Från betyg till portfolio?

Om betygens illusoriska rättvisa skrev DN på ledarsidan igår (här). Ett i huvudsak bra inlägg, som jag gissar att Johannes Åman står bakom.  Han skriver bra och nyanserat om skolan, tycker jag (och jag minns ännu hur förvånad jag blev första gången jag upptäckte detta).  I nätkommentarerna till DN:s ledare finns intressanta synpunkter.

Ledarartikeln föranleddes av Henreksons och Jonas Vlachos artikel på Debattsidan den 18/8 (här) om betygsinflationen. Det är viktigt att betygen verkligen speglar kunskapen och inte ger vissa en oförtjänt fördel före andra. Henrekson och Vlachos föreslår följande:

För att åtgärda detta finns tre vägar att gå. En är ett omfattande system med centralt rättade nationella prov som i hög grad blir bindande för en skolas betygsättning. Av praktiska skäl skulle detta troligen kräva en återgång till ett system med ämnesvisa slutbetyg. En annan är att återinföra studentexamen med utomstående examinatorer, vilket i dag finns på de internationella IB-gymnasierna.

Den tredje möjligheten är att öppet erkänna att vi inte längre har ett system där avgångsbetygen är jämförbara. Därmed har den centrala betygsbaserade antagningen till högskolan förlorat sin legitimitet, och det naturliga blir att låta varje enskild högskola avgöra på vilka grunder studenter ska antas. Tyvärr verkar varken regering eller opposition vara villig att beträda någon av dessa vägar.

Själv tror jag på det tredje alternativet, och tycker mer och mer att betyget ”G” är tillräckligt i grund- och gymnasieskolan. Med en undervisning som fokuserar på progressionen, på den formativa före den summativa bedömningen, skulle ett ”G” vara fullt tillräckligt. Med lärare som  jobbar med att finna varje elevs potential, och där elevfokus tas från betygsjakten (som ofta kan vara att ge det som läraren vill ha. Inte så ovanligt på högskolan heller, för den delen) till det verkliga och subjektivt förankrade lärandet skulle det bli en skola för livslångt lärande – istället för en skola för (på flera sätt) de alltför ofta (men inte alltid!)  ihåliga betygen.

Eleverna skulle efter skolans slut ha sitt examensbevis (G)  –  och kanske också något slags portfolio eller annan dokumentation som visar dennes alla förmågor och starka sidor?

Advertisements
Comments
4 Responses to “Från betyg till portfolio?”
  1. yerk skriver:

    Jag ska imorgon inleda min tre år långa gymnasievistelse och jag känner mig verkligen igen mig i betygsjakten.

    Jag lyckades få 300 poäng andra terminen i åttan. Fick höra från nästan alla lärare att de egentligen inte ville sätta ett MVG på mig. De sa att jag uppfyllt målen för MVG och i många fall med god marginal. Men att de sett elever tappa motivationen när de tidigt fått höga betyg.

    Det var precis det som hände mig. Jag visste att jag skulle komma nästan vart jag ville med de betygen. I eftethand kan jag också se att det stämmde, skulle nästan komma in vart jag ville. Jag tappade nästan all min motivation, men jag lyckades hålla mina beytyg. Fast jag tyckte inte att det var lika roligt med skolan längre. Kändes som om jag redan var klar med grundskolan och ville vidare till gymnasiet.

    Skulle varit skönt att ha någonting mer att kämpa för som ett omdöme som du skriver, men förstår inte riktigt hur du hade tänkt att gymnasieintag och sedan vidare intag till högskola skulle fungera?

    Finns det resurser till att gå igenom allas olika omdömen och prestationer? Hur ska man avgöra vem som har fått bäst omdöme? Tycker dock om din tanke.

    • jomabivi89 skriver:

      Naturligtvis måste hela raddan med system byggas om om man valde att införa endast G + ev. omdömen vilket jag tycker är en god idé.

      En hel del kurser på högskola i Sverige idag ges bara slutbetyg i IG/G; det är inte helt ovanligt även om 3-5 fortfarande är en klar majoritet.

      På många internationella universitet är skriftliga omdömen ett måste för att kunna bli antagen, inte bara på vidareutbildningar utan även på en del grundutbildningar. Se bara Arkitektutbildningen eller profilerade Musikutbildningar i svenska högskolan som exempel.

    • Janis skriver:

      För lite utmaning kan vara lika förödande som för stora – bra att du lyckades, yerk, att hålla dina betyg, men tråkigt att du inte hade så roligt!

      Nej, jag vet inte hur gymnasieintag/högskoleintag skulle fungera med ett nytt betygssystem inkluderande omdömen – det måste väl bli något slags intagningsprov, kanske i kombination med intervju, och hur det skulle finnas resurser till detta det har jag ingen aning om. Jag vet bara att det fungerar till vissa linjer/högskolor, som jamabivi89 är inne på, och att det därmed borde fungera på andra håll också om bara viljan och resurserna finns, och om skolan är enig om att betygen så som de ser ut i idag inte är helt rättvisande. Finns viljan skulle också lösningen till hur att göra hittas – det finns en massa kloka människor inom skolan! Det är viktigt att man får tänka nytt och inte lägga ner idéerna från start bara för att de verkar svåra eller omöjliga (eller dumma). Någonstans måste processen börja, så även om idén till en början kan verka ogenomförbar måste tankarna ändå tillåtas att bli tänkta runt och samtalade om – annars sker ju aldrig någon förändring!

      Lycka till med gymnasiestudierna, yerk, och hoppas du kommer att känna att du lär dig för din egen skull!

  2. Janis skriver:

    Jag kom på att jag tidigare frågat Christermagister om hur han tänker, och i en kommentar till ett inlägg (här:
    http://christermagister.wordpress.com/2009/08/19/betyg-och-bibliotek/#comments ) skriver han bl a:

    ”Sedan tänker jag att vi borde tillhandahålla utbildning för alla som vill ha den och har de grundläggande förutsättningarna att klara av utbildningen. Varför behövs ett urval? I alla fall på gymnasienivå?”

    Ja, varför? Betygen kan ju vara usla och vi kan bli jätteduktiga på en massa saker ÄNDÅ, och numera går vi ju ”alla” i gymnasieskolan. Kanske gymnasielinjernas alla olika ämnen kopplade till högskolans intagning och kurser/program heller inte är så relevanta? Jämför med andra länders utbildningssystem där det inte krävs x antal poäng i ämnet y för att läsa vidare till z , utan enbart något slags högre utbildning som förbereder för en akademisk utbildning.

    Eller – en gång var jag inne på att ett ”studieförberedande år” mellan grundskola och gymnasium skulle kunna vara något – kanske intresseområden och anlag för vissa saker skulle kunna utforskas där, och fungera som ett ”intagningsprov” av något slag? (https://metabolism.wordpress.com/2008/10/15/fragor/#comments)

    Mer frågor än svar, blir det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: