Tempo, tempo!
Jag visste att det var mycket att göra, och att det första året är det jobbigaste. Men att det var s å o e r h ö r t mycket att göra, det hade jag faktiskt inte kunnat föreställa mig. Dagar när jag sitter ner i en kvart under lunchen och i övrigt ständigt är på fötterna, och tilltalar och blir tilltalad o a v b r u t e t. Och jag är ändå mycket van vid stressiga jobb och många bollar i luften. Fast då satt jag still.
Jag har försökt några gånger att anteckna vad jag gör, det vore intressant tycker jag. Men jag har som längst kommit till klockan halv tio. Sen har virvelvinden blåst än mer virvligt och anteckningarna fäster inte på något papper. Man skulle ha en slags tidsstudieman bredvid sig en hel dag som höll koll på görandet. Dels för att arbetstempot är löjligt och man borde kunna visa på hur det kan se ut, dels för att det vore roligt att ha dokumenterat vad det var som hände när hela dagen är som minnet av en tornados framfart.
Förra veckan var jag besviken på mig själv för då gjorde stressen och tröttheten mig till en halvgrinig typ för många gånger, men den här veckan har jag mest bara virvlat med. Ofta med ett (måhända lite desperat eller kanske lite imbecillt) leende. Men jag har varit nära gråten också när jag stiger upp och tänker på dagen jag har framför mig och allt jag har att göra. Tack och lov har jag snabbt kommit över det.
Nu är det höstlov, vilket inte innebär färre arbetsdagar. Men tystare kommer det att vara, och jag kommer att kunna börja med en sak, fortsätta med den utan att bli avbruten och komma till ett avslut. Najs!
Men det är ju sjukt att jag ser fram emot en vecka UTAN eleverna – det var ju med tanke på dem jag valde mitt nya yrke … Inte för att administrera mera. Det var ju det jag valde bort!
metabolism
Janis
Lina
Monica
metabolism 
Det här kommer att låta helrubbat, men dokumentera mera! Du får bättre överblick och glömmer mindre i virvelvinden om du gör det. Och du upptäcker också vad du kan låta virvla vidare och vad du bör hålla kvar!
Gör det varken tjusigt eller proffsigt utan gör det enkelt, lägg inte en massa tid på utformning men gör det, du spar tid på det i längden.
Hahaha…ja så det kan bli 😉
Halvgrinig? Grinig är mitt mellannamn. Det efter mer än tio år i yrket. Halv…vafan är det? 🙂
Halvgrinig är i bästa fall sur men inte alltför störande sur, i sämsta fall labil, så man åker upp och ner som en jojje och låter bagataller eller trötthet påverka för mycket.
Bättre att köra hela vägen, alltså? Det värsta är bara att man blir så grinig av att vara grinig 😉