Interaktivitet? Dialog!

Posted by Janis on november 8, 2010 · 1 kommentar 

Image via Wikipedia

Ett lästips från den eminente twittraren briankotts:

The 2 dollar interactive whiteboard.

Det är skolbloggaren Frank Noschese  som är kritiskt till smartboarden, som vi kallar den på svengelska.

Anledningen är att det är sisådär med interaktiviteten. Till inlägget hör ett klipp från en nyhetssändning där tavlan hyllas av lärarna. Men Noschese är inte imponerad. Han saknar dialogen i klassrummet och när han citerar en av lärarna i filmklippet – “It really does cut down on behavior problems ’cause they’re really motivated and interested to sit and look at the board and pay attention” – ställer han frågan: Is that what good teaching is?

Han sätter fingret på något mycket viktigt. Undervisningen blir inte bättre bara för att man får in ny teknik i klassrummet.

Jag har tidigare berättat att jag gillar min smartboard, jag skulle verkligen inte vilja vara utan den. Men den har sina begränsningar, och skapar vissa problem. Först och främst så är den egentligen interaktiv med bara en i taget. EN elev kan gå fram och skriva eller trycka på något – medan de andra förväntas titta på och engagera sig. Vilket de långt ifrån alltid gör. Det kanske fungerar bättre bland yngre elever, men tonåringar i högstadiet har högre krav. Och som Noschese skriver: ”The word “interactive” for the the $2,000 electronic interactive white board means interaction with a piece of hardware to manipulate virtual objects on a screen.” Det är inte lärande.

Som jag ser det är smartboardens fördelar dessa:

• omvärlden kommer snabbt och illustrativt in i klassrummet (Internet, med allt vad det innebär)
• möjligheten att föra in bra lärresurser från bra sajter , t.ex. UR eller t.ex. hörövningar med textmanus.
• möjligheten att skriva ut åhörarkopior från smartnote-presentationerna
• möjligheten att skriva ut läraranteckningarna på papper efter lektionen, till elever med dyslexi eller dylikt (den kanske viktigaste funktionen)
• möjligheten att visa upp ett dokument som alla elever har (ett arbetsblad, en textsida) och arbeta med det i det stora synbara formatet
• film på DVD, utan att hämta och rulla den tunga TV:n

Det är bra det, men visst grubblar jag över hur jag ibland använder min smartboard. För visst har jag gjort mig skyldig till det bloggskrivaren tar upp (i.o.m. en länkning till en artikel i Washington Post): att förstärka den gamla traditionella undervisningssituationen där det är läraren som talar till eleverna. Bjuder jag fram en elev är det fortfarande jag som har det största talutrymmet –  medan momentet bara tar längre tid när en elev ska komma fram ”och hjälpa till”. Frågorna jag ställer är inte öppna, de RÄTTA svaren är vad som ska klickas på eller ska skrivas på talan … (Det behöver de inte vara, jag har ställt öppna frågor med hjälp av en smartboard också.)

Noschese propagerar i stället för den betydligt billigare interaktiva tavlan, den i form av ett stort vitt ark papper och med interaktivitet mellan eleverna. Det handlar om gemensamt arbete för att konstruera kunskap, förklara sina tankegångar och få respons av lärare och varandra. I grupper skapar de då sina egna ”whiteboard-tavlor”. Kolla videon som jag lånat från bloggen jag citerar:

Det är som ni ser och säkert känner igen en modellerande metod, och lärarens uppgift är inte att föreläsa utan skapa möjligheten, ge eleverna problem att lösa, utmanar dem med frågor. Något vi både här och på många bloggar i bloggrollen ständigt diskuterar. Inte minst Anne-Marie Körling.

Jag har nyss lagt ner många timmars arbete på en presentation som kommer att ta 25 minutera att presentera inklusive filmklipp, kanske upp till 45 om eleverna intresserar sig och vill diskutera. Den är snygg. Den är förhoppningsvis informativ, och ännu hellre intresseväckande nog för att fungera som en bra introduktion till ett nytt område. Efter den första lektionen finns den kvar och kan gås in på igen, användas lite mer när vi påminner oss om det vi talat om (eller vad JAG talat om …).

Men jag tror att man kan komma lika långt, eller längre, om man såsom en antikens rapsod berättade en historia. Och får med sig eleverna på att arbeta i dialog med varandra, runt ett stort ark vitt papper.

I love my smartboard, but it’s no sole solution!

På tal om interaktiva tavlor. De är ingen mirakel- lösning för att göra undervisningen roligare, så som jag tror många rektorer kan tro: ”Nu har du en smartboard, skapa spännande lektioner!” (men utan att tiden att lära och öva upp sig på användandet av tavlan).  För det är det fler pedagogiska samtal, kollegor emellan, vi behöver. Lika interaktiva som de i filmklippet. Och en pedagogisk ledning som ställer de viktiga frågorna.

Arkiverad under Citat, Janis, Skola, Undervisning · Tagged with Brian Kotts, Frank Noschese, interaktiv tavla, pedagogisk ledning, smartboard, twittertips