Ballar av stål vs. Konstfack
På tapeten för ett tag sedan var, som ni nog alla hört, konstfackeleven Anna Odells examensarbete. En av sakerna som alltid lyftes fram i kritiken var hur Odell hade använt våra – skattebetalarnas – pengar och alltså utnyttjat våra gemensamma medel för sin konst.
I måndags (om jag minns rätt – dagarna har en tendens att flyta ihop) visade kanal 5 humorprogrammet Ballar av stål, som går ut på att komiker gör underliga, oväntade och ibland roande saker offentligt. Ett av inslagen var någonting som kallades för Soneby Citysport. En man har med sig sprit som han halsar på en uteservering. Skojset är att polisen (som personalen har kontaktat för att få hjälp) ”tar det hela på för stort allvar”. Man skrattade också gott åt att komikern släpptes snabbt efter att han avvisats från serveringen ”för att de hade någon brottsling som de höll på och jagade” (ung.).
Min fråga:
Varför är det applåd-och-skrattrolig humor när en man genom offentlig tv-lek tar två polismän i anspråk, men pekfinger-skam-läge när en kvinna genom ett konstprojekt använder sig av sjukhusets resurser?
Eller kortare: är det konst- respektive humorsammanhanget, snarare än agerandet i sig, som bedöms? Eller handlar det möjligen om att det man kan tjäna pengar på är ok?
Det kommersiella resonemanget håller tyvärr inte riktigt: NUG är en fd konstfackselev som upprört med sin videoinstallation – trots att han tjänat pengar på den.
metabolism
Janis
Lina
Monica
metabolism 
Jag tycker att även ”humor”sammanhanget är onödigt och slöseri med resurser som borde användas på bättre sätt, men det upprör mig inte lika mycket som Anna Odells tilltag gjorde. I det fallet var det å andra sidan de inblandade personernas psykiska välmående (både ”vanliga” civila som passerade och polis/sjukvårdspersonalen) som trodde att de bevittnade och/eller avstyrde ett självmordsförsök och som sedan fick reda på att det var en bluff som jag tänkte på, inte pengarna.
Jo visst är det så att ekonomin är en fråga, och hur man behandlar sin omgivning en annan.
När det gäller ekonomin stör jag mig på att folk slänger sig med begreppet ”mina skattepengar” så fort de blir lite upprörda (men ofta inte har några som helst problem med att, ex., ”skatteplanera” bäst de kan).
Att ha respekt för sina medmänniskor anser även jag vara en mer relevant fråga i sammanhanget. Och när det gäller det området kan ju för övrigt humorprogrammet kritiseras lika mycket som Odells konstprojekt – menar jag. Om jag inte är helt felunderrättad har man ju till exempel haft med inslag där man springer fram och blottar sig för människor, trakasserar dem sexuellt (tafsar) samt har sex offentligt. Allt ”på skoj” förstås. Och kanske inte lika kul för den som utsätts för alltihop, och som dessutom kan bära med sig obehagliga erfarenheter sedan tidigare.
Odell hade det uttalade syftet att skapa konst, stålballarna har som uttalat syfte att vara roliga. Har humorn (i praktiken) större friheter – och mindre ansvar – än konsten och vetenskapen har (och bör ha)?
Jag vet inte.
Ja, springer man fram och blottar sig ska man dömas som alla andra brottslingar tycker jag. Man ska inte kunna gömma sig bakom vare sig konstens eller humorns namn.