Dramatentankar blir litteraturtankar

Jag har gnällt lite över Dramatens reklamkampanj, varvid Janis påpekade att Tribunalen gått ut och sagt att de tycker att Dramaten ska försöka göra sin grej istället för att hålla på och ändra sig efter vad de tror att de behöver vara och vad folk vill ha.

Utan att själv ha hört Tribunalens kritik lutar jag åt att ge dem rätt. Jag menar ju (naturligtvis) inte att Dramaten ska stänga sina dörrar för oss vanliga dödliga (det är ju vi som betalat kalaset 😉 – koppling till annat gnäll). Men om de ska göra sig mer lättillgängliga så måste det ju betyda att de egentligen tycker att de är lite väl svåra för oss nu. Så de gör en lättläst bloggversion som vi ska förstå.

Om det här med lättlästa versioner kan man läsa i senaste numret av Alfa* (1/2009), där man tar upp om det är så att vissa elever bara har rätt att möta lättlästa versioner. Hur hör detta i så fall ihop med skolans demokratiska uppdrag?  Läs gärna.

Ska man göra lättillgängliga versioner av klassikerna och använda, i princip, enbart dessa för att sprida dem, eller är det att fördumma eleverna att påstå att de inte skulle klara av orginalverken?

Gör man inte klassikerna lite ”svårare” än vad de är då? Lite finare än vad de behöver vara? Är det att vi behandlar litteraturen som fin som gör den svårtillgänglig, och/eller är det det svårtillgängliga som gör den lite fin?

Frågar jag lite kaxigt, jag som ännu är novis i allra högsta grad.

——————————————————————————————————————-

* Lärarförbundets nya tidning för lärare i svenska, språk och samhällsorienterade ämnen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: