”Åtgärdsprogram” – finns det inget annat vi kan kalla det?

Flickr CC, klickbar bild.

– Jag måste åtgärdas, sa en elev härom veckan till sina kamrater. Jag hade utvecklingsssamtal igår och jag måste åtgärdas.

– Skrev dom ett sånt där papper? undrade en av dem.

– Ja. Och jag måste åtgärdas … Janis, vad heter det där papperet och hur ska jag förklara det?

– Det betyder INTE att DU ska åtgärdas! sa jag. Kanske med darr på stämman.

Och så försökte jag förklara varför vi skriver ”såna där papper” och att det är meningen att de ska hjälpa oss i skolan att stödja eleven. Men min förklaring lät nog sådär, är jag rädd. För jag blev ganska tagen av ”jag måste åtgärdas”, och jag är inte heller glad åt dessa åtgärdsprogram som vi skriver och skriver och skriver. Jag tror inte riktigt på dem (för vi skriver mer än vad skolan sedan har möjlighet att sätta in av de slags resurser som krävs för att stödja) och nu insåg jag också vilket konstigt namn vi givit dem och hur det kan uppfattas. Tänk att vara en som måste ”åtgärdas”!

Vi måste hitta ett nytt namn på det dokument vi skriver när något inte fungerar i elevens skolgång och vi behöver göra en handlingsplan i syfte att stödja eleven i det eleven behöver! Några förslag?

Och så måste vi förstås också ha de rätta resurserna att sätta in så att eleven får det eleven behöver!

Ett nytt namn kan vi lärare själva åtgärda, tillräckliga resurser är huvudmännens sak att åtgärda. Det enda som inte ska åtgärdas  är eleven.

Comments
20 Responses to “”Åtgärdsprogram” – finns det inget annat vi kan kalla det?”
  1. Sofia skriver:

    Men åtgärdsprogram är ju ett bra namn. Problemet är att inte alla lärare och elever vet vad det står för… Det ska ju vara ett program kring hur man kan åtgärda undervisningen, miljön och förhållningssättet för att på bästa sätt stödja eleven. Vi ska alltså åtgärda! Åtgärdsprogram är rätt ord.

  2. Morrica skriver:

    Åtgärdsprogram är ett ypperligt ord, det talar om precis vad det handlar om – elevens skolsituation är ur funktion och behöver åtgärdas. Inte eleven, utan skolsituationen.

    Istället för att desperat leta eufemismer hade jag, om jag varit du, lagt krutet på att förklara för eleven ‘Du behöver inte åtgärdas, kära du, du är superbra precis som du är! Däremot behöver vi göra något åt hur vi här i skolan arbetar för att du ska kunna lära dig och fungera så bra och fantastiskt som just du faktiskt kan…’ Ungefär. Och sen, vid tillfälle, varit tydlig med att ‘du, kära elev, nu haver jag åtgärdat problemet med att du har svårt att se när jag skriver med röd penna på tavlan. Jag har hystat ut alla röda pennor så att jag inte i ett anfall av glömska ska råka använda en igen. Vad tror du, kommer den åtgärden att göra det lättare för dig att hänga med när jag förklarar vid tavlan?’ om nu det råkade vara en sån sak som ställer till det för denne elev.

    Så hade jag gjort, om jag var du.

  3. ChristerMagister skriver:

    Jag håller nog med ovanstående… Visserligen skulle vi kunna kalla det ”handlingsplan”, men är inte det bara en lek med ord?

    Däremot har jag funderat på om inte allt från ett åtgärdsprogram kan införlivas i elevens IUP? På det sättet skulle ju alla ha ”ett sånt där papper”…

  4. ChristerMagister skriver:

    P.S. Om ni skriver fler åtgärder än ni kan leva upp till i ÅP är det ju ett grundläggande fel som inte har med själva dokumentet att göra… Det skulle nog kunna kallas bedrägeri om man kände för att uttrycka sig hårt…

    • metabolism skriver:

      ÅP införlivat i IUP låter bra. Och ja, grundläggande problem, är namnet. ”Bedrägeri” vet jag inte, men ”svek”. Inte bara skolans märk väl, utan samhällets och dess övriga instansers. Ekonomin och oviljan att låta saker kosta. Vi måste tala mer om elevhälsovård och liknande – kanske blir det bättre på den fronten framöver?

      • ChristerMagister skriver:

        ÅP kan ju ses som ett kontrakt mellan skolan, eleven och föräldrarna och detta kontrakt ska kunna överklagas. Om skolan i detta kontrakt lovar att genomföra åtgärder utan att ha teckning för det… ÅP är också en offentlig handling där myndigheter och forskare ska kunna granska hur skolan tacklar olika problem… Att inte alla insatser lyckas är en sak, och det framkommer förhoppningsvis i uppföljningen, men att redan från början veta att resurser till insatserna saknas är någonting annat. Läraren som skriver ÅP måste försäkra sig om att resurser finns innan det skrivs. ”Önskemål”/äskanden till skolledningen eller huvudmannen måste placeras i ett annat dokument.

        • metabolism skriver:

          Jag formulerade mig illa, vi formulerar inte mer än vi kan genomföra. Men det vi kan ge är inte tillräckligt, och då blir ÅP … lagom verkningsfulla. Och så skriver man ett nytt … lagom verkningsfullt. För det vi verkligen kan behöva … ja, hur får vi det? Med den nya skollagen kanske vi kan erbjuda mer. Sedan återstår de problem som inte kan lösas av skolan. Och de är ganska många. Tron till samhällets förmåga att stödja och hjälpa (vare sig det är elever i skolan eller andra medborgare)den ter sig naiv ibland. Det är en ofta kall och/eller svår värld vi lever i.

          • ChristerMagister skriver:

            Då förstår jag. Tyvärr har jag varit med om att lärare använder ÅP som ”önskelista”.

            Ja, det känns verkligen konstigt ibland när skolan får stå till svars för misslyckanden som beror på att flera olika delar av samhället har brister.

  5. metabolism skriver:

    Sofia och Morrica: Jag tänker att ett namn på ett papper som kan leda en elev till tanken att hen ”ska åtgärdas” är ett mindre bra valt namn. Ur mitt lärarperspektiv är det tydligt vad det handlar om, men ur eleven/barnets perspektiv …

    Jag förklarade ju ungefär som du föreslår, Morrica, men inte fullt ut eftersom eleven inte är min, inte en elev som jag undervisar och en som jag knappt känner. Men jag vet att elevens problem är långt allvarligare än något i stil med att inte se vad som skrivs med röd penna, och att det som krävs säkert kan uppfattas av eleven själv som att det är eleven ”som ska åtgärdas”.

    /Janis

    • Morrica skriver:

      I de flesta fall är problemen större än så, men jag valde det som illustration dels för att det är tydligt vem som faktiskt kan göra något åt saken, dels för att det är förbaskat konkret i all sin enkelhet.

      Ur mitt lärarperspektiv, som inte är bättre än ditt, bara annorlunda eftersom vi är helt olika personer med helt olika erfarenheter, så ser det ut som att eleven lämnats rätt ensam att utifrån bästa förmåga tolka, och med största sannolikhet upplevt sig rätt talad över huvudet på. Det är inte ovanligt att det blir så, och det leder ofta till att eleven upplever sig som det som ska åtgärdas.

      Det löser man inte heller med att byta namn på papperet, tvärtom riskerar man faktiskt att göra ont värre då. Eleven måste inkluderas i samtalet, måste få uppleva att dennes upplevelse av situationen är viktig och betydelsefull, och måste få höra sägas, rent ut, gång på gång, att det är situationen som måste åtgärdas, inte eleven.

      Annars kan man åtgärda tills man blir blåa i ansiktet, det kommer inte att göra ett smack nytta för elevens lärandesituation.

      Jag tror du har ett varmt och vänligt hjärta, Janis, och reagerar utifrån det. Det är av godo.

  6. Framgångsfinesser är finurligare.

  7. Tweedelee skriver:

    Jag skriver åtgärdsprogram då och då, utan att ha någraåtgärder att ta till, eftersom de inte finns, pga ekonomi yadayadayada. För ett år sedan föreslog vi att det skulle finnas förtryckta ”åtgärder” på papperet, sådant som vi vet är finaniserat, på det viset skulle det bara vara att kryssa i.

    Vi vet inte vad som hände med det förslaget…

    Just nu känns allt som ett stort bedrägeri. Skolan har ingen möjlighet att åtgärda något alls och man undrar om det egentligen är någon mening med allt pappershanterande,det leder ingenstans. Säger en arg person norrifrån.

  8. metabolism skriver:

    Morrica: Det är mycket viktigt det du säger, men jag tror inte samtalet fördes över huvudet på eleven, det hoppas jag iaf. Och hur väl man än hanterar samtalet, så kan det givna namnet på handlingsplanen göra att det låser sig: Som elev sitter man där och hör ”åtgärdsprogram” och ser det skrivet på papperet som fylls i, och låter det överskugga allt det som sägs.

    Varför då inte hellre ett namn som inte kan verbifieras?

    Något ”finurligare”, som Henrik Sundström är inne på! Mer positivt laddat, mindre (ofrivilligt) värderande (åtgärdas någonsin något som redan duger?). Det är viktigt att vi väljer våra ord när vi talar med eleverna såväl som när vi talar om dem – och till och med när vi namnger dokumentet. Mer av ett barnperspektiv på våra skolord.

    Tweedelee: Ja, Cristermagister hade nog rätt ändå, när han skrev ”bedrägeri”, det är ju vad det är, inte ”bara” ett svek. Förtryckta åtgärder, det var ett bra förslag. Blir så tydligt då vad ens skola har att erbjuda. Eller inte erbjuda.
    /Janis

  9. Skolan behöver resurser för att hjälpa elever när det gått snett.

    En helt annan sida är att skolan mera behöver lyfta fram det positiva och sätta fokus på framgångsrika metoder och elever som lyckas.
    På dagens klasskonferenser pratar man BARA om elever som det inte går bra för och de elever som det går sämst för pratar man mest. Jag tycker det är väldigt viktigt att lyfta fram positiva föredömen och även att diskutera ”varför”.

    • metabolism skriver:

      Amen till det! Jag vill prata undervisning mycket mer och hur vi gör den bättre! Jag tror också att många av de problem vi har blir mindre ju bättre undervisning blir, jag är faktiskt övertygad om det! Men då behöver vi hjälpas åt och få tid att tänka högt med andra! /Janis

  10. Simon Ceder skriver:

    Underbart inlägg! Det visar ordens makt, samt tolkningens makt…

    Jag hade en elev som vägrade skriva ett åtgärdsprogram tillsammans med mig och rektorn. Så vi frågade vad han ville kalla det och han valde ”Plan för att få studierna att fungera”. Genom att diskutera namnet blev det även en diskussion om vad pappret egentligen betyder.

    • metabolism skriver:

      Tack, och en underbar kommentar från dig! Vilken klok elev!
      Tyvärr för långt namn för att fungera i skolan, lr hur? PFAFSAF? Liiite besvärligare än ÅP … (Det kan väl inte vara utifrån ”förkortningskriterier” vi väljer dokumentnamn?! )

      • Simon Ceder skriver:

        Nja, eleven var mer envis än klok. Planen fungerade tyvärr inte bättre med ett eget valt namn. Däremot behöver inte eleven ha samma namn på pappret som läraren. Det är såklart en god idé att lärare och skolledning samlas kring ett namn, t.ex. åtgärdsprogram. Däremot är frågan om man tillsammans med eleven måste använda detta namnet. Genom att skriva ett papper, eller en plan, eller några punkter gemensamt gör att eleven förstår vad det är. Därefter sätta ett logiskt namn på det. Jag tänker på den klassiska dikotomin: funktionaliserad eller formaliserad undervisning. Ska vi ha elevens lärande, eller skolans struktur i fokus?

        • metabolism skriver:

          Eleven var väl det många är; stundtals klok, korta ögonblick av insikt som fladdrar förbi …

          Jag tänkte när jag läste att just så där kan man ju börja samtalet, och att det ska jag hädanefter göra – i ett samtal om vad vi nu gör vilket blir vad vi döper dokumentet till.
          Vi på skolan kan fortfarande kalla det ÅP, lämna rubrikraden tom på åtgärdsprogrammets dokument, och om inte det, lämna utrymme för en underrubrik – alltid något! /Janis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: