Skolans vad och varför

”Nu saknar jag emellertid en rejäl kunskapsdiskussion i skolan. Vad behöver vi lära oss i skolan för att kunna leva ett lyckligt liv och samtidigt kunna bidra till förfinandet av välfärdssamhället?”

via Tomas Kroksmark – Skolnära forskning.

Det är den här diskussionen vi måste börja med (även om jag själv motsagt mig tidigare, så är det vad jag i grunden också tror), allt tal och alla tankar om skolutveckling måste utgå från denna frågeställning.

Hos Kroksmark kan jag inte se att någon ännu  gett sig på att försöka svara på  frågan, kanske blir du den förste?

Annonser
Comments
5 Responses to “Skolans vad och varför”
  1. Mats skriver:

    Oerhört viktig fråga och helt nödvändig att ställa – kan man säga att den kom lite plötsligt?

    Efter debattprogrammet igår tänker jag att det var väldigt mycket ”hur”? Och lärarstudenten som vill ha mer ”dedaktik”?

  2. Janis skriver:

    För mig inget som plötsligt ploppade upp, frågan har funnits med mig från innan jag började lärarutbildningen. Att lärarstudenter och nya lärare sedan hamnar i ”hur” och ”dedaktik”, det har väl med det svåra jobbet att göra. Det är lättare att höja blicken mot måsarna som flyger över havet när man inte har huvudet strax över eller under den vattenyta som kan kallas praxischocken …
    Newton var väl ingen nybörjare på området när han satt där under äppelträdet och tänkte nytt …

    En sak till: Jag minns att A-M Körling en gång sa eller skrev att det kan vara nödvändigt att gå i gamla skor, i början. Det tror jag också. Om man har sina egna nya fina, färggranna skor som man kan gå i utan att vingla – så HURRA! Men det måste varar tillåtet att öva balansen i ett par gamla, väl beprövade skor också! Ännu hellre ett par nya fina, färgglada som någon gått in lite grann men som ännu är ”revolutionerande nya” 😉 Men man kan ju inte få allt. Bara man siktar på ett nytt par och inte nöjer sig med ett par ärvda, om det är så att de skaver, så låt gå!

    • Janis skriver:

      Och en sak TILL: Vikten av att känna efter om det är ett par bra skor man vandrar sin lärargärning i. Den s.k.reflektionen.

      Medmetabolisten Monica och jag kom en gång fram till att ju tröttare jag är ju mer talar jag i liknelser. Problemet är tyvärr att dessa liknelser speglar tröttheten, och blir så där lagom bra. Då behöver de broderas ut ytterligare och till slut har man en sån omfångsfull liknelse så man lika gärna kunde ha låtit bli, väntat tills huvudet var klarare och formulerat saken mer kort och koncist. Alternativet till ur trötthet framkallade liknelser är att vara tyst tills man repat nya krafter. Ska försöka med det nu! Annars blir det till slut en hel walk in closet fylld till bredden med skor och underliga paralleller till skor.

  3. Mats skriver:

    Liknelser är bra – jag är ingen skoperson (ju äldre desto bättre) men förstår nog vad du menar.

    Nya skor är ju en ganska oskyldig njutning. Frågan är varför folk utsätter sig för plågan att trippa omkring i obekväma varianter?

  4. metabolism skriver:

    Om vi talar om riktiga skor, så kan man verkligen fråga sig varför!

    Om vi talar om andra slags skor, så kanske för att de inte hinner känna efter? För att måste ha samma slags skor och den som vill byta måste vara modigare än den vågar vara? För att det inte finns någon skomakare i närheten?

    Eller för att man är en självplågare?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: