Vad är det jag bedömer?

En sak jag tycker är mycket svår med bedömning är det att avgöra hur och när en skriven text på bästa sätt blir rättvist bedömd.

Är det texten eleven skriver i klassrummet, klockan 8-9 en torsdag, eller 13-14,30 en tisdag. Eller texten eleven får arbeta med både i skolan och hemma, och som lämnas in före, vid eller efter deadline.

Är det texten eleven skriver alldeles själv, eller den som skrivs med visst stöd av mig avseende innehåll, stavning, ordval, disposition etc. under skrivandets gång, eller texten som jag responderat skriftligt och som skrivs i en ny, bearbetad version?

Rosetta-stenen. Ord huggna i sten kan väl inte bli annat än summativt bedömda? Bild av Nick Treby, Flickr CC.

Jag behöver som lärare ha elevtexter skrivna både i klassrummet (där jag har ”kontroll” över att det är elevens egna förmåga jag bedömer) och texter där eleven getts en schysst chans att göra mer av sin text än vad man kan göra under tidspress och utifrån dagsform som påverkas av allt från huvudvärk till privatlivet. Det är en svår avvägning vad som smäller högst.

Jag låter så långt det är möjligt mina elever skriva både version 1 och 2, vilket ger mig en hel del arbete, men eleven större möjlighet att utveckla både sin text och förmåga. Och så försöker jag göra en avvägning mellan version 1 och 2 i min summativa bedömning där jag tar hänsyn till elevens egen del av bearbetningen.

Det är en avvägning att avgöra ”när en text ska vara ett bedömningsunderlag”, och jag måste också lita på att orden och förmågan är deras egen. Om det är en stor skillnad mellan i skolan och hemma skrivna texter – beror det på något otillbörligt, eller bara på pressen (som kan vara svår för många att hantera) att leverera medan klockan tickar och sittandes i klassrummet?

Det finns flera svårigheter med att bedöma elevtexter (ibland önskar jag att jag hade enkla kryssvals-frågor att pricka av!), varav tiden det tar att läsa dem är ett ganska stort problem. Som tur är uppvägs detta ofta till en del  av texterna man får förmånen att läsa. Människoöden, fantasi, tankar, humor,  och en möjlighet att lära känna den som skriver på ett helt annat sätt – det är inte illa!

(Det senare är just i dagarna väl krystat, även om det är sant. För nu vill jag, om sanningen ska fram, inte se och bedöma en endaste liten elevtext-rad på mången god dag!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: