Lärare på kurs är ingen lek (del 1)

Posted by Monica on januari 2, 2011 · 4 kommentarer 

"teach & listen" av Denise Carbonell. Via Flickr, CCBY.

För några månader sedan läste jag ett inlägg om kurser hos Tysta tankar. Han menade att lärare tjatar om att få åka på kurs som en ursäkt för att slippa lära sig saker. I ett inlägg här på bloggen svarade jag honom att det finns stora poänger med att åka på kurs. Ofta hinner man inte ägna tid åt fortbildning på arbetsplatsen och får man en möjlighet att åka iväg till ett ställe där man slipper bry sig om elever, kolleger och föräldrar i 24-48 timmar och istället kan koncentrera sig på att lära sig mer så är det bara bra. Han tyckte att mitt inlägg var bra. Det tyckte jag också tills jag häromsistens åkte iväg på kurs.

Det kan inte vara lätt att anordna kurser. Hur utarbetar man ett program som tilltalar människor som kommer från olika platser, har olika bakgrunder och kan olika saker? Turligt nog har vi lärare stor förståelse för denna utmaning eftersom vi jobbar med exakt samma sak varje dag. Vi vet hur det är.
Det är förmodligen det som också gör oss till kursanordnarnas mardröm.

Så här är det: jag har varit iväg på två kurser som delats upp under flera tillfällen (det är därför jag skriver ”alla kurser” och inte ”båda kurserna”. Två kurser är alldeles för lite för att kunna dra generella slutsatser, men det hindrar mig inte ifrån att göra det ändå. Kurserna handlade om IT och pedagogik.

Individualisering
Under alla kurserna har det pratats om individualisering, och hur man med kursernas verktyg och ”tänk” kan skapa bättre förutsättningar för att varje elev ska kunna nå målen på bästa sätt.

Om nu individualisering är så himla viktigt, och de som håller i kurserna är någon typ av experter på detta – varför jobbar man inte mer med de enskilda lärarna? Om man nu är 2-5 kursledare, då borde man ju ha väldigt mycket tid att jobba med de 20-50 lärare som går kursen. Den enda individualisering som jag mötte under kurstillfällena var de inledande presentationsrundorna. Med individualisering (där en dialog är nödvändig) har man som pedagog bättre möjligheter att ta reda på vem den här individen är och vad han/hon vill få ut av kusen och vad personen har för förförståelse, vilket också är min nästa punkt.

Förförståelse
Utan förförståelse för elevernas förförståelse blir det lite svårt att bedriva undervisning. Man riskerar att ta upp sådant som eleverna redan kan, eller så siktar man alldeles för högt. Mötet uteblir och det är väl där som magin sker?

Detta borde rimligtvis gälla all utbildningsverksamhet. Under kurserna upptäckte jag att det bland deltagarna fanns de som knappt kunde starta sin egen dator till de som förmodligen skulle kunna bygga ihop en egen och sätta upp ett eget nätverk. Det fanns de som jobbat som lärare i 20-30 år och de som, likt mig själv, jobbat i 1-2 år.
Kort sagt: det spretade. Det är ibland bra, ibland dåligt. Dåligt om kursprogrammet är så hårt styrt att utrymmet för flexibilitet är noll. Bra om man bryr sig om deltagarnas kunskaper och förväntningar och använder det under kursen, men det förutsätter att man är intresserad av individualisering.

Hur kan man anpassa sin kurs efter deltagarnas förförståelse? Jo: skicka ut ett frågeformulär till alla som anmält sig för att gå kursen. Då har man i alla fall en halvskaplig bild av vilka det är man ska möta.

Det blir löjligt att prata om förförståelse om man inte är intresserad av det själv. Och på tal om löjligt, nästa punkt:

Trams
Varför ska det tramsas med oss lärare? Ibland är tramset på en innehållsmässig nivå (typ ”Nu ska vi lära oss om Facebook”) och det står i direkt relation till om man brytt sig om att ta reda på vad folk kan sedan innan.
Ibland handlar tramset om bemötandet, att man behandlar oss som idioter som har svårt att förstå komplexa resonemang, som inte kan eller vill göra vettiga saker.
Ibland slänger man in ”roliga” saker på kurser. Ibland är det rollspel, ibland övningar där man ska hitta på saker på en timme. Sen kommer man tillbaka och då ska man ha kommit till insikt om 1) hur kul det är att samarbeta med andra lärare, 2) hur kul det är att använda IT i undervisningen och (3 hur kul det är att det finns så många sätt att arbeta på i skolan och 4) hur kul det är att gå kursen.

Del 2 imorgon.

Filed under Bakom skolkulisserna, IKT och media, Monica · Tagged with kurs