Hur ser framtidens skola ut?

Graeme Garrard traces the origin of the Counte...

Vad skulle Rousseau sagt om han var här i dag? Image via Wikipedia

Vi sitter ännu en gång och samtalar om skolans undervisning. Om svårigheterna att konkurrera med den så mycket roligare och häftigare fritidens innehåll. Och inte minst snabbare! De nya digitala generationerna måste absolut ha en betydligt snabbare uppfattningsförmåga än deras föräldrageneration (finns det några studier på det?) och de är vana vid action; snabba bilder, snabba klipp och ”multitasking” – de prisar inte långsamhetens lov, precis. TV- och datorspelen, internet med  Youtube-klippen och de sociala medierna. Inte konstigt att mycket i skolan kan uppfattas som tråååkigt.

När så 2,5-åringar hellre vill ha appen än nappen (DN) så kan vi, även den mest motsträvige, lätt föreställa oss att det inte kommer att bli enklare framöver och inse att skolan måste förändras. Elever lär inte bara i skolan och det är detta informella lärande vi behöver lära oss mer av.  Men utan att slänga ut barnet med badvattnet, men diskussionen om det får vänta till en annan gång (den har också förts här tidigare på bloggen). I dag följer vi i stället med när Mindshaft tar en titt in i framtiden och skönjer tre trender (i en fri översättning och tolkning av mig, länk till originaltexten återfinns i slutet):

Tre trender som innebär att gränserna mellan formell skola och flexibla lärandemiljöer suddas ut, att den som lär ges ökad kontroll över vad och hur den lär och att när snart all samlad kunskap finns åtkomlig på nätet ges det ännu större möjligheter att lära utanför skolan.

1. Det virtuella lärandet

Vare sig avsikten är att spara pengar eller ge eleverna större valfrihet så ökar undervisningen på nätet. I USA sägs 82% av eleverna upp till år 12 läsa kurser på nätet (från 45 000 år 2000 till 3 miljoner år 2009). Bort från den fabriksliknande skolstrukturen och mot det elevcentrerade, mer individualiserade och produktiva lärandet framför en dator, som en förespråkare säger.

Nackdelarna som tas upp är att det nu blir föräldrarna som är de som ska övervaka att eleverna ”går i skolan och gör det de ska”, och att det pedagogiska ”varför?” ofta besvaras med ett ekonomiskt och praktiskt ”därför att det sparar pengar och kompenserar för alltför stora klasser”. Socialisation och dialogen med andra är förstås också viktiga frågor.

2. Tema-baserat lärande

Innovativa skolor och program baserade på ämne och tema ökar också snabbt. Fokus varierar från naturvetenskap till estetiska ämnen, men målet är detsamma: att lyfta elevernas passion och intressen i särskilda ämnen för att finna och upprätthålla glädjen i och till lärandet.

Ett exempel ges på en skola där ett teoretiskt och entreprenöriellt program också erbjuder gott om tid för sport, yoga, drama och debatt. I en annan skola får eleverna lära sig skapa digitala media; spela in musik, skapa podcastprogram och filmer, designa logotyper. En del av detta något av det flum som brukar kritiseras här i Sverige, inte sant?

I New York ( iZone) finns en serie av individuella program där elever arbetar ensamma med läraren, i individuella eller grupp-projekt och med virtuella handledare. Skapande av videospel används i undervisningen i en mängd ämnen. Internet
används som en lärandemiljö, eleverna gör ”fältbesök” på både museer och i sitt hemkvarter fastän då på nätet, och lär sig historia, design och NO samtidigt som de övar färdigheter i att levandegöra data och samarbeta.

3. Dekonstruerad skola

Dekonstruera! Lägg till och ta bort delar, sätt ihop det igen på det sätt som lärare och föräldrar finner bäst. (Elever nämns inte, men underförstått är det ju utifrån deras behov. Väl?)

En rörelse inspirerad av Dr. Sugata Mitra’s Hole in the Wall-experiment, där barn i den indiska slummen fick en dator och själva kom på hur den skulle användas och hur man kunde lära av den. Hur man ska gå tillväga råder det delade meningar om. Från Rousseau-liknande tankar om att hela skolan ska skrotas och att barnens självständiga lärande och erfarenheter leder till kunskap (t.ex. Lisa Nielsen) till olika grader av struktur och fokus. Det kallas “unschooling,” “deschooling, eller “unbundling,” eller kanske till och med  “homeschooling”, och gemensamt för dem alla är att de rör sig bort från proven, testandet och bedömningens fallgropar till ett mer organiskt lärande.

Frågetecknen är många och den intresserade får läsa vidare i artikeln jag utgår ifrån (länk nedan). Unschooling har vi också skrivit om tidigare, se Unschooling? och Mer om unschooling.

* * *

Läs mer: How Learning Environment is Changing


I en annan artikel från samma källa intervjuas Will Richardson, författare till  Blogs, Wikis, Podcasts, and Other Powerful Web Tools for Classrooms, och jag saxar följande tänkvärda citat:

“When we can finally begin to assess kids

based on how well they do learning

instead of how well they do knowing,

that might be the first indicator that we might be moving needle somewhere.”

Läs intervjun om hur han ser på den förändrade rollen för både lärare och föräldrar i handledandet av de ungas lärande:

What’s the New Narrative in the Education Revolution?

* * *

Tack till Brian Kotts och Stefan Pålsson för twittertips.

Comments
7 Responses to “Hur ser framtidens skola ut?”
  1. Sture Eriksson skriver:

    Den nya läroplanen LGR11 har en allvarlig brist då den reflekterar “enhetselevens” utveckling enligt Piaget men saknar de forskningsbaserade principerna för en genuin individualisering av undervisningen. Se ”Sture Erikssons hemsida”: http://home.swipnet.se/StureEriksson/

    • metabolism skriver:

      Intressant, har du kanske en kortare version av detta , för en intresserad men lite utmattad lärare som har mycket läsning redan med de nya styrdokumenten? /Janis

      • Anonym skriver:

        Jag har nu lagt in en förkortad version av EN SOCIOBIOLOGISK SKOLA , klicka på min hemsida ovan.

        • Sture Eriksson skriver:

          MILJÖTEORETISK KRASCH NR 1

          Det kan väl knappast ha undgått någon att svensk skolpolitik under decennier i allt väsentligt har styrts av den socialdemokratiska ideologin med dess miljöteoretiska förankring.
          På min hemsida redogöres för miljöteorins status och dess vetenskapliga krasch som betingades av Watson och Cricks upptäckt av DNA mekanismen:
          Molecular Structure of Nucleic Acids: A Structure for Deoxyribose Nucleic Acid, an article published 1953 by James D. Watson and Francis Crick in Nature

          Det svenska skolhaveriet vid millennieskiftet är en logisk följd av att miljöteorin sattes som skolpolitikens banerförare och fick styra decenniers ”reformer” inom skolan.

          Björklunds skolpolitik utgjorde därför ett nödvändigt steg för att komma ifrån de värsta avarterna av det miljöteoretiska synsättet.

          Därmed inte sagt att den svenska skolans problem är lösta.

          I själva verket representerar den senaste läroplanen LGR11 ett kvardröjande vid en pedagogik, Piagets stadieteori, som väsentligen behandlar genomsnittselevens kognitiva utveckling.
          Men som jag påpekat på min hemsida saknar Piagets teori en adekvat differentialpsykologisk modell för två grupper av elever, nämligen de svagbegåvade och de högbegåvade eleverna.

          Ett första steg framåt i skoldebatten består därför i att ta del av och acceptera de etablerade fakta som måste utgöra grunden för framtidens skolpolitik. Generellt sett måste skolpolitiken ta hänsyn både till arvsfaktor, miljöfaktorer och interaktionen mellan de två.
          Den moderna sociobiologin representerar det vetenskapliga tänkandet att verkligen ta interaktionen mellan arv och miljö på allvar.
          Naturligtvis kommer vissa tänkare, miljöteorins eviga drabanter, att försöka värja sig mot de obehagliga fakta som den biologiska , genetiska och sociobiologiska forskningen nu har fräckheten att föra fram i skoldebatten.

          Men tåget har gått för miljöteorin – nu krävs ett öppet sinne och en kunskapsbaserad, kritisk debatt av skolpolitiken. De fakta som måste beaktas, skolpolitikens pusselbitar, finns i detalj redovisade på min hemsida

    • Sture Eriksson skriver:

      MINA TANKAR I KOMPRIMERAD FORM

      Tack för inbjudan att skriva ner mina tankar i komprimerad form.

      1. En lång rad fakta, Skolpolitikens pusselbitar, som borde ha viss betydelse för skoldebatten finns redovisade på min hemsida: ”Sture Erikssons hemsida” eller alternativt http://home.swipnet.se/StureEriksson

      2. Ett försök att dra ut några intressanta konsekvenser för framtidens skola ur dessa fakta kan ses som en övermaga uppgift. Men jag har ändock försökt!

      a). Skolpolitikens övergripande princip bör vara divergensprincipen som visar kunskapsutvecklingen hos eleverna. Den visar att övning och träning ger två konsistenta effekter. Dels ökar gruppens medelvärde (alla vinner på övningen). Dels ökar gruppens spridning övertid (de från början högpresterande ökar mer, medan de från början lågpresterande ökar mindre i prestation). Konsekvensen blir att skillnaderna mellan eleverna systematiskt ökar över tid – ett utfall som utgör ett klart brott mot gängse konvergensprincip enligt vilken elevskillnader helst bör minska över tid

      b). Intelligensen (individvariansen) är till cirka 75 % styrd av genetiska faktorer medan 25 % kan hänföras på miljöfaktorer.

      c). Pisa studierna visar att den socioekonomiska bakgrunden har svag betydelse för studieprestationerna. Endast 7 % av variationen i studieprestationer kan hänföras på de socioekonomiska faktorerna.

      d). Piaget´s stadieteori är viktig vid utformningen av läroplaner och studiemedel. Teorin har stöd av data gällande ”normaleleven” Men teorin har två allvarliga brister genom att den saknar en differentialpsykologisk plan för två elevgrupper. Dels saknas en empiriskt underbyggd läroplan för de högbegåvade eleverna. Dels saknas en välunderbyggd läroplan för de svagpresterande eleverna. Jag menar att nuvarande läroplan måste kompletteras med läroplaner (och läromedel) för nämnda två elevgrupper.

      e). Tillföljd av divergensprincipen, och den genetiska determinansen menar jag att vi behöver en ny definition på begreppet likvärdighet. Likvärdigheten bör definieras som en relation mellan elevens faktiskt uppnådda mål och elevens optimala nivå. Ju bättre elevens faktiska prestationer närmar sig elevens optimala nivå desto högre är likvärdigheten.
      Som synes bryter denna definition mot vår traditionella definition som innebär att skillnader över huvud taget inte är bra. Om alla får samma resultat är det bra, likaså om elevskillnader skillnader mellan skolor, skillnader mellan länder är noll. Enligt denna traditionella definition är t.ex. Nordkorea ett föredöme.

  2. Sture Eriksson skriver:

    Här hittar du min nya hemsida!

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] Framtidens skola finns redan – och extra kul är den för killar vilket kanske innebär att könsskillnaderna i utbildningssammanhang – där killarna drar det kortaste strået vad gäller betygen – kan avhjälpas så lätt som med  hjälp av en dator? […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: