The Road Not Taken
Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;
Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,
And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.
I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

En bra dikt talar till en, en riktigt bra dikt slutar aldrig tala till en; det är en dikt man aldrig blir klar med. Robert Frosts ”The Road Not Taken” är för mig en sådan dikt. En bra målning är en man stannar till inför, en riktigt bra målning är en målning som sedan ger associationer. En av många associationer till Eric Ravilious ”Wiltshire Landscape” var för mig just Robert Frosts dikt. Vilket jag just mindes, när jag städade källarförrådet – och såg livet så att säga passera revy.

2 Responses to “Vägval”
  1. Nykomling i nätet skriver:

    TACK, för dikten och för din beskrivning av en riktigt bra dikt.

  2. Janis skriver:

    Tack själv, för dina ord här!


Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )


Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )


Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: