Nya lärare i det nya utvidgade läraryrket

Gabbiano by franes. Flickr CC license

 

Jag läser Marianne Strömbergs avhandling ”De första sex åren: en studie av fyra lärares professionella utveckling med en yrkeslivshistorisk ingång eller rättare sagt ögnar igenom avhandlingen lite här, lite där. Kanske att jag i sommar kan läsa den på riktigt.

I diskussionsdelen som rör de nya lärarnas tre första år (246 ff) läser jag något som som berör både motivationspedagogik, ansvar och skuld samt medias bild av både läraryrket och nyexaminerade lärare – allt detta frågor som ligger mig varmt om hjärtat.

Den dynamiska bild som lärarna ger av de första åren i yrket står i bjärt kontrast till vanliga mediadrivna representationer av ett yrke i kris med svåra motivations- och retentionsproblem. Denna mediabild är, när den jämförs med lärarnas berättelser, förenklad och skapar tillsammans med ett onyanserat budskap om lärarens motivationsförmåga som enda villkoret för framgångsrik undervisning, en skev föreställning om vilka villkor som råder för lärares arbete. Den här motivationspedagogiken konstruerar också indirekt en bild av den motiverade, kunskapstörstande eleven. Sammanfaller lärarens förmåga till att motivera med en motiverad elev är säkert allt väl.
Men det som Marina [en av lärarna i studien] försöker förmedla är att det inte är den situationen som oftast präglar undervisningssituationen, den är betydligt mer komplex än så. Marinas analys är att det är en föreställning som vid kontakt med verkligheten kan bidra till lärares, framförallt nyutbildade lärares skuldbeläggning av sig själva när något inte fungerar. Marinas insikter tangerar vad Colnerud och Granström (2002) talar om dvs. insikten om nödvändigheten att som lärare kunna hantera misslyckanden genom att flytta över känslan från det personliga jaget till det professionella.

Det som i Marinas resonemang kan framstå som motsägelsefullt är kanske två sidor av samma mynt. Kritik har ofta under årens lopp riktats mot lärarutbildningen, att den inte i tillräcklig hög grad förbereder blivande lärare för yrkeslivet. Den synliggör inte komplexiteten i läraryrket samtidigt som den förmedlar ett enligt Marina förenklat budskap om motivationens välsignade pedagogik och individualisering som lösningen på det mesta, som läraren ensam ansvarar för. Kärnan här är, vilket Marina förmedlar, att resultatet vid en misslyckad undervisning kan bli ett skuldbeläggande som riktas mot individerna själva, såväl läraren som eleven. Det är alltså antingen fel på läraren eller eleven som individ. Det som Marina efter antal år i yrket ser som en av sina viktigaste insikter är att skuldbördan ska lyftas från båda parter. Det handlar om att förstå vilka villkor och strukturer som faktiskt råder och påverkar undervisningens 250 förutsättningar vilka både elever och lärare verkar under. Utifrån den här förståelsen är det lärarens ansvar att väga in detta i sitt hanterande av arbetet.

De nya lärarna i studien hanterar det komplexa yrket på olika sätt. En drar ner på ambitionsnivån, en annan sätter sin fritid och familj åt sidan och jobbar ännu mer och en tredje byter skola efter att ha blivit sjuk av stressen, kan man läsa i Anders Jalakas artikel  i Skolvärlden, ”Olika strategier för att hantera stress”.

Marianne Strömberg ser där ett samband mellan kraven och stressen i arbetet och nya lärares oro för att bli utbrända.  ”Men det beror inte på att lärarna är dåligt utbildade eller på att de är dåliga pedagoger. Tvärtom, undervisningen klarar de. Det som slår dem till marken ibland är alla nya krav. Det utvidgade uppdraget skapar stress och sliter på dem. Jag tycker att man har missat helt att se vilka konsekvenser det utökade uppdraget får för lärarnas arbetssituation. De borde inte få så mycket uppdrag att det inkräktar på förberedelsetiden”.

Vad kan man då göra? Strömberg föreslår, förutom en möjlighet för lärare att jobba på heltid med utveckling, att debatten om skolan utökas med att också tala om dess svårigheter: ” Man fokuserar i dag mycket på att lärare ska bli duktigare i sina ämneskunskaper. Och det är väl bra med kunnigare lärare. Men det som saknas är en diskussion om vilka arbetsvillkor lärarna måste ha för att klara av att undervisa. Jag tror att lärare i dag har en arbetssituation som inte gynnar undervisningen”. Skolvärldens artikel slutar med något många skolbloggar, liksom det som redan nämnts, ofta tar upp: ”Det skulle heller inte skada, menar hon, om debatten också innefattade lärarnas arbete med professionell omsorg och med fostran eftersom det också påverkar kunskaper och studieresultat och är en uppgift som kräver både tid och engagemang.”

Den här debatten finns redan – och för den intresserade (journalisten?) finns en uppsjö av skolbloggar att hämta information direkt från källan – frågan är hur den ska kunna föras ut till de större arenorna. Kanske SvD:s införande av Christer Fritzells ”Snäv syn på kunskap med fler prov” (en professsor i pedagogik får göra sig hörd  skoldebatten!) är början på en ny trend?

Mouette by franes. Flickr CC license.

Om skolans struktur och nya lärares rätt att vara nya skriver Gertie Hammarberg här, i inlägget Ledarskap och avvägningar i klassrummet.

Comments
2 Responses to “Nya lärare i det nya utvidgade läraryrket”
  1. Inga Magnusson skriver:

    Centralt i lärarrollen är ändå ämnena och ledarrollen. Ämnena har de flesta nyutbildade lärare fått med sig från sin utbildning, kanske i övermått i en värld där kunskap är ständigt och snabbt föränderlig, men ledarrollen har man slarvat över i lärarutbildningarna de senaste decennierna. Om det beror på de enskilda lärarutbildningarnas försumlighet eller på direktiv uppifrån, eller på att det helt enkel har varit omodernt att tala om saken, kan jag inte bedöma.

    Min egen erfarenhet från de olika lärarutbildningar jag gått sedan 1972 är att min efterlysning av ledarskapsutbildning har mötts med ett rätt föraktfullt:
    – Det är bara att gå in i klassrummet och vara sig själv.

    Det vet ju tyvärr varje lärare genom smärtsam erfarenhet att det räcker inte med att ”gå in och vara sig själv” för att få styr på 25 små eller medelstora människor. Det krävs goda kunskaper om gruppmekanismer och ledarskap för att hantera den uppgiften professionellt. Och om läraren tvingas abdikera från sitt ledarskap ofrivilligt så inträder anarki i klassen och den kan vara oerhört grym, både mot läraren som person och mot enskilda elever.

    Risken är man i kölvattnet på Klass 9A, kommer med förenklade lösningar som bygger på felaktigheten att ledarskap enbart är något medfött och att de lärare som råkar vara födda utan den är dömda till avsked. Om jag minns rätt så uttryckte sig Stavros ungefär så.

    Så är det tack o lov inte. Det kan handla om medfödda insikter och förmågor, men går också att lära sig.

    Jag själv var då inte född med vare sig det ena eller andra, mina första elevgrupper var rätt stökiga. Men kloka kollegor lärde mig så småningom vad som var vettigt att göra för att få barn och föräldrar med sig och nu var det många år sedan jag hade det man i vardagligt tal benämnner ”disciplinproblem”. Fast det är ju också ett fult ord, helt omodernt. Jag märker när jag försöker diskutera lärares ledarskap / brist på ledarskap, att vi har pratat så lite om det här i kollegiala sammanhang, att vi nästan inte har ett språk som är användbart i ämnet. Det blir hela tiden omskrivningar. De ord som finns till hands är så besudlade av fördomar att de inte är går att bruka utan att genast drabbas av ”onda ögat”.

    Detta var bara lite spridda filosofier i ämnet.

  2. metabolism skriver:

    Om vi hinner tala i arbetslaget så är det ledarskap vi talar om, men meningarna går isär … Kanske pga att många ord är så belastade, ja. Att hälsa på i varandras klassrum skulle jag gärna se mer av, men det faller på tiden, och kanske intresset också.

    Vi läste en hel del om ledarskap i utbildningen, men att läsa om det och göra det – det är skillnad! Jag trodde i början att det bara var jag som hade för (utanför ämnet) snackiga (men trevliga!) klasser, tills jag hörde att det var lika för alla/många. Det var en lättnad för en ny lärare att inse!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: