Lucka nr 19

… vari vår hjälte på fjärde advent möter fyra pedagogiska giganter

Skolministern satt med benen dinglande över kanten till öppningen i gymnastiksalens golv. Röken som steg ur luckan stack honom på ett närmast behagligt sätt i näsan. Dofterna som kunde anas i den glittrande färgskiftande gasblandningen hade något familjärt över sig. Honungsmjölk, doftade Skolministern med van vinkännarnäsa. Vin – med smak av jord, smackade han. Och… vad var det sista han anade?  Nej…? Kunde det verkligen vara? Skolministern svalde hårt. Jo, utan tvekan var det fårblod.


Just som han placerat den sista doften hörde han – ja, hörde! – fyra själar flyta upp för spiraltrappan av trä nedanför honom. Skolministern kom genast på fötter och tittade ner. Långt där nere såg han fyra irrbloss sakta stiga uppåt. Uppe på det hårda gymnastiksalsgolvet tog strax fyra svävade storheter gestalt framför honom, alla med ett ljus i handen. Fyra stora tänkare han aldrig hade trott att han, eller någon nu levande, skulle få förmånen att möta. Fyra pedagogiska giganter på fjärde advent!

– Kunskapen är ständigt föränderlig och därför är förmågan att söka ny kunskap den viktigaste kunskapen, sa Rousseau när han klev närmare fram ur dimröken. Kunskap kan heller inte förmedlas – bara  erövras!
Vygotskij harklade sig och tog till orda med kraftfull stämma.
– Med hjälp av en annan mer kompetent, av en så att säga egen kraft-producent, görs först tillsammans vad man sen själv kan klara, samspel med andra ger effekter som är svåröverträffbara!
Skolministern försökte andas i lugn och hälsosam takt. Skulle han våga flika in något? Lilla han? Men vad skulle han i så fall säga? Och skulle de förstå honom? Kanske skulle han passa på att fråga dem om de sett hans papperslapp? Själar måste ju ha blick för sådant, bortkomna effekter.
– Kunskap i sig har inte ett egenvärde, yttrade nu Dewey bestämt, det är dess nytta som avgör värdet på kunskapen! Elever ska inte producera kunskap –  utan fostras för att möta framtiden.
Den sista av dem som hade kallats för att framföra sina pedagogiska budskap till Skolministern var Ellen Key. Hon påminde om något hon sagt för länge sedan, men som ännu, och kanske nu mer än någonsin, var föremål för ständiga diskussioner.
– Precis som agan, så skapar betyg osjälvständiga människor och bör därför avskaffas.

Detta sista visdomsord blev, tillsammans med intrycken av allt det som här hände, Skolministern övermäktigt. Han vacklade till, satte olyckligtvis ner ena foten i öppningen i golvet och föll därmed, med ett skrik av fasa, ned mot underjorden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: