En titt i bloggbackspegeln
Vad skrev du i ditt första blogginlägg? frågar Anne-Marie Körling. Och jag tittar efter:
Debatten kring en svensk litterär kanon rullar på. Kan inte avgöra vad som är rätt eller fel, är mycket kluven. Men när svenska ungdomar i en undersökning på lunarstorm.se enligt DN 22/8 (2006) listar Dave Pelzer och Liza Marklund som ett par favoriter då vill jag skrika högt: En kanon! Ge skolan en kanon! Ingen ska moralisera över någon annans läsning, men ändå. Problemet är nog inte avsaknaden av en kanon i skolan, utan något annat. Bristen på lektionstid inte minst, men ävenbristen på genuint litteraturintresserade lärare. Lärare som samtidigt har ett genuint intresse avett meningsskapande i skolarbetet med litteraturen. Det finns lärare som själva knappt läser skönlitteratur, och det finns lärare som är litteraturvetare – och det kan vara lika illa vilket som. Om man inte når fram till eleverna och inspirerar till läsning spelar det nog ingen roll om man är en litterärt okunnig lärare eller en intellektuell litteratursnobb.
Avslutningsvis ett citat ur Olof Lagercrantz Om konsten att läsa och skriva, som på några få rader kan sägas tillföra debatten mer än de flesta inläggen i DN:s kanon-debatt:
”Betänk också, ni som propagerar för läsning av god litteratur, att i samma ögonblick det blir klassat som fint att läsa, som något vilket sätter läsaren i en högre klass än andra, är katastrofen nära. Då är boken i farozonen. Det måste vara ett behov verkande inifrån som driver till läsning”.
* * *
Hm. Så förnumstigt av mig. Men man behöver varken vara en litterärt obevandrad lärare eller en intellektuell litteratursnobb för att ha svårt att nå fram till elever och inspirera till läsning.
Jaså, nu får hon minsann äta upp sina egna ord! kan jag tänkta mig att någon läsare som diskuterat litteratur i skolan med mig som lärarstudent, och refererat till verkligheten, tänker. Nu sitter du inte på dina höga hästar längre! Nej, det gör jag inte, jag mockar i stallet, jag – och jag mockar vidare och vidare, och hoppas att det ger resultat! I vissa spiltor har ungfölen gett sig ut och skrittat i litteraturens hage, i andra sparkar de inte fullt så bakut som de gjorde förut när jag närmar mig med en bok i handen. Kanske kommer ännu fler vara ute i bokens föreställningsvärldhage när vi kör igång nästa bokprojekt? Men läser gör även de som först vägrade, och kanske, kan vi också komma dit där vi gnäggar i dialog med varandra om allt som händer i hagen.
Klagade i veckan på glassiga omslag till bra böcker, men i detta sammanhang kanske det kan vara bra. Nu ska jag ägna veckan åt att lura elever.
Glassiga omslag och lurendrejerier kan man komma långt med! Högläsning är inte heller illa! /Janis