Skäms, Zaremba

Jag läser Zarembas tredje reportage. Och som lärare och svensklärare blir jag  alldeles rörd av bilden han målar upp när han beskriver undervisningen som sker framför hans ögon. Klassen talar litteratur – och som de gör det! Intet svenskläraröga kan vara torrt! Men sedan bryter Zaremba magin, och jag blir i stället alldeles ledsen:

Denna lektion fick mig nästan att längta tillbaka till skolbänken. Men den anses vara helt förkastlig av många pedagoger, i synnerhet de som utbildar vår lärarkår. Det var ju ”katederundervisning”! Ledd av läraren från början till slut. Sådant anses omodernt och auktoritärt, det kväver barnens lust att lära själva. Det hade varit mer ”elevaktivt” och demokratiskt om de i grupper besvarade frågorna ur läroboken.

Jag slutar läsa. Jag orkar inte med idiotin; om Zaremba inte bättre förstår kritiken mot den så kallade ”katederundervisningen”  än att han misstolkar den som han gör i dessa rader där han ställer kritikerna emot det slags flerstämmiga klassrum som han åser, då vill jag inte läsa mer.

Ett riktigt lågvattenmärke. Och riktigt ledsen är jag. Riktigt, riktigt ledsen.

Fanns det en journalisternas skamvrå skulle jag ställa Zaremba där.

Uppdatering 5, 18/4: 

Fredrik Svensson, från Rektorsakademien och Framtidsspanarna, tar sig också an att punkt för punkt bemöta Zarembas reportage: Läs här

Uppdatering 4, 11/4:

DN har lagt till en dementi och ändrat i ingressen till Zarembas artikel, läs vad Mats Olsson skriver om det och om pressetiska regler här.

Uppdatering 3:

Vi har haft besöksrekord på bloggen i dag, vilket får mig att önska att jag lagt mer möda på mitt inlägg. Som tur är finns det de som bemöter DN/Zarembas journalistik så som den behöver bemötas: Björn Kindeberg på Lärarlistan – Svavelosande skolskildring – vem behöver fakta?

Uppdatering 2:

Ett glasklart informativt inlägg om det negativt laddade begreppet  katederundervisning:  Ordklyverier.Det där ordet igen,

Uppdatering:

Ett lästips för den som hade velat veta mer, än vad de fick veta när de klickade sig hit: Elza Dunkel om Zarembas artikel.

Ett lästips för den som funderar över om verkligheten kan låta sig beskrivas, och kanske tänker att ibland blir man osäker om någon ens försökt göra sig besväret att beskriva en verklighet? : Lektorio – Sken och verklighet.

Comments
29 Responses to “Skäms, Zaremba”
  1. Carl skriver:

    Visst är det tröttsamt?

    Det är samma blindhet och okunskap som LR och Metta visar upp. Gång efter gång.

    • metabolism skriver:

      Gång på gång, ja! NÄR ska det ta slut? Inte förrän de verkligt sakkunniga – lärarna – får äga debatten, utan alla dessa dolda politiska agendor. Lärare kan tycka olika i didaktiska frågor och ha skilda politiska åsikter – men vi har undervisningen i fokus och delar erfarenheter som överbrygger detta.

    • Janne skriver:

      Vad menar du med det inlägget, Carl??

      ”blindhet och okunskap” – tycker snarare att Metta träffar mitt i prick. Inser du inte att den Svenska skolan och Sveriges lärarkår är körd i botten av de senaste 20 årens misshandel. En misshandel som iscensatts av SAP och Göran Persson enligt följande;

      1. Kommunaliseringen 1989 där Lärarförbundet ”köptes över” (korrekt angett av Zaremba som ”det halva” fackförbundet)

      2. Friskolereformen på tidigt 90-tal som möjliggjorde att skolan kunde segregeras i ett A & B-lag.

      3. En för var avtalsrörelse ökande nedmontering av läraryrket, både vad gäller löner och arbetsförhållanden.

      Hyser inga större känslor för ”Major” Björklund, men när det gäller skolpolitiken är han på rätt väg!
      Kunskapsskolan måste återupprättas och det Svenska skolväsendet förstatligas!

      / Jan (Gymnasielärare Bi/Ke sedan 17 år)

  2. Janis skriver:

    Nu gjorde jag mig skyldig till att blanda in känslor i skoldebatten, den som, som Morrica sa häromdagen, redan är så full av känslor och tyckanden.
    Ska försöka anta en mer objektiv hållning en annan dag.
    Men nog är det konstigt att när Zaremba kommer till artikeln med de goda exemplen (för det är väl vad den ska vara?) så blir det bara värre (för det blir det, va?). Den som läser får se.
    Eller så låter man bli, för att man tappat tron på att reportageserien skulle vara något den inte alls är. Utan bara det gamla vanliga tendiösa, inte grävande alls. /Janis

  3. Inga Magnusson skriver:

    Synd att Du inte läste vidare för sammantaget är det en suverän artikel som genom att ta fram ett skolexempel visar på flera av orsakerna till skolans kris idag. Zaremba visar prov på ett stort mod när han vågar ifrågasätta rådande paradigm inom forskning och lärarutbildning. Han visar dessutom att han kan se skolan utifrån, med fräscha utforskande ögon in bakom det skynke av mediafloskler som länge dolt verklighetens skolvärld för en större allmänhet.

    • metabolism skriver:

      Nu har jag läst den. Och där finns intressanta saker att läsa. Men allt är så svart-vitt och är det något jag är alldeles övertygad om så är det att ingenting i verkliga livet är antingen svart eller vitt, inte ens i skolan och särskilt inte när det kommer till frågan om vad som är kunskap och hur en bra undervisning ser ut. Också med tanke på inledningen som fick mig att avbryta läsningen har Zaremba i mina ögon tappat sin trovärdighet, vad är inte vinklat i det han skriver?
      Jag har samtidigt påmint mig om kritiken mot Zarembas tidigare ”avslöjande reportage” och inser att Zaremba måste läsas med en stor dos skepsis och kritiska ögon. Och en sådan ”journalistiskt bevakning”är inte vad skolan behöver.
      PS Märk väl att jag förhöll mig positiv till hans två första artiklar, där jag bl.a. såg en möjlighet att visa på de sneda ekonomiska förutsättningar skolor i skilda kommuner har.

  4. Esteban skriver:

    Man kan ju tycka vad man vill om Zarembas definition av kritiken mot ”katederundervisning”, men hur ämnar du ifrågasätta det som i mitt tycke är artikelns kärna och den verkligt bitande kritiken mot dagens skola: Minervaskolans framgångar?

  5. Claes M skriver:

    Hej,
    Jag tittade in till din blogg för att den var länkad från DN och hade en förhoppning att bli klokare genom att läsa om en annan vinkel på saken. I stället får jag ett osakligt utbrott om ett fikonbegrepp som jag inte förstår. Meningslöst för mig. Mitt intryck är att du håller med Zaremba om hur undervisningen ska gå till rent konkret i klassrummet men du tycker inte att det är ”katederundervisning” det handlar om, nõ? Jag önskar att du hållit huvudet kallt och läst klart innan du bloggade, för det skulle varit roligt att läsa din åsikt om ett viktigt ämne.
    Hälsningar Claes

  6. Janis skriver:

    @Claes M Begreppet ”katederundervisning” är ett begrepp som många lärare ogillar – för dem är det synonymt med förmedlingspedagogik, med synen på elever som oskrivna blad, tomma kärl som ska fyllas med den slags kunskap som läraren avgör är den rätta. Om man i st talar om den slags lärarledda undervisning som Zaremba beskriver, så finns det inga lärare som säger emot den, men desto fler som bedriver den. Tillsammans med annan slags undervisning.

    En snabb ingång till begreppet kan du hitta här, på NE/Kunskapsbloggen som gör en neddykning bland reaktioner på Björklunds inlägg i skoldebatten:
    http://www.kunskapsbloggen.se/2011/03/15/omtvistad-katederundervisning/

    För den som intresserad av lärares tankar om undervisning finns det en uppsjö av bloggar att läsa, (några av dem ser du i bloggrollen här till höger). Många av dem skriver också så även den oinsatte lätt kan förstå utan att behöva kalla ett personligt inlägg för osakligt.

    Googlar man ”katederundervisning”får man en mängd träffar:
    http://www.google.se/#hl=sv&source=hp&biw=1280&bih=642&q=katederundervisning&aq=1&aqi=g4&aql=&oq=kateder&fp=270341d5f6aad84d

    Via twitter och hashtaggarna #merkateder #skolraset och #skollyftet hittar du ännu fler tankar om skolan.

    Och om du klickar på nedanstående länk kommer du till ett tidigare inlägg som är aningen utförligare, men främst innehåller länkar till diskussionen efter Björklunds återinförande och nytolkning av ”katederundervisning” som pågår mellan många lärare på bloggar och twitter.
    https://metabolism.wordpress.com/2011/03/13/bjorklund-gar-for-langt/

    På bloggen tar jag mig för övrigt rätten att skriva som jag vill skriva. Och oftast vänder jag mig till de redan insatta – det finns många lärare som bloggar och kommunicerar skolfrågor, och ”fikonbegrepp” som förstås av denna skara. Det är synd om jag missar att informera oinvigda om något de skulle vilja veta mer om, men det är heller inte en uppgift jag tagit på mig. Lika lite som Zaremba förefaller tagit på sig uppgiften att ge en nyanserad bild av skolan, eller delge er vad en påläst journalist lärt om kunskapande och undervisning.
    Men som jag visat, för den intresserade finns det oändliga källor att ösa ur.
    Hoppas det blir en givande och informativ läsning!
    /Janis

  7. Mona skriver:

    Hej!
    Hittade hit via http://christermagister.wordpress.com/2011/04/10/skolraset-vs-skollyftet/ som jag hittade via DN.
    Jag slutade läsa på exakt samma ställe, av exakt samma anledning. Det exemplet Zaremba tar upp är ju inte den formen av katederundervisning som i mina ögon kritiseras.
    Sen sansade jag mig och läste hela samt pratade med lärarvänner. En av mina vänner jobbar på en skola som jobbar ganska mycket just så, och de får kritik från skolverket för att de har för mycket katederundervisning och för lite elevaktivitet. Det kanske är dags för en bättre definition av dessa begrepp, så att vi vet vad vi pratar om. I mina ögon är eleverna aktiva i det ögonblick då de tänker själva. Det måste ju vara kärnan och målet. Sen hur man kommer dit som lärare beror ju på. Alla är inte fantastiska berättare, då måste det vara tillåtet att hitta andra vägar. Tänker jag.

    • metabolism skriver:

      ”I mina ögon är eleverna aktiva i det ögonblick då de tänker själva.” Det kan inte sägas bättre! Tänker själva och har argumenten grundade på kunskap inom området – vilket är vad skolan ska hjälpa dem med, oavsett vilken metod som används!
      PS Även den bäste berättare (kanske till och med en katederundervisare av den gamla stammen utan klassrumsdialog) kan inte säkert veta att alla lyssnar eller hur mycket som fastnar, påverkar, blir till kunskap. (Jag själv dåsar lätt till under långa tal, oavsett hur intressant det är).
      /Janis

  8. stormen_per skriver:

    Verkar som att folk definerar som katederundervisning. Kan nog inte säga att Zarembas användande skiljde sig på något nämnvärt sätt från NE:s.

    Om problemet är att de som använder det som skällsord tänker på den andra ändan av spektrat är det väl snarare ett semantiskt problem vi har än att Zaremba är ute och cyklar?

  9. metabolism skriver:

    Problemet är delvis semantiskt, och NE:s definition gör det inte enklare:

    ”katederundervisning, den traditionella undervisningsformen i skolan som styrs av läraren genom föreläsningar, förevisningar och förhör med klassen kollektivt. Motsatser är individualisering och grupparbete.”

    Motsatsen är inte individualisering och grupparbete, motsatsen är av läraren övergivna elever.

    Det är därför ”lärarledd undervisning” är vad de flesta lärare föredrar att använda som term – och i den kan ingå all slags undervisning, även grupparbeten är/kan eller ska vara lärarledda. När Zaremba visar på en slags lärarledd undervisning och påstår att katedermotståndarna är emot denna slags undervisning, då blir det populism och problemet är inte längre enbart semantiskt.

  10. Nisse skriver:

    lol, kul att se att lärare är precis lika flummiga och verklighetsfrämmande privat som i skolan. ”Jag slutar läsa.” måste vara symptomatiskt, var en annan snubbe som också sa ”jag läser bara det som bekräftar det jag redan vet” där har vi tydligen svenska lärare i ett nötskal. Lärare i grundskolan är oftast skit, och om de har tur får de vettiga lärare på gymnasiet som får förfasa sig över luckorna i mattematik och grammatik i alla de språk vi fått lära oss i grundskolan.

    • Janis skriver:

      Jag började skriva ett ”försvarstal”, men sedan insåg jag att mot en kommentar så som din, behöver jag inte försvara mig.
      Som svensklärare kan jag i stället ta tillfället i akt och bortse från min vanliga flummiga sida för att i stället bestämt råda dig till att undvika syftningsfel i framtida kommentarer, de blir lätt lite löjeväckande (Ska grundskolelärare ha turen att få bra lärare på gymnasiet?😉 ). Men så elak är jag ju inte, lika lite som du är medvetet elak i din kommentar.

      • Nisse skriver:

        råttan på repet osv. dagens lärare är utan tvekan en produkt av den svenska skolan så hurvida det var ett syftningsfel eller gudomlig inspiration kan vi lämna osagt. Grundskolelärare behöver definitvt bra lärare på gymnasiet (eller ansluter du dig till tesen att lärare inte behöver faktakunskaper?)

        Det var inte dig själv du skulle behöva försvara, utan det skolväsen som skapat mig. Det verkar nämligen vara det hälften av de bloggande lärarna gör efter Zarembas artiklar, försvara ett uppenbart trasigt system. 52 engelsklärare må vara ett skräck exmpel, men själv hade vi 5, varav den sista som skulle sätta betyg på oss hade vi enbart i 2 månader (Bra kämpat Tim!). Minst en av dessa drabbades av ett nervöst sammanbrott, en annan valde att omskola sig till idrottslärare. Av ren slump var Tim den första som lyckades ge oss något som likade arbetsro där man kunde genomföra faktiska studier. Svenska och Tyska kunde man drömma om att lära sig i den miljö som rådde (komplett med påhittade anklagelser om fysisk så väl som psykisk misshandel gentemot eleverna).

        Sen ser man ”lärare” som försvarar status qou (läste inte latin/spanska så du behöver inte rätta stavningen), med hänvisning till att ”elever inte ska kränkas” osv. eller ännu värre, som slutar läsa en text för att språkpolisen i dem slår till. Zaremba har kanske missförstått begreppet ”katederundervisning”, men även om man stryker allting som har med ”katederundervisning” ur artiklen så återfinns fortfarande en tydlig tråd. Klart man blir förbannad när lärare undviker de uppenbara felen för att istället hänga upp sig på irrelevanta detaljer.

        Det Zaremba gör är inte att väga olika didaktiska metoder mot varandra, vad han kritiserar är att så många lärare förespråkar och ger vaga betyg. En skola där lärare inte ska ge underkänt om eleven saknar faktakunskaperna utan de förväntas hitta andra ”kvaliter” som motiverar ett godkännt betyg. Det är både flum, världsfrånvänt och skadligt för elever med ambitioner att läsa vidare.

  11. crw skriver:

    Man kan bli trött och frustrerad för betydligt mindre. Jag har gjort ett försök att bemöta artikeln här: http://goo.gl/tj6tu

  12. Janis skriver:

    @Nisse: Jag var för elak mot dig, det ber jag om ursäkt för. Men du har missförstått mig när du tror att jag försvarar det som inte fungerar inom skolan, tvärtom. Det kan du bl.a. läsa om här, ett inlägg jag skrev när Zarembas serie började:

    https://metabolism.wordpress.com/2011/04/04/maciej-zaremba-i-dn-reportageserie-om-den-svenska-skolan/

    Jag anser att det är mycket viktigt att vi tar upp det som inte fungerar, men jag är nu kritisk mot hur Zaremba gör det. Jag har lagt upp en länk i mitt inlägg där du kan läsa vidare om du vill, och som förklarar vad också jag menar är problemet med hans artikel (Dunkel)

    Jag undrar också om du kan förstå hur den bästa lärare kan bli en sämre lärare med de arbetsvillkor lärare har, där undervisningen endast är en (krympande) del? Jag själv är långt ifrån den lärare jag skulle vilja vara, fastän jag arbetar långa, för långa, arbetsveckor. Ibland känns det som att undervisningen är satt på undantag för alla andra uppgifter som vi är ålagda att göra, men bäst skulle göras av andra så lärare fick koncentrera sig på undervisningen.
    Jag läser sällan lärare som försvarar skolan, utan tvärtom pekar de på de strukturella problem som ger oss den skola vi har i dag. Den skola som ibland är riktigt bra, men alldeles för ofta långtifrån bra.

    Din beskrivning av hur lärare betygsätter känner jag inte igen, vi har betygskriterier att förhålla oss till – men kan likväl vara lika sann som min. Kanske också ett strukturellt problem då lärare behöver tid som inte ges för fortbildning och pedagogiska samtal

    Jag hade f.ö. 6 lärare i högstadiet och lärde mig aldrig någon franska, och det var ändå för länge, länge sedan.

    • Nisse skriver:

      Okej. Uppfattade som att du var kritisk mot Zarembas artiklar som helhet. Björn och Dunkel skjuter budbäraren om man frågar mig (vilket ingen gör ändå). Som elev upplever jag ett systematiskt problem där skolor inte respekterar elever (och där satte svergies lärarkår kaffet i halsen) – det är inte lärarna jag menar i första hand, utan ledningen. Ett exempel var som jag tidigare tog upp fallet i 9:an där en ny lärare kom in de två sista månaderna på terminen och fick sätta betyg utifrån ett prov och intrycket vi gav på lektionerna under samma period. Det är inte schysst mot någon inblandad, men det var en situation som skapades av en otroligt flat skolledning – det ska inte vara acceptabelt med knäckta lärare (eller vad sägs om lärare som inte ger prov med motiveringen ‘jag vet att ni är så bra allihop’ – hände här på gymnasiet, och läraren är en lektor!). När man sitter i den sistsen så hade vi älskat den ”reaktionära” rektorn på Minerva. Nyskapande pedagogik i all ära, men undervisning sker inte i ett vakum – det går inte att ge elever frihet om förutsättningarna för ett fungerande fritt arbete saknas.

      • Janis skriver:

        Vikten av en bra skolledning och att det inte går att ge elever frihet utan att också ge de rätta förutsättningar – du har så rätt så, och jag känner ingen lärare som skulle säga emot. Tyvärr ser det sedan inte alltid ut så, och det är det som måste lösas: hur når vi dit?
        Låt oss diskutera pengar – hur mycket får skolan kosta? För i pengar ingår skolans organisation, allt från specialpedagoger till lärares arbetsuppgifter, från läromedel till pedagogisk fortbildning.
        Skoldebatten borde först och främst ställa politiker mot väggen, inte lärare och inte ens rektorer som ofta har ett helt omöjligt uppdrag. Men när Zaremba m.fl. ges makten att basunera ut det de väljer att basunera ut, då minskar utrymmet och möjligheten att tala ekonomiska förutsättningar och rättvis fördelning. Så bekvämt för skolans huvudmän. Där är den riktiga katten på råttan-leken. /J

        • Amelie skriver:

          Där slog du huvudet på spiken. Den dolda agendan där media och politiker går sida vid sida, tillsammans följs de åt…..de sitter i samma båt

  13. HC skriver:

    Själv är jag djupt tacksam för att det sunda förnuftet nu verkar genomgå en renässans vilket Zarembas artiklar och Björklunds skolpolitik är indikationer på. Din reaktion på artikeln tycker jag enbart är genant.

    • metabolism skriver:

      Jaså, men inte generar det mig att du tycker det. Det finns annat jag tycker är betydligt mer genant, den allt djupare politiseringen av skolan inte minst. /J

      PS ”Sunt förnuft” tycker jag vid närmare eftertanke också är ett generande uttryck. Vem är den att kunna definiera vad sunt förnuft är?

  14. Erik Gertkvist skriver:

    Vad gäller definitionen av ”katederundervisning” torde Zarembas artikel präglas av att ingen lärarhögskola eller pedagogisk institution visat intresse för Minervaskolans resultat, med antagandet att det är i deras ögon felaktig pedagogik som tillämpas i Minervaskolan. Och defintionen på felaktig pedagogik är i Sverige katederundervisning.

    Bah! Vem är egentligen förvånad över läget? Verklighetsfrånvänd lärarutbildning, okunniga politiker, en utbildningsmodell som möjligen passar väluppfostrade medelklassflickor, ingen tradition av uppföljning och kunskapsspridning – klart att det går åt helsicke.

    Det enda som jag inte förstår är varför inte alla elever går på Minervaskolan.

    • Janis skriver:

      Om du vill veta mer om Minervaskolan rekommenderar jag att du läser
      http://www.lararlistan.se/?p=215
      som jag länkade till i inlägget) för en mer nyanserad bild av skolan. Zaremba ger bilden av en mönsterskola, en framgångssaga, men det är en bild som spricker när man tar fram fakta – något Zaremba, den granskande journalisten, av okända skäl underlåtit att göra.

      Om bristen på intresse för Minervaskolans pedagogik finner du ett svar i Elza Dunkels närartikel (som jag också länkat till i mitt inlägg), och här citerar:

      ”Mindervaskolan (ä)r en friskola och som sådan inte ett dugg intressantare än andra. Och de andra friskolornas rektorer får inte heller komma och föreläsa eftersom det förmodligen skulle bli tomt och innehållslöst och studenternas tid är mer värd än så.”

      Minervaskolan kanske alltså inte är av större pedagogiskt intresse,och resultaten på skolan är kanske inte så lysande så att andra än Zaremba ägnar den sitt särskilda intresse och ger den sin hyllning? Kan förklaringen vara så enkel, eller ska vi okritiskt gå i Zarembas fotspår och låta honom diktera vad vi ska tänka och låta honom ensam definiera verkligheten?

      Det enda som jag inte förstår är varför reportageserien läses med så okritiska ögon. Som vi lärare säger till våra elever: man får inte tro på allt som står i tidningen.
      Man behöver fråga efter vad/om avsändaren har för (bakomliggande) syfte, om argument och påståenden håller vid en närmare granskning, och om det finns andra argument och påståenden, andra bilder, man bör ta del av innan man bergsäkert säger att ”så här är det”.

      För egen del välkomnade jag Zarembas reportage till en början, jag hoppades att han skulle kunna visa på det som inte fungerar så att det blev belyst – och kunde förbättras. Men för att tas på allvar och för att kunna tillföra något av vikt i den redan infekterade skoldebatten, för övrigt ofta en pseudodebatt, krävs mer av journalism och mindre av skröna (en personlig berättelse med överdrifter för att förstärka, ofta men inte alltid helt osann – men aldrig sann.)

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] Läs även: Skäms, Zaremba, […]

  2. […] Skäms Zaremba – speciellt är kommentarerna intressanta Detta inlägg postades söndag, 10 april, 2011 kl 09:03 och postat i Pedagogik, Sken och verklighet, Skoltid och lärare. Du kan följa alla svar till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. « Zarembas nya artikelserie Sken och verklighet II » GillaBli först att gilla denna post. […]

  3. […] Med anledning av Zarembas artiklar reagerar dock flera mot vad de upplever som en svartmålning av den svenska skolan. Bland andra: DN, Per Olsson, Per Bolund, Lärarlistan, Björn Kindenberg, Metabolism. […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: