Lucka nr 22

Skolministerns glada budskap, del I

Skolministern vecklade sakta och andäktigt upp sin lapp. Läste den. Läste den på nytt.
Rynkade pannan och tittade med misstro på det han en gång skrivit. Var det här allt? Var detta hans uppdrag, det han jagat under alla dessa dagar? Illa skrivna var de, orden på hans papperslapp.
Nåja, ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det, tänkte Skolministern och skakade överseende på huvudet åt sig själv och sina gamla ord. Men man tänker om!

Den senaste tidens alla upplevelser och möten hade förändrat Skolministerns och hans tankar om skolan. De många intrycken och tankarna han samlat hade nu legat och grott i intellektets inkubator, växt till sig och kändes nu med ens färdiga att formuleras och föras ut. Skolministern hade kommit till insikt. Gått i mål. 

– Det här måste jag berätta för eleverna! ropade ministern rakt ut. ELEVERNA! Konstigt! Dem har jag inte sett skymten av hittills – hur kunde jag missa det? Det viktigaste vi har! De viktigaste!

Han öppnade dörren från lärarrummet och som i ett trollslag visade sig korridorna vimla av alla de för Skolministern tidigare helt osynliga eleverna! De var små, de var stora, de var korta och långa, de var mörka och ljusa, och alla lät de; de pratade, skrattade, hojtade och brölade. Och allt lät som den ljuvligaste musik i Skolministerns öron!
-Hej! Hör upp! Lyssna på mig! ropade Skolministern glatt och med lysande ögon.

De närmaste timmarna gick Skolministern runt i skolan för att berätta för alla om det fantastiska tillkännagivande som han var redo att tillkännage, och som han annonserade ut skulle ske i gymnastiksalen lite senare på dagen. Han gick också förbi bildsalen, och lånade där några stora penslar som han skrev sina stora bokstäver med på stora pappersplakat. Dessa stora papperslappar satte han sedan upp runt om i skolan, och från alla korridorernas väggar manade hans ord ”KOM! Lyssna till Skolministerns glada budskap” LOL!” (Det sista var en mottagaranpassning av texten som Skolministern trodde skulle ge affischerna större uppmärksamhet och rendera mötet en högre uppslutning.) (Vilket senare visade sig vara alldeles riktigt tänkt. Skolministern hade helt klart koll på läget nu.)

Likt en  profet vandrade Skolministern från sal till sal för att sprida nyheten: det var nya fantastiska, spännande saker i görningen och det var i gymnastiksalen som det glada budskapet först skulle höras, för att sedan spridas ut över landet och världen! Kom och lyssna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: