Tid

Jag samtalade med en gammal studiekamrat – som redan sagt farväl till läraryrket …  Jag beskrev ännu en gång, men i korta ordalag, min situation av långa dagar, mycket jobb, ständig stress och press blandat med små och stora glädjeämnen. Min största bedrift är inte av någon pedagogisk art utan består helt enkelt av att jag tar mig till jobbet varje dag och hyfsat bra genomför allt det jag ska.

– Men var det för det du pluggade i 5 år? Att bli bra på att fixa ett lektionsinnehåll snabbt, att jobba enbart med siktet på att hålla det flytande ..?

Nej, det var förstås inte för det jag pluggade till lärare. Då hade jag lika gärna kunnat bli timvikarie i en vikariepool.

Jag gillar skolan, jag gillar att undervisa och träffa unga människor. Men jag behöver tid att tänka för att vara en bra pedagog. Tänka före och tänka efter, tänka fritt och tänka nytt däremellan.

Det är ett problem som jag inte vet om det kommer att minska tillräckligt (när jag är mer rutinerad) för att gå att/vilja leva med, ett problem som jag inte vet hur jag ska hantera, och ett problem jag inte vet hur länge jag orkar med (1 år? 2? 3?). ”Jag är stark som en oxe” påstod jag häromdagen, men det är ju så där lagom sant – i viss bemärkelse, ja, men inte i annan.

Hur många med lärarexamen stannar kvar i yrket? Vilka stannar och vilka slutar? Är det personen själv eller tjänsten som personen innehar som avgör (för en tjänst är inte den andra lik av många olika anledningar; undervisningstid, mentorskap eller inte, antalet undervisningsgrupper, antalet individer man undervisar, antalet skriftliga omdömen som ska skrivas, utvecklingssamtal som ska hållas, antalet uppsatser och NP som ska bedömas o.s.v. och  etc.)?

Tiden får utvisa hur det slutar. Just nu räknar jag ner tiden till terminsslutet, då ska jag tänka vidare. Då när jag har tid.

Comments
5 Responses to “Tid”
  1. Janne skriver:

    …och till sommaren lägger man jobbet åt sidan för att man är så trött på det… till hösten börjar det om och den här gången ska man göra det hela annorlunda (lycka till…). Nu ska det tas tid och vara långsiktigt, mer kvaliutet och flera stunder av reflektion, men så kommer vardagen och man får koncentrera sig på att inte sjunka…trampa vatten i ren självbevarelsedrift… är det så illa? Ja ibland.
    Sprängande punkten: tid – tid för planering, tid för mötet, tid för reflektione, tid för enskild handledning, tid för gemensam planering, tid att tänka osv… I sommar? Då har jag nog tid, men lust? Nej…;-)

  2. metabolism skriver:

    Kanske har jag lusten, men inte orken? Mitt huvud blir tommare och tommare, ju fullare och fullare det blir!

    Men tid för enskild handledning ska faktiskt in på schemat till hösten, och det blir delat mentorskap så mer tid till viktiga saker blir det faktiskt, om det går igenom. Än finns tid för hopp!
    /Janis

  3. metabolism skriver:

    Tack för länk, det är viktigt det du skriver om i ditt inlägg, Jan.

    Tips till besökare: Klicka på länken för att läsa Jans inlägg!

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] maj, 2010 av Morrica Janis på Metabolism skriver om sitt första år som lärare, och det är inte odelat positivt: Jag beskriv ännu en […]

  2. […] samhällsfrågor driva oss långt. En rundtur på lärarbloggar visar på mängder av tankar kring tid och stress och extra uppgifter med städning, administration mm. När då tidningen Skolindicatorn […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: