Om likvärdig bedömning av nationella proven
På min skola har vi haft för avsikt att sätta oss ner några ämneslärare och samtala tillsammans om uppsatserna som vi var och en bedömt – för att göra bedömningen så rättvis som möjligt. Men ännu har vi inte hittat någon tid när detta ska kunna ske. På Dagens skolan läser jag något jag verkligen skriver under på:
Nog vore det väl ändå vara självklart att alla lärare som har nationella prov borde få minst två dagars lektionsfritt för bedömning, för samtal och diskussion med ämneskollegorna på skolan? DET skulle sannolikt höja likvärdigheten i alla fall ett snäpp.
Vore jag rektor skulle jag dessutom ögona böj skapa fungerande sammarbetsformer för bedömning av nationella prov. Varför inte i samarbete med en annan gymnasieskola? Varför inte en heldag varje termin där man tillsammans med tio andra ämneskollegor kunde få ta ställning till en bunt elevtexter av skiftande kvalitet utifrån kriterierna på nationella provet. Snacka om att det skulle bli givande diskussioner mellan mig och Eva-Maj. Och vilken fantastisk start på en mer likvärdig bedömning.
Det finns liksom inga genvägar. Vill vi ha kvalitet måste vi satsa tid och resurser. Är vi inte beredda att göra det, så föreslår jag kryssfrågeprov som alternativ. De skulle i och för sig inte säga så mycket om elevernas kunskaper och färdigheter. Men proven skulle vara vansinnigt lätträttade och inte avvika särskilt mycket från varandra!
Filippa Mannheimer inleder sitt inlägg om bedömningen av nationella prov med rubriken ”Självklart bedömer jag och Eva-Maj olika på nationella proven i svenska” . Det behövde sägas, för vi bedömande lärare är inte nödvändigtvis för bussiga eller vad vi nu kan beskyllas för – bedömning är inte en lätt sak! Läs hela inlägget här!
metabolism
Janis
Lina
Monica
metabolism 