Gott Nytt Ord!
Har du ett ord för ”den ordlösa men meningsfulla blick mellan två människor som båda önskar inleda något men som båda är motvilliga att börja” ? Eller för ”ett skämt som är så dåligt berättat och tråkigt så att man inte kan låta bli att skratta åt det”? Känner du till ett ord för ”att gå ut för att se om det kommer någon”? Ingår i din vokabulär ordet för ”en mamma som obevekligt pushar sitt barn mot akademiska prestationer”? Vad kallar du med ett ord den handling där du tvekar medan du introducerar någon eftersom du glömt personens namn?
Jag gissar att du saknar det rätta ordet för alla dessa fenomen – på svenska. De finns heller inte i engelskan, men de finns i andra språk. Vi har ju ”ombudsman” och ”orientering” som är våra alldeles egna speciella svenska ord (som exporterats till andra språk), men vi har ju inte ord på allt. Läs här, du kanske vill adoptera ett eget låneord! Eller du kanske hittar ett begrepp som vi borde ha ett svenskt ord för och uppfinner det?
Lite trist är att vi ju själva redan har ett ord för schadenfreude (den enda sanna glädjen, som en bekant till mig alltid upprepar). Själv är jag ju (så här i bloggform) en mycket vänligare människa och önskar därför alla ett Wabi-Sabi 2011 – ett sätt att leva där man fokuserar på att finna skönheten i livets ofullkomligheter och fridfullt accepterar den naturliga cykeln av växande och död” – ( japanska), och att ni förskonas från tingo – den handling som innebär att någon tar alla de föremål som personen åtrår i en väns hus, genom att undan för undan låna dem alla” (från Påskön)!