Nya lärare och gamla rävar

Flickr commons. No known copyright restrictions.

Jag är ny som lärare och vet att jag ännu har mycket att lära. Jag kände mig inte fullt rustad när jag hade börjat arbeta, och ibland har jag till och med varit ganska arg över hur långt utbildningen varit från verkligheten. Akademiseringen, de mycket intressanta teoribildningarna inom både utbildningsvetenskap och de egna ämnena, har varit givande men hantverket glömdes ofta bort. Vad jag undrar är om det var bättre förr på den fronten? Hur som helst, utbildningen är bara början, så sägs det och det tror jag inte är något nytt påfund. Tre till fem år brukar nämnas när man talar om hur lång tid det tar att växa in i yrket.

När superlärare kända från tv eller kollegor med ett helt livs yrkeserfarenhet talar om de nya, illa rustade, lärarna så undrar jag hur det var när de var nya? Kunde de allt med en gång? Har de glömt bort sina första stapplande steg, eller gick de stadigt redan från början? Kanske var det av många olika anledningar enklare att gå stadigt då för länge sedan? När lärare hade större auktoritet bara i kraft av att vara lärare och den allmänna tron på skolan var större, och inte minst när arbetsuppgifterna var koncentrerade till undervisning och det som där hör till. På den gamla goda tiden när lärare hade sekreterare, men bara en bråkdel av de administrativa arbetsuppgifterna lärare har idag!

Nya  lärare saknar tillräckliga kunskaper, säger en del gamla rävar. Och tänker inte alls på hur kunskap befästs i och med att man gång på gång upprepar den genom att undervisa. Och hämtar in ny utifrån elevernas frågor som gör att man själv hela tiden lär sig mer. För nya lärare gäller att återerövra kunskaper från högskolan, och inte minst hitta sättet att förmedla de kunskaper man har. Kanske kan man egentligen inte mycket förrän man undervisat om det minst tre gånger?

Gamla rävar tänker kanske inte heller på hur olika förutsättningarna, på grund av senare års stora förändringar och/eller försämringar, var för att komma in i lärarjobbet då när de var nya, och är nu för nya lärare? En lärarstudents tidigare mentor berättade hur yrket förändrats de senaste 15 åren – och att det var anledningen till att mentorn, en lärare med många års yrkeserfarenhet som älskade sitt lärarjobb, nu hade gått in i väggen.

Och sällan talas det om hur fantastiskt duktiga nya lärare kan vara (och redan från början). För det är också en sanning, lika sann som den att nya lärare behöver tid för att växa in i yrket för att bli bra. Vi kan aldrig dra alla över en kam, varken nya eller gamla lärare, lika lite som någon grupp av människor kan sägas vara ett och samma.

Jag är rädd att jag snart blir en skolans ”rättshaverist”, så känslig som jag tydligen är när det sägs och skrivs saker om nya lärare. Vad jag egentligen borde begränsa mig till är att bara säga: Lägg av! Ge nya lärare en chans, och ge oss lite tid att bli gamla rävar! Vi behöver heller inte bli kloner av en gammal rävstam, det finns utrymme för fler rävarter än bara en slags! Kanske till och med för en och annan ny VARG! Nästa som säger något förklenande som jag hör – den biter jag!

Flickr commons. No known copyright restrictions.

Comments
12 Responses to “Nya lärare och gamla rävar”
  1. Mats skriver:

    Förebilder är viktiga och traditionsöverföring ingår som en del av de flesta nya lärares inskolning i professionen – men det som superlärarna erbjuder är något annat.

    Viskar:*moralkakor*

  2. janlenander skriver:

    De här duktiga gamla rävarna har förstås mycket bra att lära ut men tonfallet blir lätt sådant att allt de säger känns som ”moralkakor”. Det som ger mig riktigt ont i magen är dock seriens tendens till oerhört förenklade budskap. Lärare hittar olika vägar till att erövra yrket och blir bra på olika saker och det är något skolan måste kunna utnyttja istället för att klaga över.

    Jag upplever också att unga nyutexaminerade lärare kommer obehagligt mycket i skottgluggen numera. Det hänger ihop med det gamla skället på lärare och någon typ av konstig ambition att nu ska det utbildas oerhört mycket bättre lärare. Ni unga ”frälsare” blir då väldigt klämda mellan detta krav och en skolverklighet med sjunkande resultat och försämrade förutsättningar.

    Vi behöver en skolverklighet där både vi och våra pedagogiska ledare har tid att arbeta med förbättringar.

    • Janis skriver:

      Mats och Jan: Moralkakor är inga goda kakor, lika lite som förenklade budskap är konstruktiva.
      ”Frälsare” var ett bra ordval – jag upplever att jag har med mig från utbildningen att jag ska FÖRÄNDRA skolan – men att jag inte fått många verktyg för att veta hur jag ska bära mig åt… jag VILL mycket men när min vilja att frälsa möter verkligheten – då blir det ofta så där lagom fiaskoartat …
      Jag har valt att i mycket försöka gå i gamla galoscher, och bli varm i kläderna innan jag försöker byta till högklackat … provar de högklackade ibland, för ännu går jag vingligt i dem, men lite stadigare för varje gång. Sedan kommer galoscherna alltid finns med, för det bär finnas skor för alla väder!

  3. crw skriver:

    Mycket bra inlägg! Naturligtvis måste man i en organisation utgå ifrån att alla har något av värde att tillföra, oavsett om man är erfaren eller ny i yrket. Lång tid i yrket leder förhoppningsvis till att man bli bättre, men det garanterar knappast ett väl utfört arbete. Debatten har helt klart blivit alldeles för onyanserad, och det är väldigt trist om 9A och deras ”superlärare” bidrar till det. Jag har skrivit fler reflektioner här: http://goo.gl/kTmUP

    • metabolism skriver:

      Tack detsamma! Jag läste ditt och försökte lämna följande kommentar (vilket inte fungerade):

      Instämmer, de gör sig till en del av problemet när de menar att ”SÅ HÄR ska man göra, precis som jag!”
      Men kanske blir det mer nyanserat i tv? De kanske tar tillfället i akt och belyser komplexiteten, förutsättningarna mm på bästa sändningstid i tv? (Även om de inte hittills gjort det i tv och Aftonblad.) Vi får se!

      /Janis

      • Morrica skriver:

        Ja, lite mer ödmjukhet hade varit klädsamt och gjort deras budskap lite mer lättsmält. En gnutta ‘när jag gör såhär brukar det funka’ hade antagligen tagits emot på ett annat sätt än en skopa ‘SÅ HÄR ska man göra, precis som jag!’

        • janlenander skriver:

          Jag slår ett slag för uttrycket ödmjuk orubblighet vilket en avhandling visar ofta är ett gemensamt drag hos duktiga lärare. En ödmjuk flexibel inställning till elever och andra kombinerad med en orubblig lojalitet mot uppdraget och hur det är utformat. Det hade inte varit dumt om 9A lärarna hade visat mer av detta.

      • crw skriver:

        Jag har fixat kommenteringsproblemet nu, det var en dum förinställning som krävde registrering. Jag hoppas också att programmet kan bidra till en mer nyanserad diskussion, annars får vi väl göra vårt bästa för att det ska bli så själva. Utgångspunkten att lärare i gemen gör ett dåligt arbete och att det kan avhjälpas med enkla recept börjar bli riktigt tröttsam.

  4. Johan Eckman skriver:

    Känns bra att läsa som nyexaminerad. Förmodligen kommer jag känna samma sak, även om jag till skillnad från många andra, haft en otrolig tur med handledare under utbildningen som gjort allt för att visa hur det ser ut på riktigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: