Lärarstudenter – förenen eder!
När jag tänker på #merkateder, skollyftet, skolgranskning, #skolverket och hela skoldebatten så tycker jag att lärarstudenterna saknas. Eller, saknas är väl kanske fel ord. Jag tycker att de är lite tysta.
När jag tänker på hur vi metabolister tyckte och tänkte under utbildningen så kan man säga att det var så här:
Vi hade idéer om hur vi ville ha utbildningen, vad vi tyckte att vi behövde och vad vi saknade. Sen bloggade vi om det.
Var vi med i programrådet? Nej.
Var vi med i lärarfacken? Ja. (Som studerande får man vara med i båda fackförbunden.) Men vi gjorde ingenting med det förutom att läsa deras tidningar.
Tänk om vi som var missnöjda med en del av det som försiggick på utbildningen hade börjat härja runt lite, ordnat möten, varit vassare i utvärderingar och sett till att saker faktiskt hände. Tänk om vi hade gått till programansvariga med våra idéer och krav.
När vi gått ut var vi några som pratade om att vi borde träffas och skriva ihop något för att sedan ordna ett möte med lärarutbildningen där vi kunde berätta vad vi tyckte och tänkte, och ge förslag på hur lärarutbildningen kunde utformas. Jättebra ide.
Blev det något av det? Nej.
Och var idén så bra egentligen? Är det inte bättre att säga till när man kan istället för efteråt? Det finns en anledning till att folk hatar utvärderingar, och det är den smärtsamma insikten om att det är för sent. Det är insikten om att ens åsikter inte är önskvärda förrän det man kan ha åsikter om är över, att de som läser ens utvärdering är mer intresserade av framtiden och vad man kan göra bättre sen än att göra bättre här och nu.
Vad hade hänt om vi fört ett jävla liv och krävt fler lärarledda lektioner, att vi blev observerade av lärarna under VFU:n, att studierna verkligen bedrevs på heltid, att kraven och nivån på undervisningen höjdes och att vi helt enkelt fick lära oss mer?
Vad hade hänt?
Jag tror att vi hade blivit tagna på allvar.
Jag tror att jag hade blivit både en bättre människa och en bättre lärare.
Comments
5 Responses to “Lärarstudenter – förenen eder!”Trackbacks
Check out what others are saying...-
[…] Vill jag förändra sakernas tillstånd så behöver jag göra mer än så – precis detsamma som Monica var inne på, när hon skrev om lärarutbildningen och vad man kunde ha gjort mer handgripligen i stället för […]
metabolism
Janis
Lina
Monica
metabolism 
Vilket fantastiskt inlägg, Monica. Så sant och så klokt.
Jag gör mina elevutvärderingar runt höstlovet. Litet före eller litet efter. Det är nog inte så dumt.
Väldigt viktiga tankar!
Det finns en aspekt på detta som vi lärare ofta inte vill tänka på och det är den beroendeställning studenter/elever har till sina lärare. Jag minns alltför väl att min kritik av min utbildning (grundskola, gymnasium och högskola. Jag var (är?)väl kritisk av mig) väldigt ofta drabbade mig själv. Det var inga roliga stunder.
Förhoppningsvis är lärare av idag bättre på att skilja på sak och person men jag tror studenter har svårt att verkligen våga lita på det.
Hoppas att ni som lärare kan uppmuntra era elever att bli så som ni borde ha varit.
Tack ska ni ha! Min erfarenhet är att lärarna på högskolan också ville ha mer av allt, men att det var en fråga om pengar. Sen tror jag, precis som A skriver, att man blir lite rädd för att kritik mot skolan ska slå tillbaks på en själv.
Det är ändå märkligt att det ska vara så känsligt när alla vill dra åt sammma håll.