Fem fel är fler än fyra…

Googles knapp "Jag är en människa"

Läge att trycka på denna?

Läser Kindenbergs inlägg om misstag och funderar över hur jag själv är. Jag har inga problem med misstag, även om de gör ont ibland. Jag vet att jag kommer att göra dem, särskilt nu i början av min yrkesbana då jag försöker att hitta strategier samtidigt som jag ska jobba med stoff och elever. Det är klart som fan att det blir fel ibland och att det är tungt. Det är klart att jag har dagar då jag känner mig som världens sämsta lärare.

Det som är mest upprörande är idén om att lärare inte får göra fel, eller inte bör göra fel. Varför är det så? Det är väl bättre att vi gör fel någon gång, vi som ändå möter elevgrupper under lång tid.
Om jag tänker på min egen skoltid kan jag komma på massor av fel som mina lärare gjorde, ibland riktigt allvarliga fel, ibland fel som helt enkelt beror på att deras undervisningsstil inte passade min inlärningsstil, ibland för att jag var ointresserad av ämnet. Det blir fel ibland. Det behöver inte innebära katastrof.

Det viktiga är att man låter sig själv göra fel, det tror jag minskar risken att man faktiskt gör misstag, eftersom man slappnar av och är mer på alerten än när man är upptagen med att slå sig själv i huvudet med pekpinnen.
Om man nu skulle göra misstag så behöver man en enda sak och det är att man har tillräckligt mycket respekt för sig själv och sina elever för att be om ursäkt, eller att säga: ”hörrni, det här blev inte som jag tänkte”. Eller så hittar man ett nytt sätt att jobba på.

På min skola har personalen ombetts att inte bara leta fel och brister hos eleven (och därmed skuldbelägga och försvåra utveckling), utan undersöka hela skolsituationen och se vad man kan göra bättre. Det är där man som lärare också måste hamna med sin egen lärarroll och undervisning. Vad gick snett? Vad gick rätt? Hur går jag vidare?

Till alla nybakade lärare som inte kan sluta säga till sig själva att de inte duger vill jag säga följande: Sluta älta. Du blir inte bättre för att du intalar dig själv att du är en sopa.

Om jag inte minns fel så ramlade jag mer med cykeln när vi precis hade tagit bort stödhjulen, än när de satt på. Inte så konstigt. Nu ramlar jag väldigt sällan.
Det måste få vara så med mitt yrke också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: