Om Sven-Eric Liedmans ”Hets”

Jag lyssnar och läser, återger och kommenterar några gjorda recensioner av ”Hets”. Och känner mig mer förvirrad än någonsin.

Jag lyssnar till Ulrika Knutssons recension av Sven-Eric Liedmans ”Hets” en morgon i P1. Hon ger både ros och ris, och avslutar med problemet att Liedman enbart kritiserar men inte ger några lösningar. Och jag tänker att det är som på högskolan, och att det är precis det jag fick med mig – gör den tråkiga skolan rolig, men hur du ska göra får du i mångt och mycket lösa själv.

Därefter läser jag Jonas Thente i DN. Han målar inledningsvis upp en scen där en lärare ska trimma eleverna i kritisk tänkande, och hur detta faller när eleverna helt saknar kännedom om det de kritiskt ska ifrågasätta. Julevangeliet kan inte diskuteras utifrån ett vetenskapligt perspektiv om ingen känner till julevangeliet, lika lite som Sveriges neutralitet kan diskuteras om eleverna varken känner till kriget eller ordet ”neutralitet”.  Ett par ”exempel på den klyfta mellan ideal och verklighet som den svenska skolan är satt att överbrygga. Sven-Eric Liedman kallar sådana exempel för ”anekdotisk evidens”. Svenska lärare kallar det för yrkesliv.”

Enligt Thente är Liedmans främsta kritik att skolan ” i händerna på administratörer vars enda syfte är att snabbt utbilda entreprenörer. Utbildningens mer människodanande, djupare funktion, har nästan helt byråkratiserats bort till förmån för effektivitet och lönsamhetstänkande. Detta är en internationell trend, som förvandlar den oändligt fasetterade lärandeprocessen till mätbara siffror.”

Även enligt Thente saknar Liedman svar på vad man bör göra. ”Liksom så många andra vet han vad som är fel, men inte hur man kan göra det rätt. Ibland vet han inte vad som är fel heller. Han skulle till exempel ha ytterligt svårt att lösa de konkreta, vardagliga skolproblem som jag inledde med. Hur jämkar man samman vitt skilda förkunskaper i ett enda moment? Hur granskar man kritiskt baskunskaperna när man inte har några? Var lägger man den ack så värdefulla tiden?”

Enligt Thente är Liedmans lösning ”subversitet”  –  att lärare ”nickar åt maktens ord, fyller i sina byråkratiska blanketter, och går sedan vidare till det väsentliga”. Och det vet vi väl alla att det inte är någon lösning,  för att ”problemet är bara att de där blanketterna tar en tredjedel av lärarnas tid och resten går till katastrofhantering och kundkontakter – där kunderna är föräldrar som kräver att skolan skall fylla sin kompensatoriska uppgift som någon sorts nannys.”

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/sven-eric-liedman-hets-en-bok-om-skolan

I Helsingborgs Dagblad inleder Maja Ljung sin recension med den eviga frågan som elever ställer från grundskola till universitet:

Kommer detta på provet? Den ängsliga frågan, kanske klassrummets vanligast förekommande fråga, är central för förståelsen av dagens skolideologi. ((L)iedman (t)otalsågar den nya läroplan som nu ska förverkligas av rektorer, lärare och elever runt om i landet. (D)agens svenska skola är ett sjunkande skepp där våra barn, allt dummare och som alltid predestinerade av sin (verkliga!) klass, står och gapar, på ren eller bruten svenska, en och samma fråga: ”Kommer detta på provet?” Att i dagens skolan ”tänka själv och att tänka kritiskt är att inte tänka, det är att göra, visa, bedömas, placeras i stapel som känns igen av Pisa-tjänstemän, EU-direktiv och Bolognablanketter.”

Till skillnad från Knutsson och Thente kommer i Ljungs läsning Liedman ändå med en lösning  och i den inkluderar hon också den subversitet som Thente tog upp. ”Finns det då i detta allt mer obildade fält skolan någon ljusning” frågar hon varpå Liedman svar enligt henne blir: ”Lek. Läraryrket måste bli roligt igen, (l)äraren som profession [måste] befrias. Från bundna timmar i skolan, från krav på redovisning och transparens i syfte att mäta och jämföra. Att lära ut är en konst och måste betraktas som just det.

Liedman nämner att forskning visar att en ”öppen atmosfär” i klassrummet, där elever får formulera sig fritt, ger god effekt medan medbestämmande vad gäller undervisningen ger motsatt effekt eftersom elever väljer bort det svåra. Det gynnar allra minst invandrarelever, menar han och låter liksom lite björklundsk fast han inte är det och det är just den skillnaden som bär ett frö till hopp. Jag tror att en öppen atmosfär rymmer såpbubblor av andra slag än Björklunds. Eller: jag hoppas det.

Vad är en öppen atmosfär? Kanske är det samma som Liedman på några ställen antyder, lärarens stilla men envisa och förhoppningsvis smittsamma protest. Man bockar av prestationslistor och fyller i betyg, men man struntar egentligen i dem: målet med människolärandet är ett annat. Pedagogiskt självförtroende, med eller utan kateder. Strunta i överheten, ha roligt, samtala med de unga.

http://hd.se/kultur/boken/2011/01/30/ska-vi-leka-skola/

Lek, Öppen atmosfär, Göra men Strunta i, Pedagogiskt Självförtroende, Samtala och Ha roligt. Låter bra – men hur gör man? Egentligen? Och hur långt vågar man gå? När man kan få föräldrar, skolledning, kollegor och till och med eleverna mot sig. Man måste vara väldigt modig och stark av sig om man ensam (om man har tur tillsammans med några kollegor) ska förändra skolan inifrån, mot invanda föreställningar om hur skolan ska vara och till och med mot skolans styrdokument. Vem ska man tro på när allt är så här och vem ska man hålla i handen?

Hets!

Adlibris (klicka) "Hets" - "I stället för att ge eleverna verklig kunskap ägnar sig skolan åt att mäta meningslösheter och utreda sig själv i en ständigt pågående byråkratkarusell. Den eftertraktade skolpengen öppnar vägen för hungriga skolföretag med vinst i sikte. Men när eleverna väl sitter i bänken är det ingen som riktigt vet vad de ska göra. Ska de lära sig något? Eller är de där bara för att betygsätta lärarna? I Hets! riktar Sven-Eric Liedman en stark polemisk udd mot dagens skola som han menar är ute på fel spår. Låt istället lärarna undervisa! Och låt eleverna leka sig fram till att bli kunniga och kritiskt tänkande människor, redo för ett långt yrkes-, samhälls- och privatlivs alla utmaningar."

 

Comments
9 Responses to “Om Sven-Eric Liedmans ”Hets””
  1. Janis, tack för ett bra och tänkvärt inlägg. Själv blir jag irriterad redan av grundbeskrivningen. Våra styrdokument är fulla av formuleringar som handlar om fostran, självförverkligande, elevdemokrati och personlig utveckling. Hur vi förvaltar det kanske varierar, men det är ju systemet och styrningen han kritiserar. Samhället är då bra mycket mer utilitaristiskt än skolan.

  2. Jan Lenander skriver:

    Jag som älskar ”Ett oändligt äventyr” kastade mig över boken men blev bara mer och mer besviken. Leken lyfts fram men få lösningar och när då skolproblem kommer i förgrunden så märks det att Liedman kan lite om skolan och dagens skola i synnerhet.

  3. metabolism skriver:

    Jag är så arg och frustrerad i dag så att jag inte orkar tänka på någon slags kritik av skolan, vare sig det är i form av Klass 9A i SVT eller Liedmans.
    Det finns många viktiga frågor som ska diskuteras, men det finns problem som måste lösas HÄR och NU, och som brådskar och där det inte handlar om att stöta och blöta vem eller vad som är en bra pedagog eller hur skolan måste förändras, i morgon, framöver.
    Här och var räcker det långt med att bara ha tillräckligt många pedagoger på plats, i dag, nu. ”Att räcka till”, är good enough för mig för tillfället. Superpedagoger och en ny bättre skola får komma sen, tillräckligt många pedagoger och en hyfsat bra skola först, sen kan jag orka lyfta blicken och tänka vidare och större. /Janis

    • Morrica skriver:

      Problemet är att vi inte har råd med detta ‘antingen eller’ tänkande längre. Vi måste tänka ‘både och’, samtidigt. Vi måste se och lösa problemen här och nu med det långa perspektivet i bakhuvudet hela tiden, annars riskerar vi att än en gång låsa fast oss i en omöjlig position. Och vi måste ha vardagen och nuet tydligt framför oss när vi tänker på skolan på lång sikt. Klarar vi inte det får vi aldrig till en hyfsat bra skola.

      • metabolism skriver:

        Du har rätt i sak, samtidigt som jag försöker formulera hur tungt det kan vara att tänka på brandskyddsplaner medan det brinner … Dålig liknelse, får försöka med en ny: hur svårt det kan vara att planera för en yacht när man har fullt sjå med att hålla skutan flytande med alldeles för få rorsmän vid årorna. Något i den stilen. /Janis

        • Morrica skriver:

          Marina liknelser är väldigt populära här i landet, trots att det är länge sen vi var en sjöfararnation. Det är intressant, men en helt annan diskussion.

          Så åter till ämnet:

          Om man planerar för en yacht när man sitter i en underbemannad sjunkande skuta är man i trubbel. Om man däremot tänker på den akuta situationen (fördela roddarna så att man får ut maximal kraft utan att de motarbetar varandra, och ta allas strumpor till att nödtorftigt täta läckorna, t ex) samtidigt som man långsiktigt funderar över hur man ska ta sig i land (navigerande med kompass och sjökort, stjärnskott med sextant och så räkna på avdriften, vindar, strömmar, korrigera etc) så stämmer liknelsen bättre med det jag ville beskriva.

          Det är klart man ska visionera och drömma om en yacht också, men kanske inte just när man står med vatten till anklarna. Det kan man göra när man lagt till och kan börja reparera och shanghaia/rekrytera nya besättningsmän.

  4. Jag känner verkligen igen mig i din frustration, Janis.

    • Janis skriver:

      Tack, det var TRÅKIGT att höra!😉
      Ibland undrar jag om något jobb är värt det jag lägger ner i tid, kraft, engagemang och oro på på det här jobbet. I skolan vill eller hinner jag inte reflektera, bara göra – men på kvällar och helger hinner jag fundera om det är ett sunt liv, det här lärarlivet …

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] This post was mentioned on Twitter by Mats Larsnäs, Elisabeth Lövgren. Elisabeth Lövgren said: Precis så! Läs! Tankesmedjan Metabolism om Sven-Eric Liedmans "Hets"! https://metabolism.wordpress.com/2011/01/30/om-sven-eric-liedmans-hets/ […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: