Ju luddigare, desto lättare

Mål

Goal!!! av Jeff Attaway. Flickr.com CC-by.

En gång satt jag på ett möte där vi hade till uppgift att formulera mål för vår verksamhet. Någon kom med en idé som lät väldigt bra. Vi kan säga att den såg ut så här:

Vi ska prata med varje elev varje lektion.

Många tyckte att det lät bra. Det var lätt och tydligt, med ett minimalt utrymme för tolkningar.

”Nej”, sa ledaren. ”Det målet är alldeles för konkret. ”

Då dog samtalet och istället formulerades målet ungefär så här:

Vi ska jobba för att förbättra kommunikationen mellan lärare och elever.

Luddigt och bra. Inget konkret att behöva leva upp till.

Vi lärare vet att om eleverna inte förstår målen, eller om de inte har något mål, så blir det lite svårare att göra det man vill göra. Om det inte finns något uttalat VAD, HUR och VARFÖR så får man ingen styrsel på verksamheten. Så varför det sker bland lärare är en gåta. Eller?

Luddiga mål och formulerandet av dem är ett sätt att slippa ta ansvar. Luddiga mål kan man inte misslyckas med och kan man inte misslyckas med dem behöver man inte utveckla sin verksamhet. Man behöver aldrig få ont i magen eller rannsaka sig själv. Man gör ju alltid rätt.

Att dokument med en större målgrupp, alla lärare i Sverige, kommunen osv. blir luddiga och håller sig på en generell nivå är förståeligt, men när man formulerar dokument som gäller den egna verksamheten och då man faktiskt har möjlighet att skräddarsy dem efter ens behov, visioner och verklighet så är det bara dumt.

Comments
4 Responses to “Ju luddigare, desto lättare”
  1. Morrica skriver:

    Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

    Dina ord tyder på att dina tankar är glasklara. Väl talat!

  2. Ja tänk vad mycket tid man sätter på att sitta och formulera mål. Istället för på att förbereda lektioner.

    Men att prata med alla elever varje lektion är inget vettigt mål. Däremot kan det möjligen vara ett vettigt medel för att nå ett annat mål. Där har vi också ett vanligt problem. Vi håller inte reda på vilka mål vi egentligen har i vår så kallat målstyrda verksamhet.

  3. Bertil Törestad skriver:

    Helena, underbart!
    Du måste också ha varit med och skrivit läroplaner!

  4. I det här faller var det så att de mål vi skulle formulera behövde vara ganska konkreta, att prata med varje elev varje lektion var bara ett exempel. Men visst är det så att det ibland är svårt att skilja på mål och medel.

    Ibland tänker jag att det är själva mötesformen som gör att man luddar till det. Det är ju fruktansvärt tråkigt att behöva sitta och formulera mål där och då, ingen betänketid och det är något läxaktigt över det hela.

    Ludd som protest, vad tänker ni om det? Ytterst kontraproduktivt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: