Bättre inlärning med handskrift?

Klippa och klistra med tangentbordet är i all fall betydligt mindre klistrigt kladdigt än med sax och lim.

Förlorar inlärningen på att dataskärmen ersätter papperet och tangentbordet pennan? Det menar professor Anne Mangen och förklarar att läsandet och skrivandet involverar flera sinnen. Vår hjärna får feedback från själva rörelsen, och förnimmelsen av pennan och papperet ger en feedback som inte kan jämföras med den vi får när vi trycker på tangenter.

Jag läser Better learning through handwriting i Science Daily och återger här (min läsning) av artikeln.

Ett experiment har visat att vår hjärna reagerar olika på handskriva och maskinskrivna bokstäver. Vid handskriften involveras ett motoriskt  minne som hjälper oss att minnas bokstäverna, något som sägs tyda på att det finns en koppling mellan läsning och skrivande och att det sensmotoriska systemet spelar en stor roll för visuell igenkänning vid läsning.

Andra experiment tyder på att den del som styr den motoriska talförmågan, Brocas område, är märkbart mer aktiverad när vi läser ett verb som rör fysisk aktivitet jämfört med när vi  läser ett verb som är abstrakt eller ej kopplat till en handling. Detsamma sker när vi själva är overksamma men tittar eller lyssnar till någon som gör någonting (det kan till och med räcka att titta på ett välkänt verktyg kopplad till en särskild fysiskt aktivitet.)

Eftersom handskriften tar längre tid än tangentbordsskriften kan också den tidsmässiga aspekten av skrivandet påverka inlärningen.

Det finns mycket forskning runt processen att beröra (touching) och hur vi kommunicerar genom att beröra, speciellt då genom att använda våra fingrar och händer för att utforska vår omgivning. Termen ”haptic” avser både vår perception när vi åser eller åhör passivt och när vi rör oss och agerar. Denna slags reception i relation till datorspel har studerats (vibrerande handkontroller t.ex.), men få försök har gjorts för att inkludera denna forskning i utbildningsvetenskapen.

I ett experiment där två grupper av vuxna fick i uppgift att lära sig skriva ett okänt alfabet med cirka tjugo bokstäver skulle hälften dem använda penna och den andra hälften tangentbord. Deltagarnas minne av bokstäverna såväl som deras snabbhet i att urskilja rätt- och felvända bokstäver testades efter tre respektive sex veckor. Den handskrivande gruppen var bäst vid bägge tillfällena, och man kunde också påvisa en aktivering av Brocas område bland deltagarna. Bland de tangentskrivande deltagarna syntes liten eller ingen aktivering.

Den sensmotoriska komponenten är en viktig komponent för inlärningen, menar Mangen som också ser att medvetenheten om detta är låg. Den pedagogiska forskningen avseende skrivandet har rört sig från en kognitiv metod till ett fokus på kontextuella, sociala och kulturella relationer. Vilket kan leda till att man glömmer se de individuella, fysiska, sensmotoriska och fenomenologiska kopplingarna.

”Our bodies are designed to interact with the world which surrounds us. We are living creatures, geared toward using physical objects — be it a book, a keyboard or a pen — to perform certain task”.

Det vore mig främmande att ens antyda att jag egentligen vet något som helst om läs- och skrivinlärning – men frågor ska man alltid ställa. Så jag undrar om experimentet med de vuxna nyalfabets-inlärarna kan jämföras med barn som lär in sitt språks alfabet i den kontext det växer upp i: där de omges av alfabetet på allehanda skyltar, havregrynspaket och till och med text-tv (där små barn som ännu inte läser kan lära sig känna sig läsa Modo,IAIK och HV71 långt innan de kan läsa)? Barn har mött och förstått alfabetet långt före de för första gången fattar en penna, och borde inte det påverka?

Jag undrar också om pennan som redskap, i skrivkonsten som är så ny i mänsklighetens historia, verkligen kan vara så signifikant annorlunda än det lite modernare tangentbordsverktyget. Fingrarna och motoriken är med oss i vilket fall som helst, så jag kan inte låta bli att undra om det mitt i forskningsrönen ändå finns någon värdering av de båda redskapen.

Tidigare på samma teman:

Heja tangentbordet!

Heja pennan!

Skrivstilen

Läsa på skärm eller papper?

Jag minns tyvärr inte varifrån jag fick lästipset, via Twitter eller Facebook – men tack till den som tipsade!

Comments
2 Responses to “Bättre inlärning med handskrift?”
  1. crw skriver:

    Du har en bra poäng med att barn redan är bekanta med bokstäver när de börjar skolan (sällan handskrivna sådana), och många lär sig att läsa innan dess utan att fatta pennan. Det borde också vara av betydelse att barn inte har en fullt utvecklad motorik; tiden det tar att mödosamt plita ned bokstäver kan kanske användas på ett bättre sätt?

    Om man lyfter blicken från bokstäverna har skrivande på dator många fördelar i skrivinlärningens tidiga skede, exempelvis så blir det uppenbart i en ordbehandlare hur en text växer fram från vänster till höger, och det är lätt att visa på principer som mellanrum mellan ord, lättare att leka och experimentera och så vidare. Arne Trageton har en mycket intressant pedagogik för läs- och skrivinlärning med datorns hjälp, men det är säkert redan bekant. =)

  2. Per berglind skriver:

    Jag har läst (var?) att en violinists hjärna på det område som rör spelandet är kraftigt utvecklad. Ökar detta kompetensen ? Är det något liknande med skrivandet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: