Som vanligt

En kollega till mig jobbar bara två dagar i veckan. När han kommer till jobbet och vi springer på varandra går snacket så här:
– Hej!
– Hej!
– Hur är läget?
– Bra, själv då?
– Jo, det är bra. Har det hänt nåt spännande här då?
– Eeeh… Eeeh… Nä. Det har varit som vanligt.

Först kände jag mig bara tråkig. Tråkig som inte kom på något kul. Tråkig för att jag uppenbarligen inte varit med om något särskilt under de dagar han inte jobbat. Tråkig för att jag inte kunde komma på något kul som hänt de senaste veckorna. Hur orkar jag med att jobba på ett ställe där allt alltid är som vanligt? Det var ju det jag ville undvika. Det var därför jag lade av med fakturor och papperssortering.

Sen slår det mig. Så klart. Detta är ett urval av det som hände förra veckan:

  • Två av mina boktips uppskattades av eleverna.
  • Jag kom till nya, inte så roliga, insikter om några av eleverna.
  • Jag kom till nya, väldigt upplyftande, insikter om några av eleverna.
  • En av mina mentorselever förstod att jag inte är någon polis.
  • Några av eleverna använde möblemanget för att testa om självbärande valv verkligen funkar.
  • En elev blev utsparkad, förkrossad och sen löste det sig.
  • Jag har fått mailkontakt med en del av föräldrarna till mina mentorselever. (Det får man om man skickar ut CSN-varningar. Ett litet tips.)
  • Undervisningsmaterialet jag gjorde blev både snyggt och bra.
  • Eleverna förstod äntligen poängen med att vi tränade på nationella provet för ett par månader sedan.
  • Jag höll alla lektioner jag skulle hålla.
  • Jag försökte räcka till.

Det hände så klart en massa annat också, men det här är det jag kommer ihåg nu så här på rak arm.
Vad som för mig, och säkert för många andra, är någon sorts normaltillstånd är ju i själva verket en aldrig sinande källa av aktivitet och skeenden. Det tar inte slut. Inte ens när eleverna gått hem och klassrummen och uppehållsrummen är tomma tar det slut. Det finns alltid mail och omdömen att skriva, böcker att läsa, uppgifter att konstruera, hemsidor att surfa till, elevarbeten att gå igenom, papper att kopiera, datorer som behöver installeras om, elever att prata med, salar som ska städas…

Så egentligen borde jag ju svara min kollega att det hänt massor, men att det som hänt kanske bara har betydelse för mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: