lärt känna lärarna på ett helt annat sätt än om jag bara varit vikarie.

Hur återkoppla?
Jag brukar skriva till läraren jag vickat för. Det är ofta uppskattat. Men från ledningen hör jag ingenting. Man kan ju tycka att det kanske vore bra för dem att höra från en utomstående hur skolan upplevs. Å andra sidan vill jag gärna bli anlitad igen, så därför skulle jag nog inte våga säga att vissa elever är rasistiska eller att det sitter något konstigt i väggarna.

Vad klasserna tycker om mig vet jag inte, i alla fall inte mer än vad de säger till mig i klassrummet. Men det vore lite trevligt om jag fick respons på mitt sätt att bemöta eleverna och hantera lektionerna.

Annonser
Comments
One Response to “Vikariefrågor, del 3”
Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] en vikarie, med mera kan man läsa i tre tänkvärda inlägg på bloggen Metabolism. Här, här och här hittar du […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: