En ekorres klagan. Eller ett kungarike för en nöt!

- Skare va på dehär vise, va? Skare de? Va?

Att de två första åren i läraryrket var mer jobbiga än roliga. Det kan jag ta.

Att år tre, även om skolan är en ny, går lättare och  bättre känns rätt och riktigt. En naturlig utveckling, så att säga. Lön för mödan.

Att år tre ändå är så tungt, och då menar jag tungt i flera olika bemärkelser, känns mindre bra.

Jag undrar när man ska se en ljusning? För även om jag räknar bort allt det nya (nytt är även om det är kul, alltid lite jobbigt också) – nya elever, läromedel, kollegor, rutiner – så kvarstår det stora problemet. När ska jag ges de goda  förutsättningarna för att verkligen göra ett riktigt bra jobb?

En ekorre i ett ekorrhjul samlar inga kunskapens och lärandets nötter varken till sig själv eller sina ekorrungar. Inför vintern. För den mer eller mindre bistra vintern är liksom här, hela tiden. (Med förbehållet att även i en liknelse som den här så växlar vädret, precis som i verkligheten; vissa dagar är riktigt bistra, vissa dagar är det lite mildare vinterväder, de flesta dagar lyser vintersolen till en stund här, en stund där). Vid närmare eftertanke är många dagar mer som höststormar där löven – i det här fallet eleverna, lärarna, göromålen (och inte minst papperen, papperen, papperen!) – virvlar omkring i blåsten.

Vad jag vill säga är att jag rent ut sagt skiter  i högre lön, jag vill först och främst ha bra förutsättningar och möjligheter att göra ett bra jobb. Och jag vill att lärarfacken lägger mer krut på den frågan! För även om min arbetsinsats, mina arbetstimmar och min mångåriga utbildning är tillräckligt för att lyfta 10 000 kronor mer i månaden, så skulle jag personligen glädjas mer över de där pengarna  om jag verkligen kunde känna att jag fått göra ett riktigt bra pedagogiskt arbete:

Hittat nötter, samlat nötter, delat nötter, bjudits på nötter, knäckt fina nötter.

Det är ett evighetsarbete. Att som en ekorre skutta runt i skogen, uppför trädstammarna, ut på både starka och svaga grenar. Hitta bra gömställen till sina nötter. Gräva lite här, lite där – hitta en gammal nöt och en ny. Smaka på olika nötter. Tillsammans med alla andra ekorrar i skogen. Ett ekorrliv i frihet, långt ifrån det där snurriga stressade begränsade och begränsande ekorrhjulet.

File:Sisyphus by von Stuck.jpg

Sisyphus by von Stuck. Wikipedia, public domain.

Ett annat evighetsarbete är den där stora stenen. Som han Sisyfos rullar upp för den där backen, för att sedan bara få  se rulla ner igen.

Bort med ekorrhjul, bort med stenar i stället för nötter. Ge mig ett ekorrliv i en skog som gjord för undervisande ekorrar, lärande ekorrar och en massa nötter! (Ofrivillig ordvits, nötter i detta sammanhang är kunskaper och  lärande. Förstås!)

 

Ekorren: Bild av Tomi Tapio, Flickr CC (klickbar bild) 

Comments
6 Responses to “En ekorres klagan. Eller ett kungarike för en nöt!”
  1. Ååå så bra Janis. Håller med om allt du skriver, men tycker att vi ska begära både förutsättningar att göra ett bra jobb och en rimlig lön.🙂

    Jag brukar kalla oss dammsugare – ständigt på jakt efter material, men ekorre är mycket bättre.

  2. Otroligt mitt i prick! Åh vad jag känner igen mig och eftersom jag arbetar på ett naturbruksgymnasium så är liknelsen med ekorre inte alls dum;-)

    Jag tycker däremot absolut inte att bättre förutsättningar för att göra ett bra jobb ska ske på bekostnad av en skälig lön.

  3. Petter skriver:

    Underbart skrivet, och mitt i prick.

    Det är ett tveeggat svärd det här med lön och arbetsvillkor. Kan vi kräva både och? På samma gång?

  4. metabolismJanis skriver:

    Tack för era vänliga ord! Och ja, jag kan också kräva båda sakerna!😉

    Men jag tycker det är för stort fokus på lönerna – själv ska jag och kollegorna i kommunen nu undervisa MER och facket har visst inget alls att säga om det … Tiden för för- och efterarbete minskar och minskar samtidigt som jag och andra ska undervisa bättre, intressantare, mer fantastiskt och fängslande och meningsfullt och varierat och individualiserat än någonsin förr … det går inte ihop.

  5. janlenander skriver:

    Det brukar jag ju sägas att lärare växer de första fem åren sen så blir trampandet i ekorrhjulet för tungt och ett jobbbyte behövs för att tänka nytt. Bättre förmåga möts med mer arbete och det finns alltid något att känna dåligt samvete för så motivationen har lätt att ta stryk för den som inte ser om sitt hus.

    Är det då bra att att duktiga lärare prioriterar utrymme för att möta eleverna framför höjd lön? Nej jag tror faktiskt inte det. Vi har ett svårartat problem med sjunkande ämneskompetens och att det är svagare och svagare lärarstudenter som går lärarhögskolan. Jag tror verkligen vi gör yrket en björntjänst om vi inte strider för att vi ska ha rättvisa löner som avspeglar de krav vi har på oss.

    • metabolism skriver:

      Självklart ska vi ha löner som avspeglar utbildnings, krav, ansvar. Men upplever inte du att medan lärarfacken driver 10 000 kronors-frågan så står det still när det gäller det fackliga arbetet för arbetsvillkoren?
      Jag är rädd för att många kan vara utbrända och sjukskrivna innan 10 000 kronorsfrågan är klar. Visst kan det vara bra att den sjukpenninggrundande inkomsten höjs, men jag vet vad jag väljer om det är så att det ska prioriteras och facken i mångt och mycket är enfråge-fack. Jag har 50 extra minuter som är intecknade än när terminen började, och det kommer med all sannolikhet mera. /Janis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: