Ett litet livstecken från en skolbloggare

och lärare som arbetat några veckor på sin nya skola, och aldrig tycker sig ha tid att blogga och sällan mer än en stunds ork till twitter:

By Pink Sherbet Photography, Flickr CC

Jag gillar min nya skola! Jag gillar eleverna, kollegorna och stämningen på skolan. Jag jobbar som en tok och är bra trött, men det är kul! Kommer på mig att le när jag går och lägger mig, åt något som någon elev eller klass sagt eller gjort eller vid tanken på var jag jobbar, och jag har ofta svårt att sova på grund av alla idéer som ploppar upp: det skulle jag vilja göra, och det där, så ska jag förstås göra och varför inte försöka med det!

Det betyder inte att det saknas orosmoln; det är en skola i ett skolsverige som brottas med många slags problem och många av dem finns också på min skola.  Jag kan också ha svårt att sova på grund av oro för hur jag ska klara uppdraget, det är ganska mäktigt, men det är bara genom att testa det går att avgöra om det är för mäktigt eller inte, så det får bli en dag i taget. Antagligen kommer hela terminen få bli något av en dag i taget, det är inte omöjligt. Men jag har kollegor att samarbeta med, det är inte illa! Och även om jag  kan bli alldeles matt bara av tanken på många saker som jag, eleverna, kollegorna, skolan har framför oss och problem som återstår att lösa – så är det om allt det roliga jag berättar när jag kommer hem på kvällen.

När de första veckornas frenetiska komma-i-gång och lära-känna-alla-nya-rutiner och namnen på de cirka 125 personerna i ens närmaste omgivning sitter, då kanske det blir mer tid och ork över till det utvidgade lärarkollektivet i sociala medier. Att börja på en ny skolarbetsplats är ändå betydligt enklare den andra gången än den första – ingen praxischock här inte! Det är med betydligt större säkerhet jag börjar mitt nya lärarjobb, på alla plan, och även om både datorkoderna och dörrarna som kräver olika nycklar är fler, så har jag också under mina första år i yrket knäckt fler koder och skaffat mig viktiga nycklar som gör skolstarten betydligt lättare. Det känns som jag är mer jag nu, om ni förstår hur jag menar.

När den härliga efterlängtade höga höstluften kommer och sveper bort det här tryckande vädret som hållit på i några veckor, och som gör att jag är alldeles klibbig efter att kånkat läromedel och gestikulerat mig igenom lektionerna, då får vi se om det inte kan bli mer än ett litet livstecken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: