Lucka nr 21

F*ck it, Skolministern!

Skolministern vandrade åter igen korridorerna ovan jord. Han hade från näthinnan lyckats skaka bort de värsta av gårdagens syner, och kände sig nu förvånansvärt pigg och målmedveten. I dag tänkte han ta tjuren vid hornen och bege sig till rektorsexpeditionen på vinst och förlust.

Längre bort i korridoren öppnades och stängdes en dörr gång på gång så hastigt att Skolministern tog den för en propeller. Han stängde ögonen bestämt och öppnade dem sedan med ett djupt andetag och med inställningen att fladdrandet nu skulle ha avtagit. Det hade det.

Väl inne på expeditionen, som doftade av nybryggt kaffe, varm kopiator och något obestämbart dammigt, stötte han på rektorsassistenten. Eller, han trodde i alla fall att det var hon. I famnen bar hon en väldig hög med pärmar, så hög att den dolde hennes ansikte. För att påkalla hennes uppmärksamhet utan att bryta den koncentration som det uppenbarligen krävdes för att balansera det enorma pärmtornet harklade sig Skolministern försiktigt. Rektorsassistenten släppte taget om pärmarna med ena handen och förde tornet åt sidan så att hon kunde se bättre. Hon synade honom uppifrån och ned och gav honom samma missnöjda blick som då hon såg på honom första gången. Skolministern tittade ner på sig själv och sina kläder. Efter alla äventyr under bord och över plintar, genom korridorer och källargångar, efter nätter på bänkar och i skrubbar hade hans kostym liksom tappat styrseln. Den var dammig och skrynklig, och inte ens glittret som råkat hamna på den lyckades få den att se som något annat än en väl bedagad kostym, buren  dygnet runt i på dagen tre veckor.

– Jo, nu är det så att jag har letat efter rektorn och…, började Skolministern och ställde sig i en position som kunde användas både till attack och försvar.
– Du har fått en lapp i ditt fack.
Rektorsassistenten tog ingen notis om det han sa, utan såg bara på honom. Fast hon kunde lika gärna ha tittat på de många facken som fanns bakom honom. Skolministern vände sig om och vände sig sedan tillbaka. Han var inte säker på att han hört rätt.
– Mitt fack?
– Ditt fack.
– Mitt fack?
Rektorsassistenten suckade. Hon tyckte att det var tjatigt nog att behöva stöta på samma människa två gånger. Att då behöva lyssna på en massa upprepningar gjorde henne irriterad. Hon hade betygskataloger att skriva ut, busskort att tillhandahålla, löneavtal att lägga i fack, sjukanmälningar att notera och en hel drös med andra sysslor att utföra. Hur skulle hon kunna ha en total överblick över skolans verksamhet om hennes tid gick åt till onödigheter som att lyssna på onödigt tjat och opreciserat tal? Hon var trött på att förlora sekunder och pekade med hela den fria handen snett bakom Skolministern. Han vände sig åter om och rektorsassistenten skyndade in i ett av rummen.
Mycket riktigt fanns där ett fack märkt med “Skolministern”. Han rodnade lite över att han tvekat över sanningshalten i rektorsassistentens uttalande. I facket låg en lapp. Hans lapp. Han tog tag i den och kände plötsligt hur en del av hans vilsenhet försvann.

Det var som om han höll någon i handen.

Comments
2 Responses to “Lucka nr 21”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: