Lucka nr 14

Posted by metabolism on december 14, 2010 · Kommentera 

Victor Rydbergs Tomten. Illustratör Harald Wiberg. Klicka för större bild.

Midvinterkattens namn är Tord …

Skolministern möter ett följe deklamerande svensklärare

Skolministern styrde stegen än tveksamt, än bestämt, mot okänt mål i hopp om att hitta sin papperslapp. Korridorerna var långa, än vek de om hörn, än slutade de vid en trappa och Skolministern trampade vidare i ändlösheten. Plötsligt fann han sig omringad av ett följe av, som det strax visade sig, svensklärare vilka tog föga notis om honom.

– Midvinterkattens namn är Tord, hjärnorna gnistra och glimma … , deklamerade den första.
– Eh, midvinternattens köld är hård, stjärnorna …, försökte Skolministern korrigera.
– Midvinterkattens namn är Tord, hjärnorna gnistra och glimma … , upprepade deklamanten, och nu med högre och än mer bestämd stämma.
– Alla sova bredvid en mård, sova så sött en timma, fortsatte svensklärare nummer två.
– Men, det kan ju inte vara en mård …, försökte Skolministern igen.
– Mården är ett kattdjur! fräste den den tredje läraren i svenska till svar. 
– Månen lyser ju över stan, snön skiner vit på Siv och Jan …, fortsatte den första vidare.
– Snön lyser vit på Jan som är vaken! fyllde den andra kollegan på.
– Endast TOMTEN är vaken! ropade den tredje, med något obestämbart i rösten.
– Mården vandrar tyst genom stan, letar länge efter en julegran …
– Snön lyser vit på Siv som är naken!
– Endast tomten är vaken!

Nu kunde Skolministern inte längre hålla sig.
– Men ni är ju galna! Viktor Rydberg skulle vända sig i sin grav om han kunde höra er!
– Låt honom snurra! spottade en av svensklärarna fram.
– Står där så blå mot dörren, blå som en frusen duva, och på himlen månen sig skruva …
– Mården drar runt på stan, letar och letar efter en gran, hur han ska hitta den är en gåta …

Dikten var inte längre bara helt förryckt och näst intill oigenkännlighet förvrängd, den saknade nu också både rader och versmått.
– I fyrtio år har vi deklamerat Tomten! Lärt barnen att skandera den i kör. År ut och år in!
– Nu tar vi oss vår konstnärliga, kreativa frihet!
– Vi diktar som vi vill! skrek de alla på en gång. Det är VÅRT kulturarv!

– Tomten för sin tass genom mårdens hår, skakar häftigt sina bägge lår! skrek nu den av de tre vars röst tidigare varslat om något åt, ja, just det här hållet.
– Slika tankar ska nu bort, och gåtan utan svar är kort, fortsatte en annan, varpå den mest aggressive av dem formligen vrålade fram:

– Varför är den jävla tomten alltid vaken?

Filed under Adventskalender, Egenproducerat · Tagged with adventskalender, julkalender, jultradition, kulturarv?, kulturlarv, Tomten, Viktor Rydberg