Läsa utan skygglappar

Del två i Zembas reportageserie om den svenska skolan ger inte en ljusare bild av skolan. Den är nattsvart. Är den då dramaturgisk nattsvart, med en (halvt) dold agenda som Mats på Tysta tankar menar, eller en rapport som vi bör ta på allvar för att den visar på en verklighet? Anna Kaya tar åt sig av den svidande kritiken och skriver om vikten av språkutvecklande arbetssätt inom alla skolämnen (men undrar samtidigt om  läsförståelsen verkligen är sämre i dag än tidigare, eller om det var en annan slags läsning, med memorering av fakta, som mättes förr?) Hon pekar också på vikten av att blicka framåt, för det är ju inte ”speciellt fruktsamt att skylla på varken SKL, lärarna eller eleverna”. Bättre att ta reda på vad som ska göras och hur vi ska göra, och koncentrera oss på det.

Morrica tar i sin tur upp maktdimensionen; för språk är makt –  vilket en gång var den främsta anledningen till att jag valde att bli svensklärare. Jag citerar:

Den som har en begränsad förmåga att uttrycka sig har en begränsad förmåga att kommunicera, förmedla sitt budskap, övertyga, nå fram. Det är lätt att man blir betraktad som mindre vetande, som en person med begränsad fattningsförmåga, som lite dum om man inte kan uttrycka sig. Om ens språkliga begränsningar gör att man inte riktigt förstår allt som sägs riskerar man att bli manipulerad och lurad. Man missar en massa information och kan hamna i underläge eller rent av utanför all gemenskap på grund av missförstånd. (Språk är makt, Morrica)

Den första uppsats som jag skrev i svensklärarutbildningen hade samma andemening, och att makten över språket är en fråga om demokrati säger sig självt. När jag läser Morricas ord så tänker jag igen på ordens inneboende makt –  både när de uttalas och makten de ges, eller inte ges, när de tas emot. Zaremba har makten och orden i sin hand att beskriva en verklighet. Precis som läsaren har makten att uppfatta orden och göra sin egen tolkning utifrån sin verklighet, sin vilja. Läsa in mening i orden, välja bort eller mer eller mindre omedvetet bortse från delar av orden. Redan i Zarembas första artikel blev det tydligt att texten blir till först i mötet med läsaren. En text kan bli flera, i mötet med varje läsare, varje läsart. Det gör det inte enklare.

Jag har använt 387 ord till att försöka säga något, men inte lyckats. Jag känner att jag inte har makten över orden, inte ens mina egna, i dag. Om jag ens någonsin har det. Kanske kan du som läsare ändå läsa in något.

Jag tänker på Wittgensteins ord och undrar om han varit så bombsäker om han deltagit i skoldebatten?

Allt som kan sägas kan sägas klart. /Ludwig Wittgenstein

Comments
3 Responses to “Läsa utan skygglappar”
  1. Morrica skriver:

    Det tror jag han varit.

    • Janis skriver:

      Ja, vilket betyder att vi egentligen ingenting säkert kan säga om skolan … Tänk att jag var så naiv när jag slog in på banan att jag inte insåg hur komplicerad skolan är, bortsett från allt det komplicerade med skolan som jag redan kände till. En tropisk djungel är ett under av ordning, raka lianer och lagom böjda bananer i jämförelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: