Den traditionella lördagskoman

Deep Freeze, by ecstaticist . Flickr CC

Traditionell för att den infaller regelbundet, inte för att det är en tradition värd att fira. Den traditionella lördagskoman blev jag, trots långt yrkesliv, inte bekant med förrän jag bytte karriär och blev lärare.

Lärarlördagskoman.

Den uppstår efter en intensiv vecka av fler arbetsuppgifter än vad som ryms under en 45-timmarsvecka, av intensiva dagar utan raster, av tidiga morgnar och sena kvällar.

(Någonstans kommenterade någon surputte lärarnas alla  fikapauser och kaffeautomater. Det gjorde mig något irriterad.)

Hur som helst. När lördagen kommer kommer lördagskoman. Jag är mitt inne i den och därför blev det inte mer, bättre eller intressantare det här inlägget.

Dessutom måste jag spara på alla krafter till nästa arbetsvecka. Som börjar i morgon söndag.

 https://twitter.com/#!/Metabolisterna/status/134009317568421888

(Nej, presumtive ”surputte”,  alla lärare är inte komatösa på lördagar. Särskilt inte de som hänger vid kaffeautomaten hela dagarna. Tänkte bara berätta att det finns en annan verklighet.)

Comments
17 Responses to “Den traditionella lördagskoman”
  1. Jag känner igen mig och jag tror också att det handlar om mycket mental anspänning under lärarveckan, en anspänning som gör att vanliga vardagssysslor plötsligt kan kännas övermäktiga. Lördagarna är heliga helt enkelt. På lördag vill mamma sitta läääänge och läsa tidningen och äta surdegsbröd och dricka kaffe med skummad mjölk. På lördagen orkar mamma möjligen ta en promenad eller besöka någon utställning osv. ”Mamma kan jag säga något, eller rättar du?” ”mamma när kan vi busa? Du är alltid trött” ”mamma är det höstlov snart så vi kan gå och simma för du orkar aldrig på helgen”.

  2. Bertil Törestad skriver:

    Då skulle ni uppleva en gruvarbetares lediga dag…..

  3. Janis skriver:

    Gertie, du känner igen dig – vilket jag beklagar! Just det jobbet gör för (mot) ens familjeliv, det är en sak jag starkt funderar på om det är värt priset (vilket pris?). Mina barn är relativt stora, men jag behöver ändå vara närvarande mer än vad jag är, orkar och kan.

    Bertil, din kommentar är rent ut sagt väldigt trist. Varför jämföra med en gruvarbetare?
    Varför förminska den trötthet och utmattning jag med flera känner? Det finns alltid, vad det än gäller, någon som har det värre.
    Skriv gärna ett eget blogginlägg om det, där du också kan be små gnällspikar att hädanefter och framöver hålla tyst så att de stora gnällspikarna, dvs de som verkligen har rätt att gnälla, kan få göra det ifred. Jag lovar att jag inte kommer att läsa, jag är för trött.

    /Janis

    • Bertil Törestad skriver:

      Skälet till att jag jämför är att allt är relativt….
      Lärarnas gnäll över arbetstiden har blivit som skolbarnens gnäll över skolmaten; det ska så vara.
      Som jag länge debatterade häromveckan så har lärare både lugna och jäktiga veckor. Ta inte de jäktiga veckorna till intäkt för att det alltid är för
      jävligt. Men det är svårt att räkna ut medelarbetstid när man är trött. Vänta till en lugn period i stället.
      Eller till en av de lovdagar ni har som inte andra har.

  4. Janis skriver:

    Jag har inte haft en lugn vecka på hela terminen sedan undervisningen började. Jag hade inte en lovdag under höstterminen. Jag har sällan lov på loven, annat än att jag inte behöver inställa mig på arbetsplatsen före åtta. Jag arbetar 6 dagar i veckan många veckor, även om den sjätte dagen kanske inte blir mer än en halv dag, till och med bara 3 timmar ibland.

    Förstå att mitt gnäll är något annat än gnäll över skolmaten. Du har inte en susning, du har inte en aning om hur min arbetssituation ser ut. Men jag kan lätt räkna ut min medelarbetstid, den är i snitt 10 timmar per dag inkl en halvtimmes obetald pedagogiskt lunch i skolmatsal.

    Kanske dags att fundera över om det någonstans kan ligga någonting i gnället?

    Jag har varit yrkesverksam i tjugo år innan jag blev lärare, och jag har aldrig någonsin varit med om något liknande.

  5. Bertil Törestad skriver:

    Jag betvivlar inte din upplevelse. Men är det så att du arbetar 5 x 10 timmar i veckan så blir det fem timmars övertid och det är det många som har. Arbetar du 6 x 10 timmar, dvs. totalt 60 timmar, varje dag du är i skolan alla dagar på terminen så är du verkligen att beklaga. Det betyder (om vi lägger allt på dagtid) att du skulle jobba oavbrutet 8 – 18 mån-lör. Jag känner en hel del lärare och de förefaller ha god tid över till annat. Har alla dina kolleger det så här hemskt? Vad är det som tar mest tid för dig?

  6. Janis skriver:

    Ja, det är många fler som har 5 tim övertid i veckan (men inte alla som arbetar utan övertidsersättning så som många lärare gör). 60-timmarsvecka förekommer, men jag försöker sätta gränser för att de inte ska bli för många. Självklart arbetar jag inte 8-18 sex dagar i veckan, då vore jag en ännu större idiot än jag är.

    Det var aldrig min avsikt att börja räkna timmar, jag ville bara uttrycka min trötthet och ge en bild av hur (vissa/många) lärare kan ha det. En som delas av många fler, även om alla lärare självklart inte är lika trötta som jag, eller har lika mycket att göra. Det visar bara att det ser väldigt olika ut, vilket är något att tänka på, särskilt när man avfärdar allt gnäll som överdrivet gnäll.

    Att i detalj beskriva vad jag gör och vad som tar tid, det tar jag med min rektor, och inte här och inte nu (men tjänster kan se ganska olika ut och det är stor skillnad på att vara relativt ny lärare och på en ny skola, även om mina ”gamla” kollegor inte har mycket mindre att göra. Lgr11 och många andra nyheter, projekt, uppdrag tar mycket tid, inte minst). Nu är min arbetsdag slut och jag ska ta en kopp te och en bulle och sjunka ner i soffan, och ladda inför den nya arbetsveckan.
    /Janis

  7. Bertil Törestad skriver:

    Nej, det är märkligt med de stora skillnaderna i arbetsinsats mellan lärare. Det måste ha att göra med hur erfaren man är, hur duktig man är, hur välorganiserad man är, hur ambitiös man är och hur pedantisk man är. Så är det i alla yrken. Jag har upplevt prästsläkter i mina dagar och en präst kan ha det hur lugnt som helst, medan andra nästan arbetar ihjäl sig. Läste häromdagen att präster är det mest sjukskrivna av alla yrken. Lärare fanns inte med på listan.

  8. Så det fortsätter här, ditt trista misstänkliggörande Bertil. Janis, jag känner verkligen igen den där lördagskoman. Samma koma kommer i början av ett lov och därför ska man helst åka bort genast första dagen. Just det där att det känns som om man varken vill eller kan göra något eller träffa någon måste man kämpa emot.

    Men den varningssignal som är ännu allvarligare är när det på söndag kväll börjar känns som om man står högst uppe i hopptornet på väg att kasta sig ner. När man är rädd för att gå och lägga sig inför en arbetsvecka.
    Så har jag haft det vid två olika tillfällen. Båda gångerna blev jag kort därefter sjukskriven för stressrelaterad sjukdom.

    • Bertil Törestad skriver:

      @Helena
      Jag vill inte alls misstänkliggöra någon. Jag kanske är lite för intensiv i mitt utfrågande? Vill komma ner till sanningen. Jag tror absolut på era upplevelser, men sådana har så många skikt. jag tror på öppenhet och inte på att kalla folk ”dumma”
      eller sådant. Kom med argument i stället. Finns inga, medge det!
      Det hela är så enkelt egentligen. Men man kan fastna i en stereotypisk uppfattning även om man inte tror det själv. Det har sannerligen gällt mig själv under livet.

      Det blir ju verkligt obehagligt när det går så långt som till sjukskrivning för dig, Helena. Då är ju något absolut fel och måste åtgärdas. Om du vet vilken som var din stora strssor då så bör ju den avlägsnas, vilket ju inte är det lättaste…

  9. Bertil, på Previa sa de att jag inte får tillhandahålla en Rolls Royce när kommunen bara betalar för en gammal Skoda. Men inget yrke är roligt om man inte får göra ett bra jobb. Allra minst ett yrke man praktiserar framför publik. Men det är inte hela sanningen. Man blir väldigt fäst vid sina elever och vill att de ska ha det bra i skolan, att de ska bli inspirerade och lära sig. Då är det plågsamt att i princip aldrig kunna leva upp till vare sig deras eller ens egen potential på grund av tidsbrist och orimliga sekundära krav.

    Dessutom vet vi hur viktigt vårt jobb är. Vi har elever som sitter på gärdsgården och vi vet att det beror på oss på vilken sida de hamnar.

    Jag försökte göra en arbetsbeskrivning för lärare (i min roll som utvecklingsledare). När jag hade skrivit ner alla krav ur skollag och övergripande läroplan och rensat ordentligt hade jag 3,5 A 4. Det utan att ens ha tittat i kursplaner och betygskriterier. Till det får man lägga arbetsbeskrivningarna för mentor och klassföreståndare. Det är min uppfattning att det inte är möjligt att fullfölja det uppdrag vi åläggs. Och då är något ”rotten in the state of Denmark”.

    • Bertil Törestad skriver:

      Jag kan tänka mig att det ibland kan bli för mycket även för en lärare. Om ni hade legat väldigt illa till skulle ni ha toppat sjukskrivningsstatistiken. Lärare finns inte alls med i topplistan för där finns som #1
      präster.
      Men precis som präster kan man ju antingen ta det ganska lugnt på jobbet eller arbeta ihjäl sig. Med höga ambitioner och för mycket empati kan även det starkaste hjärta krossas.

  10. Bertil, lärare går till jobbet fast de är sjuka av skäl som jag förklarar i mitt blogginlägg om lärare och sjukfrånvaro. Har man feber tar man en alvedon eller två.

  11. Lina skriver:

    Dessa kommentarer väcker så många frågor hos mig.

    Vem är Bertil?
    Hur kan Bertil veta så mycket om vad lärare gör och inte gör? Är Bertil själv en lärare som arbetar m i n d r e än han ska?
    Varifrån kommer Bertils energi, lust att misstolka och… bitterhet?

    Vad jag vill veta är väl egentligen om Bertil på allvar vill diskutera och i det vara öppen för att han faktiskt kan ha fel. Jag är också väldigt nyfiken på varför Bertil är så engagerad i detta.

    • Bertil Törestad skriver:

      @Lina

      Jag har varit lärare i ungdomsskolan och sedan universitetslärare och forskare i trettio år. Lärarutbildning låg på min lott. Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor och dit räknar jag självfallet skolan. I min lektorsanställning tyckte jag att jag hade mycket luft och frihet, det är sant.
      Varifrån min energi kommer vet jag inte, men misstolkningarna finns nog på flera håll. Jag är öppen för att jag kan ha fel, men de argument jag får är antingen raka påståenden hur det är eller känslomässiga utbrott om hur ”alla lärare” gör.

      Du måste förstå Lina, att om man som jag lite ger mig på hävdvunnet tankegod inom en yrkeskår så blir det upprörd stämning. Någon bitterhet känner ijag inte, däremot diskussionslust.

      Sådan är jag Lina! En god regel: ifrågasätt aldrig andras motiv, men gärna dina egna.

      • Lina skriver:

        Tack för ditt snabba svar, Bertil!

        Att ifrågasätta motiv är en sak, att vara nyfiken på andras (och naturligtvis även fundera över sina egna) är en annan, som jag absolut tycker att man ska unna sig. Jag menar att det bidrar till större förståelse i en diskussion att veta vad andra bär med sig.

        Personligen tycker jag att lärare ska bli bättre på att säga stopp. Men det säger också jag, som har en lyhörd chef. Kanske är det så att många lärare faktiskt är bra på att säga stopp, och att det därför finns så många lärare som arbetar med annat efter utbildningen? Jag vet inte, tänker bara högt.

        Jag är medveten om att många har helt andra förutsättningar än jag. Att vi har olika möjligheter att göra ett bra jobb beror då inte enbart på att andra, till exempel, har mindre erfarenhet eller är sämre på att organisera sitt arbete. Så tänker jag.

        Sedan tycker jag att det är synd att prata om gnäll. Det är att förlöjliga och förminska människor som visar sin utsatthet och känsla av otillräcklighet. Om vi på allvar vill förändra situationen (och då även stämningen) tror jag snarare på att dela erfarenheter och kraft.

    • Bertil Törestad skriver:

      Tack för ditt snabba och sympatiska svar.
      Jag är också nyfiken och undrar därför vem du är?

      Jag har aldrig nämnt ordet gnäll. Det finns vissa ord man bara använder om andra; gnäll är ett sådant. Själv
      talar man ut om jobbets svårigheter, andra skvallrar, själv infomerar man. Ja, du vet.

      En av de ting som kan göra mig inspirerad att ta till orda är när lärare utmålar sin verksamhet i alltför bjärta färger och beskriver sina mest arbetstyngda stunder som typiska för hela läsåret. Att ta upp frågan om lärares arbetstid är också ett mycket, mycket känsligt kapitel. Jag tror den känsligheten emanerar från gammalt allt tal om sommarlov och juni, juli och augusti. Lärare glömmer fövånande lätt också i framhållande av sin övermäktiga arbetstid att de också har en sällsynt lång återhämtningstid som inga andra har, även bortom sommarlovet.

      Hoppas du nu förstår att mina motiv kanske inte är ädla sett utifrån fackligt lärarperspektiv, men från ett normalt utifrånperspektiv är de normala för en tänkande medborgare.

      Jag gillar din trevliga och icke-konfrontiva stil, Lina. Låt oss fortsätta med den….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: