Ta ingen skit

skulle jag kunna säga om jag inte brydde mig om att linda in det, och med anledning av Klass 9A snart börjar snart visas igen i SVT (31/1 kl. 20). Jag såg inte färdigt den förra omgången. Mina kräkreflexer orkade inte, för att fortsätta tala klarspråk. Inför nästa omgång laddar jag mentalt upp med Helena von Schantz inlägg där hon bemöter mycket av det negativa som sägs om lärare. Jag tror det kommer att finnas anledning för Helena med flera att fortsätta sitt arbete med att ge en annan vinkel på skolfrågor än de vi möter i media. Problematisering är en bristvara i den del av skoldebatten som den stora allmänheten oftast möter.

Jag känner ofta skuld; vaknar tidigt på morgonen för att älta problem och försöka fundera ut lösningar. Samvetsstress är ett mer korrekt ord –  det är bara för att lärare så ofta skylls för allting som jag skrev ”skuld”. Den enda skuld jag kan ta på mig är om jag inte bryr mig, inte försöker, ger upp. Och den gör jag mig inte skyldig till (i.a.f. sällan, ibland misslyckas jag nog med mina intentioner; det händer när jag är totalt slutkörd och svårigheterna är för stora. Men sen försöker jag igen), även om jag av många olika anledningar inte lyckas vara precis den goda lärare jag vill och kunde vara.

Prerafaeliten William Hunts Syndbock - nu känd från TV,Desperate Romantics SVT måndagar kl. 20. Den 31/1 börjar i stället serien Klass 9A. Vi får se om syndabocken eller några desperata romantiker följer med.

 

Att lärare ses som skulden till allt ont har Helena von Schantz tagit upp och bemött här:

Jag vill gärna lära av andra lärare, och jag kommer att titta på programmet i förhoppning att göra det. Det kan bli ett bra program, det beror på hur lärares arbete beskrivs och vinklas. Jag vill också att vi är öppna med förutsättningarna för att göra ett bra jobb – och ”Klass 9A” i SVT, det är en alldeles speciell situation med alldeles egna förutsättningar. Det trodde jag kom fram efter förra omgången och det ska bli intressant att se om det nu talas öppet om det i den nya. Jag vill också att vi aldrig glömmer att det finns många olika sätt att vara en bra lärare på.

Kritik är bra när den är konstruktiv och lösningarna på problem diskuteras förutsättningslöst, att kasta skit är inget annat än att kasta skit. Att utmåla en hel yrkeskår som en Pandora, som varje dag hela skolveckan lång, öppnar locket till en ask full av elände och sprider ut det i världen, det är väl magstarkt. Och nästan lika magstarkt är det att upphöja några få lärare till pedagogiska guruer, hur bra lärare de än är. Det finns ändå alltid någon som inte alls håller med.

Måste förtydliga: ingen skugga över någon enskild lärare i programmet, det är programformen och den förenklade bilden som fick mig att må illa.

Comments
10 Responses to “Ta ingen skit”
  1. Tack för länkarna, Janis. Det är roligare att inte ta skit ihop.:)Jag såg bara ett avsnitt av den förra säsongen, men jag träffade på Gunilla Säfström Hammar på Utbildningsdepartementet ifjol. Hon föreläste om hur man motiverar elever. Där sa hon bara mest saker, men samma de andra lärarna behöver skärpa sig och bli mer som mig underton fanns även där. Där tog jag alltså litet skit, måste jag erkänna.

    • Janis skriver:

      Även lärare får och ska vara olika! Det är en fördel med högstadiet och gymnasiet: för eleverna finns flera lärare – då om de inte är så förtjusta i en, så behöver de inte ses mer än en begränsad tid och har många tillfällen att träffa lärare det klickar bättre med! /janis

  2. Jan Lenander skriver:

    Stefan Wahlberg ägnar sig åt helt osannolika påhopp på lärare i sin krönika i Metro idag. Det handlar om att de lärare som inte blir övertygade av eleven till att ge högre betyg är ”tomma mellan öronen”. Suck!

    • Janis skriver:

      Jag läste krönikan och han formulerar sig ju väldigt klumpigt, men jag kan förstå känslan i att ha blivit felbedömd, och jag tycker att det är olyckligt att eleverna är så pass rättslösa. Det finns ju tillfällen då betygen är felaktiga.
      Men jag anser samtidigt att överklagandeförfarandet är alltför kostsamt och svåradministrerat både i kronor och arbete, och rättviseaspekten likväl osäker för att det skulle fungera och kunna införas.
      Mer gemensamt arbete lärare emellan i hur att bedöma är viktigt – men då måste skolan ge lärarna TIDEN till detta. När många (de flesta?) lärare t.ex. rättar NP på sin fritid för att hinna – hur ska de då hinna sitta och diskutera sina bedömningar också om de inte får någon eller några undervisningsfria dagar avsatta till detta?
      Men tillbaka till artikeln, om skribenten fått goda, sakliga, förståeliga argument till varför han fick de betyg han fick, så hade han kanske inte varit så arg ännu i vuxen ålder (förutsatt att betygen var korrekta)? Kanske kan de nya kursplanerna bli ett tydligare redskap när förmåga och kunskapsmål ska bedömas – ofta VET inte eleven vad som krävs, och det är viktigt att betygen inte kommer som en överraskning.
      /JAnis

      • Jan Lenander skriver:

        Ofta är dock situationen så känsloladdad att en lärare kan komma väldigt bra förklaringar utan att bli förstådd. Fokus på begreppet överklagande är olycklig för eleverna. Vi vill inte skapa rättshaverister, det är ännu bittrare.

        Jag har skrivit ett inlägg på min blogg om att mer fokus på elevens rättigheter och mindre på historik och dokument kan vara en framgångsväg.

        • Janis skriver:

          Ja det har du rätt i. Även föräldrar kan driva på, eller vara de (och inte eleven själv) som kräver omprövning, och det gör inte det hela enklare.

          Jag har läst ditt inlägg och ser fördelarna med den modell du beskriver – men ju mer jag tänker runt frågan desto svårare blir den! Jag blir ännu en gång frågande till betygen. Då betygen främst finns som sorteringsverktyg inför nästa lärosäte funderar jag också på hur de skulle kunna ersättas. Jag tänker på en elevportfolio, och något slags elev-CV, men kommer inte tillräckligt långt i mina tankar för att formulera en idé.

          Från betyg till portfolio?

          Jan Lenanders inlägg: http://janlenander.wordpress.com/2011/01/13/att-enbart-utvardera-det-vi-ska/#comments

          • Jan Lenander skriver:

            Jag tror att betygsmotståndarna haft sin chans och att vi bara måste acceptera att betygen finns. Vad jag vill lyfta fram är vilken otroligt avgränsad del av ens person som betygsätts och hur många andra indviduella egenskaper man besitter. I fall fler inser detta så skulle mycket vara vunnet.

            När det gäller någon typ av portfolio, någon typ av ansamlande av andra meriter så tror jag att det finns en tydligt trend åt det hållet. Jag minns en period då jag anställde folk och självklart skulle de ha hyfsade betyg men sen var det vad de åstadkom utöver skolutbildningen som fällde avgörandet. Dina portfolioidéer är jättebra men jag tror att de kommer att dyka upp i skolans värld på andra vägar än du tänkt dig.

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] liten fundering kring Metabolisms inlägg Ta ingen skit om vi hur lärare möter en omgivning som ibland kan komma med ganska självgoda och okunniga […]

  2. […] inlägget Ta ingen skit hänvisar Janis till Helena von Schantz blogginlägg som bemöter den bilden. De finns […]



Lämna en kommentar