De vet inte vad lärare GÖR när de gör skola

Innovation, by Vermin Inc., Paul Hocksenar. Flickr CC license.

Lärares lov är ju något som dras upp gång på gång; denna lyxartikel som gör att lärare minsann inte ska klaga på varken lön eller arbetstid. Att lärare har 45 timmars  arbetsvecka och att ”loven” är semester plus inarbetad tid, det är det många som ännu inte har förstått. Att lärare efter 4-5 års studier inte tjänar mer än att återbetalningen av studielånen till CSN riktigt svider, det är det inte många som ens bryr sig om.

Vad många heller inte förstår är vad lärare GÖR. Och då menar jag inte att många inte vet mycket om hur många olika arbetsuppgifter en lärare har, utöver lektionerna – för det är knappt att jag själv kan redovisa för allt vi gör – utan vad som behöver göras innan en lektion kan börja. Eller alla, kanske 21, lektioner i veckan. (I hur många andra yrken planerar man i detalj vad 21 av veckans  (lektions)timmar ska innehålla?)

Jag har flera gånger mött uppfattningen att  lärare har färdigt material som de följer. Ett läromedel där man öppnar boken på sidan ett och sedan vänder blad efter blad efter blad tills läromedelsboken är slut. Och visst, detta kan förekomma, även om det är trist och tråkigt, men även i denna slags undervisning krävs mer än att bara beordra eleverna arbeta i boken.  Även i denna av läraren minimialt genomtänkta, planerade undervisning måste det till mer än den oinsatte känner till.

I en undervisning som helt eller delvis saknar läromedel krävs det förstås desto mer . Den slags självvalda, eller av omständigheterna nödvändiga, undervisning där det inte finns  e n  e n d a  lektion som hålls utan att en lärare har planerat vad lektionen  ska innehålla och där materialet eleverna utgår ifrån och/eller arbetar med har skapats av läraren själv. Eller med material som bearbetats, eller  kopierats ur en bok eller tidning eller vad det nu än är som läraren funnit intressant ur ett lärandeperspektiv och utifrån de didaktiska frågorna. Material som inte flyger in av sig själv som feta duvor till klassrummen. Det vill säga oerhört många lektioner som hålls i skolor runt om i Sverige fem dagar i veckan under läsåret. I nio år plus tre.

Det tar tid att skapa detta material; att planera hur man ska arbeta, och ta fram eller själv skapa det läraren sätter i händerna eller framför ögonen eller i öronen på eleverna och som lektionen ska kretsa runt.

Hur bra detta lektionsinnehåll är/blir beror mycket på hur mycket tid läraren har att planera och skapa – en anledning till att lektionerna tyvärr inte alltid är så bra som läraren – eleverna, föräldrarna, samhället – skulle önska. Det är ofta oerhört tidskrävande att göra bra lektionsmaterial, det tar inte sällan mer tid än själva lektionstiden.

”Jaha, jag trodde att ni hade färdigt material som alla använde i sina ämnen”, har jag fått höra. Nä! Jag har läromedel i svenska från 80-talet, jag! Och i engelskan med nya böcker får eleverna inte arbeta i övningsböckerna (de går i arv till nästa år, och nästa. Och nästa.) Och eftersom läromedelsförlagen är väl medvetna om detta utformas övningsböckerna så att de blir svårare och svårare att använda om man ska ha dem till att bara titta i medan man sedan skriver allt i sin skrivbok. Bäst för läraren att göra sina egna ”övningsböcker”, eller något helt annat. (Det finns de som kallt kopierar övningsböckerna, men det får gå på deras samveten. Det blir konstigt när det på kopiorna står ”får ej kopieras” och jag som lärare delar ut dem … )

Vi gör proven också, vilket förvånade en vän till mig häromdagen. Hon trodde de var färdiga. Men nej, vi gör dem precis som vi gör allt det som leder fram till provet. Och precis som vi sedan rättar dem.

(Och nej, min vän arbetar inte på SKL.)

Comments
10 Responses to “De vet inte vad lärare GÖR när de gör skola”
  1. crw skriver:

    Tack för en utmärkt text, jag håller med om vartenda ord. Du borde skicka den till alla tidningsredaktioner du kan komma på.

    Jag blev inspirerad och skrev ett eget inlägg, ur en annan vinkel: http://goo.gl/25AZK

  2. Monika skriver:

    Det verkar vara likadant gällande alla typer av läraryrken att man tror att det bara är att gå igenom boken eller att man har samma upplägg hela tiden. Det verkar som en del tror att det är samma elever och studenter vi har också.🙂

    Mycket som vi gör för att det överhuvudtaget skall vara möjligt att hålla en lektion eller ett seminarium, syns inte i klassrummet eller i undervisningssalen.

    Sen är ju inte tänkandet som en maskin, som det bara går att koppla på när man behöver.

    Men vem ser tänkandet?
    Och vem ser allt som krävs av en lärare när h*n står framför en grupp? Det är väl egentligen bara lärare på samma nivå som inte behöver se, därför att de vet.

    Bra inlägg!

    • metabolism skriver:

      Tack Monika, och det gäller förstås högskolan också! Och förskolan!
      Viktigt detta att tänkandet inte är en maskin, det märks inte minst när det knakar i ”maskineriet” pga överbelastning, dåligt laddade batterier och metallutmattning … för att försöka sig på några maskinerimetaforer! /Janis

  3. Vilken bra text! Många som har synpunkter kring skolan grundar dem på minnen från sin egen skolgång eller saker de bara hört talas om. Som musiklärare på kulturskola får jag till och med ibland frågan om vad jag egentligen jobbar med. Varken föräldrar eller elever har en aning om att jag utbildat mig många år i yrket och att jag inte bara är där och spelar lite en stund på eftermiddagen med barnen. Har sett flera förvånade miner när jag berättar att på förmiddagarna förbereder jag mig, har möten med mina kollegor, kanske fortbildar mig eller övar på mitt instrument.

    • metabolism skriver:

      Tack! Det är ju helt galet att insynen är så liten! Vi måste nog allt berätta mer om vad vi gör! Eleverna själva kan ju ibland utbrista ”har DU gjort det här” – fastän mitt namn eller mina initialer står på papperet, eller provet innehåller något som jag undervisat dem i, utan några läroböcker …
      Tänk om SVT gjorde en dokumentär om lärares arbete, i st för dokusåpor om Klass 9A det skulle vara public service!
      /Janis

  4. Bertil Törestad skriver:

    Jag har själv stått inför stora eller små undervisningsgrupper i över tjugo år på universitetsnivå. Och handlett studenter.
    Visst är det fundamentalt olika villkor att undervisa elever som frivilligt deltar i undervisningen än de som går i den obligatoriska skolan. Visst är det skillnad att undervisa vuxna eller barn. Visst är det skillnad mellan att undervisa en 15-åring och en 7-åring. Varför hyckla om det? Det är bara Lärarförbundet som försöker slå i sina medlemmar att de tillhör samma kollektiv.

    Begreppet lärande mystifieras för mycket. Man undrar varför?

    • Janis skriver:

      Visst är både villkor och förutsättningar skilda i de olika undervisningsformerna, men fundamentalt olika, det vet jag inte. Vi har lektioner att planera och efterarbeta, fortbildning, administrativa sysslor. Det är väl mentorskapet i grundskolan som skiljer sig mest från de senare utbildningarna?
      Så jag har svårt att se att Lf ”hycklar”, och jag ser faktiskt lärare som ett kollektiv – även om vi kan skilja oss åt i detta kollektiv på olika sätt arbetar vi med utbildning. Inte alls mystiskt, som jag ser det. Ett lärarfack borde kunna organisera alla, och även hantera olikheterna i lärarnas utbildning och arbete. Anser jag.
      /Janis

  5. E skriver:

    Jadu, instämmer helt… Det som slår mig nu, när jag läser din text, är att de som jobbar på en skola med stora sparkrav många gånger inte ens har material i form av böcker eller dylikt att utgå från. Har man 21 lektionstimmar och mentorskap på det så blir det rätt tajt att hela tiden uppfinna eget material. Vilket man ändå gör… Det är egentligen märkligt att den här diskussionen är så vanlig (själv hade jag den senast i helgen).

    • Janis skriver:

      Ja, ju mindre material det finns att tillgå – desto tajtare blir det att vara både ”läromedelstillverkare” och lärare… riktigt tajt kan det bli.
      Och hela tiden prioriteringsbeslut; lektioner och elever går först! Men när eleverna står mot läromedelstillverkning ()så lektionerna har ett innehåll, då blir det riktigt omöjligt. Men för det mesta skapar man ju materialet på förtroendetiden (eller ideellt på fritiden …) så oftast kan man undvika att den direkta elevkontakten krockar med läromedelssysslorna. Det är annat som stryker på foten och samlas på hög, eller aldrig blir gjort. Tänka, till exempel! Det hinner man sällan göra, på djupet.
      /Janis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: