Hit med stålarna!

Jag tror jag skrivit om Nossebroskolan förut. Jag minns i alla fall att när jag förra gången läste om skolan så undrade jag hur många speciallärare och annat de hade på den där skolan? Den som på tre år vänt låg måluppfyllelse till att alla elever blivit behöriga till gymnasiet. Inte kostade det några pengar och innebar ingen utökad arbetstid för lärarna, heller.

I Lärarnas Nyheter 27/1 stod det mer att läsa , vilket jag ser först i dag (i en artikel från Chef&Ledarskap):

I årskurserna 6–9 finns i dag cirka 270 elever fördelade på 11 klasser med 22–27 elever i varje klass. Det finns en specialpedagog och tre speciallärare och därtill ytterligare resurser i form av ämneslärare som fyller ut en deltidstjänst med resurstimmar. Inga extra tjänster eller timmar har tillförts. Allt handlar om omdisposition av det befintliga.

OK, betydligt större resurser än på skolan som jag arbetar på (vare sig det är en deltidstjänst ämneslärare, eller flera ämneslärare som fyller upp sina respektive deltider som avses?). Vilket innebär att utan extra tjänster och timmar skulle inte detta gå att genomföra hos oss. Vi skulle inte kunna skapa den forskningsstödda modell där speciallärare, -pedagoger och resurslärare går ut i klassrummen vilket visat sig ha stora fördelar:

Vinsten har inte bara blivit att de tidigare exkluderade barnen nu är kvar i klassrummet och inte blir utpekade. Också de studiebegåvade barnen och hela mellanskiktet drar nytta av att det numera ofta är två lärare i klassrummet. Allas studieresultat lyfter när alla får hjälp och utmaningar på sin egen nivå.

På vår skola har vi inte ens någon ”liten undervisningsgrupp” som exkluderar elever. Elever med särskilda behov, och de är ganska många, går i helklass med en lärare i klassrummet. Det fungerar inte så bra som man skulle önska, eller kunna kräva, för någon. Inte för dem som behöver mycket stöd men inte får tillräckligt, inte för deras mer självgående kamrater som störs av att lärarens största fokus läggs på behovseleverna, och inte fungerar det för läraren som känner sig trängd och ofta otillräcklig där mitt emellan.

Nossebroskolan har slagit fast att det är kunskapsmålen som gäller, och detta har gett resultat. Med rektor Lasse Björkqvist i spetsen – som av kommunens skol- och socialchef befriats från vissa administrativa sysslor för att kunna fokusera på det pedagogiska ledarskapet – bestämde sig skolan för att lägga fokus på kunskapsmålen, och endast kunskapsmålen.  Rektor framhåller i artikeln att detta inneburit att skolan har andra brister, men dessa brister går man inte närmare in på, vilket är synd. Kanske kan Lärarnas Nyheter ta vid där Chef & Ledarskaps artikel slutar?

Det finns de som säger att en skola kan fungera dåligt hur stora resurser den än ges. Vilket förstås kan vara sant, men inte ska ses som en ursäkt för kommuner att inte satsa på skolan och hänvisa till budget. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Hit med stålarna!

Tack till:

LärarnasNyheterLotta

@lararnasnyheterLärarnasNyheterLotta
Rekommenderar en välläst artikel från Chef&Ledarskap: Med forskningen i ryggen. Nossebro skola är bäst i Sverige.http://bit.ly/hpiDTM
Comments
6 Responses to “Hit med stålarna!”
  1. Väl rutet Janis! Vi har gott om pengar på vår skola och jag skulle vilja påstå att det gör en jäkla skillnad. Fram för allt skäms man sällan. Eleverna får helt enkelt det de har rätt till. Och dessutom är det mycket roligare att jobba med bra material.
    Man kan inkompetenta sönder vad som helst, men visst sjutton har resurserna betydelse. Stor betydelse till och med.

  2. Petter skriver:

    Frustrationen när man inte hinner med varje elev – Frustrationen när eleverna inte får det stöd som de enligt lagen har rätt till.

    Situationen när kommunernas pengapåse avgör insatsernas storlek, inte skollag, läroplan och kursplan, gör också att det blir konkurrens om pengarna. Mellan skolor, och mellan kollegor. Vi ställer elever mot varandra, vilka är viktigast? Frustrerande och farligt.

    Bra skrivet! och jag kan inte annat än att instämma – ”Hit med stålarna”

  3. metabolism skriver:

    Tack Helena och Petter! Mer stålar – mindre frustration, mer stålar – större likvärdighet. Jag har en lång önskelista på vad jag skulle vilja ha om det fanns mer stålar. Från speciallärare till datorer, från skolsyster på plats hela veckan till läromedel, tidningar, böcker och understrykningspennor! /Janis

  4. Tweedelee skriver:

    En skola nära mig ska göra sig av med två mycket viktiga personer, inte lärare, utan sådana där som ser till att så mycket annat fungerar. Listan på allt de gör är lång, men enligt ledningen kommer det inte att märkas att de försvinner, arbetet ska organiseras på annat sätt. Nyfikenheten inför vad som komma skall är enorm.

  5. metabolism skriver:

    Nej, det märks ju aldrig när människor försvinner! Ingen av oss är oumbärlig!
    Det är konstigt, men runt om mig vittnar människor från helt skilda yrken om dessa omorganisationer och att det visst märks när det blir färre som ska sköta mer – det där som organiseras BORT försvinner ju sällan utan dyker upp någon annanstans! Lycka till, hoppas att ledningen har rätt!
    /Janis

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] Heiti, Tankspritt, Strötankar, Tysta tankar, Christer, Helena von Schantz, Metabolism, Olle Holmberg, Ina […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: