Luckor som fyllts men…

Ang Linas inlägg om den pinsamma insikten att ha en för tunn (eller ihålig?) kunskapsbas.

Tack! Det är skönt att veta att det inte bara är jag som går runt och känner mig som en ofrivillig bedragare. I veckan var det någon som frågade mig vad ”supinum” betydde, och jag hade ingen aning. Man vet allt man BORDE veta (men inte vet) men inte hur man ska hinna fylla igen kunskapsluckorna.

En teori kan ju vara att det som många forskare och tänkare (jag skriver tänkare för att personerna har tänkt, inte för att de är filosofer) menar, nämligen att kunskapsnivåerna sjunker för att vi vet att kunskapen går att hitta i böcker och på nätet. Det gör att vi inte behöver lära oss något utan vi kan lugnt koncentrera oss på våra relationer istället.

Skillnaden mellan oss och de ungdomar som forskarna och tänkarna mest oroar sig för är att vi ändå har nog kunskap för att veta VAR vi ska leta någonstans. Det har inte kidsen.

En annan orsak till att vi upplever att vi inte kan någonting kan ju vara att (i vårt fall) högskolan och universitetet inte visat sig vara det där BILDNINGSpalatset som vi fick se på overheadbildena (där en figur klättrar i en bokhylla på väg upp mot böckerna (=bildningen)). Nej, istället är högre utbildning den där andra illustrationen på overhebilden, den där bildning är något som hälls ner i studenternas öppnade huvuden.

Vad overheadbilden inte visade var VEM som skulle lägga tillbaks ”locket”. All kunskap som hälldes i har ju skvimpat ut! Egentligen är jag inte förvånad. På möten bestämmer man ju ofta vad man vill ska hända, men inte hur eller vem som ska göra det. Våra kunskapsluckor är alltså ett resultat av detta.

En tredje teori kan vara att tempot var så högt att alla tänkte ”ja, det där får jag ta sen, när jag kommer ut. Nu lär jag mig det jag behöver till tentan/seminariet så behöver jag inte belasta [djupminnet] så mycket. Ofta har det varit så att vi skrivit för examinatorn och inte för vår egen skull.

Det kan också vara så att lärarutbildningen mer är en djupgående psykologisk process än vad man tror. Vi går igenom så många förändringar och utvecklas så mycket att det inte finns plats för en massa kunskap. Själv hittade jag för ett tag sedan en tenta som jag skrivit. Det är bland det bästa jag gjort under tiden på högskolan. Men jag kommer inte ihåg att jag skrivit den. Jag minns inte kursen, inte skrivarbetet, inte litteraturen. Men skrev gjorde jag. Jag hade alltså turen att ha en omedvetet hög kunskapsnivå på autopilot SAMTIDIGT som jag var ute på psykologiska strapatser. Å ena sidan är detta förstås fantastiskt, men eftersom jag glömt det jag behöver kunna är det å andra sidan inte särskilt bra.

Lärarutbildningen har totalt ignorerat min personliga utveckling och istället bara koncentrerat sig på kunskap, vilket har gjort att jag inte tillgodogjort mig kunskapen, utan bara utvecklats på ett personligt plan. Jag är halv!

Comments
5 Responses to “Luckor som fyllts men…”
  1. Morrica skriver:

    Uttrycket ‘man lär så länge man har elever’ är sant på många vis. Dels lär man sig av eleverna, de berättar och förklarar och går igenom de mest oväntade saker och ting (dna-kedjor, tex, förstod jag mig aldrig på när jag själv var elev men blev helt klar över när en elev höll föredrag om ämnet), de frågar och ifrågasätter och tvingar läraren att definiera och förklara sammanhang och innebörder man aldrig sett utan deras frågor, och de undrar över sånt man själv aldrig ens reflekterat över och vips får man lära sig något nytt. Som du säger, det vi vet är HUR man lätt tar reda på saker och ting, det vet inte eleverna, men vi bör också ha en tillräckligt bred kunskapsbas för att kunna sätta dessa nya fakta i relation till annat, annars blir det inte mycket av något.

    Ditt sista stycke är mycket tankeväckande, som lärare får man inte bli enögd och bara fokusera på det ena eller det andra, men ack så lätt det är att hamna i den fällan! Tack för en viktig påminnelse.

    Supinum är den slags verbböjning som tillsammans med hjälpverb, tex ha eller hade, uttrycker perfekt eller pluskvamperfekt tid, ex jag har gått ut för att vänta på bussen, jag hade redan gått hem när du ringde.

  2. Camilla skriver:

    Bra inlägg, med hög igenkänningsfaktor. Frågan är bara om jag ska skratta eller gråta… Trist är det i alla fall att det höga tempot på universitetet gör att reflektion, på riktigt, sällan hinns med. Att skriva för examinatorn… sjukt, men ofta sant!

    För att trösta mig själv brukar jag dock tänka som så att också detta ”knaseri” leder till kunskap. Kanske är det så att lärarutbildningen sysslar med någon slags omvänd kunskapspsykologisk metod. Alltså att utbildningen ytterst syftar till att lära studenterna vad de INTE skall göra i sin framtida profession. Låt oss tro att det är så!

  3. Två veckor efetr varje kurs slut brukar jag ha ett aha-ögonblick. Det händer i duschen eller när jag kokar gröt eller nåt sånt. ”Aaah! Ontologi! Nu fattar jag!”. Men då är det liksom för sent att gå tillbaks till litteraturen, för sent att komma på något bra att säga på seminariet. När min hiss väl går ända upp så är det ingen som är intreserad av förra kursen.

  4. Nicko skriver:

    Var det inte Sokrates som sa något om att den är klokast som vet hur mycket den inte vet?

    En forskare som jag har läst (men har glömt namnet på) beskrev vårt samhälle som en tallrik spagetti – så flyter alla sammanhang in i varandra…

    Jag har tagit för vana att skriva upp alla böcker som jag vill läsa innan jag är färdig lärare i ett anteckningsblock. Listan växer snabbare än antalet avkryssade böcker…

    Och det värsta av allt är när jag ibland drabbas av någon kritisk tanke: leder vetenskap verkligen till något gott? Vad är egentligen pedagogikens mål? Ingen spagetti tack, jag tar en potatis.

  5. Monica skriver:

    Även om det som Sokrates (sägs ha) sagt är väldigt klokt så har jag tyvärr mest använt det som en ursäkt att verka vis när jag i själva verket kokar över av panik…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: