Zoran Alagic är LR:s presschef

Ibland blir det konstigare än vanligt.

Det börjar med att jag läser en tweet från Lärarnas:

Eftersom jag tycker att Zoran Alagics inlägg är intressant, så re-tweetar jag det.

Zoran Alagic har nämligen skrivit:

”Varför tycker många lärare i grundskola och gymnasiet att SKL:s och kommunernas tal om att höja lärarlöner klingar falskt? Varför kan man även som icke-lärare känna att något inte stämmer? Varför känner vi att arbetsgivaren har ett annat, underliggande, budskap?”

Och i sitt inlägg har han citerat en kommentar på sin blogg från någon som skriver något jag håller med om:

”Blir faktiskt ledsen varje gång de säger att ”Bra lärare ska ha bra lön” – budskapet som går ut mellan raderna till folk är ju att lärarna inte är bra, det är därför rimligt att vi har låg lön. Tycker det är fult populistiskt och riktar sig fegt mot alla med förakt för lärare. Lärarnas arbetsvillkor gör det dessutom ofta omöjligt att göra ett bra jobb, eller att ens göra sitt jobb i vissa fall, det är fruktansvärt orättvist.

Jag re-tweetar det alltså, och lägger till en egen kommentar, en ironisk sådan.

Det är nu det blir konstigt. Zoran Alagic missförstår mig helt:

Min ironi går Zoran helt förbi. Det kan vara för att jag formulerar mig för otydligt, för att ironi aldrig är lätt och sällan lika tydlig som man själv tror  – men jag kan heller inte helt bortse från min misstanke om att han missförstår mig medvetet. Vi har haft meningsskiljaktigheter förut, han har haft en ton och ett attackerande sätt  i diskussionen med både mig och andra som gör att jag tror det. För att inte tala om det han skriver till mig i detta tweet …

Jag väljer att inte bry mig. Hans tweet får gå oförmärkt förbi (eftersom Zoran en gång helt negligerat min kommentar på hans blogg (här), så behöver jag ju inte heller ta så hårt på vanlig hövlighet som att svara när någon talar). Jag har också från tidigare diskussioner med presschefen hos Lärarnas Riksförbund förstått att en diskussion är tämligen gagnlös. Men när Mats på Tysta tankar (i en diskussion som följer på ett inlägg om ”dagis” och Zoran, här) tar upp Zorans tweet här ovan som ett exempel på att ”det är svårt att ta en debattör på allvar som konsekvent tillskriver motståndarna åsikter de inte har”, då tänker jag att det är väl lika bra att försöka förklara, inte minst för Zoran Alagic:

Så, Zoran, jag höll med. I ironisk form skriver jag att det skulle bli väldigt dyrt för arbetsgivarna om de skulle nödgas höja alla lärares löner. Underförstått: Det finns nog en underliggande agenda i allt tal om att bra lärare ska ha bra löner, en taktik.  Jag instämmer i kritiken mot allt tal om höjda lärarlöner som inte omsätts i handling, jag misstror ofta SKL.

Så, Zoran, jag är inte emot allt du och/eller LR säger per automatik för att jag ibland kritiserar dig eller LR. Zoran, så vitt du kan säga, vet du inte ens i vilket fack jag är med. Jag är ämneslärare med examen mot grundskolans senare år och gymnasiet, det betyder inte att jag säkert är med i ”ditt” fack, eller att om jag är med i det andra inte kritiserar dem också om det är något jag tycker bör kritiseras.  Skolfrågor är så mycket större än båda lärarfacken tillsammans. Och skoldebatten så mycket större än du, Zoran.

Comments
13 Responses to “Zoran Alagic är LR:s presschef”
  1. Zoran skriver:

    Vet inte om jag förstår syftet med ditt ”öppna brev”. Du känner dig missförstådd, uppenbarligen.

    Jag kan bara säga att många ångrat sin ironi i diskussioner och debatter. I alla fall om de har ett viktigt budskap.

    Ironi går sällan – aldrig- hem. Inte om man menar allvar ”egentligen”. Säg vad du menar så slipper du bli missförstådd.

    I övrigt förstår jag att du ( med flera?) inte gillar
    tonen i mina inlägg. Jag försöker bara tydlig och ibland polemisk. Och jag förstår inte önskan att fixera sig vid min person i ditt och andras inlägg.

    Så, jag ser fram mot fler tydliga och raka inlägg från dig framöver. Det ska bara roligt att diskutera, och då är det bra att kunna ta den man ”talar med” på orden.

    Och visst är skoldebatten större än debattörerna.
    Där är vi helt eniga.

    Hälsningar Zoran

    PS Vilket inlägg fick du inte svar på?

    • metabolism skriver:

      Du uppehåller dig först vid att jag ”känner mig missförstådd” och att jag ska avhålla mig från att vara ironisk.

      Sedan talar du om att du är tydlig om än polemisk ibland, och att du ser fram emot tydliga och raka inlägg från mig framöver, och att du tycker att det ska bli roligt att diskutera och att det blir så mycket bättre om man kan ta den man talar med på orden.

      Så har jag förstått dig – och jag förstår ännu en gång att det inte gagnar varken dig, eller mig, eller någon annan eller någon sak att jag diskuterar något som helst med dig.

      Glad att vi kan vara överens om en sak iaf, och inlägget du inte besvarade finns i en länk till mitt inlägg. Men den gick dig förbi precis som ungefär allt annat jag skrev i mitt inlägg.

      /Janis

  2. Mats skriver:

    Vi är några stycken som lärt oss genomskåda de här klumpiga provokationerna.
    – Bara för att man har en pinne måste man inte peta i alla myrstackar!

    Den oskyldiga minen är ytterst missklädsam.

    • metabolism skriver:

      Ja, det finns nog några stycken. Och de blir väl inte färre med tiden.
      Kanske syftet med mitt öppna brev, förutom att visa på hur lätt man kan missförstås i skoldebatten när den är som sämst samt förklara för Zoran att han attackerat helt i onödan, även var att ifrågasätta om LR behöver en presschef som Zoran Alagic?
      Om det var så, måste jag säga att då fick jag ju god hjälp av presschefen själv to make my point.

      /Janis

  3. Zoran skriver:

    Mats: Jag har sällan mött sådana prinsessor på ärtor som när jag diskuterat skola – och i synnerhet förskola.

    Janis: jag ska försöka hitta ditt inlägg. Dock har det varit mycket i den livliga och spännande skoldebatten som pågår nu. Zaremba har fått många lärare att andas en friskare luft.

    Men jag tror nog du har rätt i att diskussionen försvåras mellan oss. Finns blinda fläckar som jag ser det. Gäller både Mats och dig. Mina egna blinda fläckar är jag av naturliga skäl okunnig om.

    Jag tänker hursomhelst lämna fskl-debatten åt sitt öde. Nu är ämnet de dåliga vilkoren och lönerna för kvalificerade lärare i grundskolan och gymnasieskolan. Oavsett facklig tillhörighet.

    Förresten, ni har väl noterat att Lf vill att fskl ska ha samma lön som gymnasielärare? Eller hur ska man tolka att man vill att förskollärares och fritidspedagogers löner ska jämställas med ”ikvärdiga yrkesgrupper”? bit.ly/lcvGeV

  4. Monika Ringborg skriver:

    I min värld skall man inte behöva ”bråka” med facket eller någon av dess företrädare – det är arbetsgivarna man skall ”bråka med”, om man nu skall ”bråka”. Och när två lärarfack gör det, undrar man varför de inte kan samarbeta istället för att dividera om vilka som är lärare eller inte. När det borde vara självklart att om någon har lärarexamen är den personen lärare oavsett nivå och ålder på eleverna. Och oavsett vad någon tycker att det borde vara.

  5. Mats skriver:

    ”Mats: Jag har sällan mött sådana prinsessor på ärtor som när jag diskuterat skola – och i synnerhet förskola.”

    Klassiskt förlöjligande – men jag erkänner gärna. Det gjorde ont att bli överkörd av LR-maskinen i DN-tappning. Kanske är det ett tecken på överkänslighet. Jag menar nog att det är fler än sagans prinsessa som hade reagerat på den här demoniseringen av en yrkesgrupp.

  6. Janis skriver:

    Zoran: Länken till min kommentar hos dig finns fortfarande i mitt inlägg.
    Förstår jag dig rätt om Mats och jag ska göra oss av med våra blinda fläckar, medan vi alla inkl du sjlälv ska fortsätta blunda för dina?
    Förskoledebatten har jag ej deltagit i, men jag ser gärna att du koncentrerar dig på dåliga villkor och löner. Önskar bara att det inte sker på förskolelärares eller någon annan i skolans bekostnad. Man blir aldrig bättre genom att göra andra sämre. Man blir inte större genom att göra andra mindre.
    Nej, jag har inte noterat att Lf vill ha samma lön för alla lärare. Om du ärligt undrar hur det de sagt ska tolkas föreslår jag att tar upp det i rätt forum, att du ställer en rak fråga till den som uttalade detta, så kan du säkert få ett tydligt svar.
    /Janis

  7. Mats skriver:

    De här anklagelserna om att vara blind och döv för brister i skolan har återkommit på twitter med bedövande entonighet

    Jag hör dem inte längre….

  8. Mats skriver:

    Jag vet inte om det är möjligt att förklara för Zoran när han klampar över gränsen. Han verkar njuta av det.

    Det kanske krävs en viss historisk kunskap för att kunna se kampen för att förskollärare ska erkännas som profession. Det har varit en lång resa och det går att se intressanta paralleller till andra strider inom lärarkåren om vem som är de riktiga LÄRARNA. Jag rekommenderar hans Lagerbergs bok ”Lärarna”.

    Men hur ska jag kunna förklara detta för Z utan att bli känslosam och långrandig? Jag känner inte honom men anar ett starkt engagemang bakom orden. Är det äkta? Kanske är passionen hans livsluft och då spelar det mindre roll om arbetsgivaren heter Margareta Winberg eller LR.

    Kanske måste jag berätta en liten saga om ett land långt borta på andra sidan havet. Där fanns det en yrkesgrupp som kallades journalister. De hade en egen yrkesetik och deras insatser för demokratin uppskattades av stat och läsare. Många idealistiska ungdomar ville gärna förändra samhället och avslöja orättvisor – de valde att utbilda sig till journalister! En del struntade i utbildning och började jobba på en lokalredaktion efter en tid var de riktiga journalister och det fanns plats för dem alla i ett förbund som bevakade deras intressen och de etiska reglerna.

    Efter några år började det finnas väldigt många journalister och en del av dem hade svårt att hitta jobb. Dessutom ökade konkurrensen och det där med etiska regler blev komplicerat. Utan fast anställning blev det till att sälja sina texter på en osäker marknad och det var svårt att ta betalt!

    En dag kom en journalist på att man kunde söka jobb på företag och myndigheter! Man kallade det nya yrket ”informatör”, men de gamla fina journalisterna hade helt andra ord och mycket fulare ord för denna syssla.
    – Han säljer sin penna för pengar!

    Frågan är om de här hållningslösa informatörerna kunde vara organiserade i samma förbund som de riktiga journalisterna. En del informatörer blev PR-konsulter eller presschefer och struntade i sådan struntsaker. Pengar gör inte ont.

    Några informatörer ville inte skiljas från sin gamla idealism och de var mycket angelägna om att beskriva sina egna handlingar som ädla och deras uppdragsgivare som goda. Ibland trodde de till och med själva på sina motiv.

  9. Janis skriver:

    Helena von Schantz kritiserar i sitt inlägg ”socialt mediedrev?” mig och andra för vår kritik av Zoran Alagic på bloggar och twitter. Morricas ovan länkade inlägg om ”den svårmästrade ironin” kan väl sägas göra detsamma. Om jag bemästrar ironi eller inte låter jag vara osagt, men Helenas kritik har jag bemött där den togs upp:

    http://helenavonschantz.blogspot.com/2011/05/socialt-mediedrev.html?showComment=1304538679375#c5539780333747873004

    /Janis

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] delar nog en del av min frustration. (länk). Under kommentarer gör jag ett lamt försök att förklara varför förskollärare inte […]

  2. […] drabbade t ex Metabolisterna härförleden, i en Twitterdiskussion om lärarlöner retweetas en tweet från LR, och en kommentar […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: