3 minuter om läraryrket

Det finns 3 anledningar till att jag skriver detta. 1. Jag hade ett samtal härom veckan om individualiserad undervisning. 2. Jag har redan i huvudet börjat planera allt jag måste göra under jullovet för att vårterminen sedan ska fungera och känner mig lite stressad. 3.  Jag har förstått att många har en begränsad kunskap om lärares arbetssituation (det är mest det långa ”sommarlovet” och andra lov som människor talar om).

Så nu ska du få 3 minuter av mig, 3 minuter som ska handla om skolan och läraryrket, om timmar och minuter och en ekvation som inte går ihop.

* * *

– Individualiserar du din undervisning? frågade rektor mig under ett samtal.

– Ja, så gott det går, men inte tillräckligt. Till det saknas de rätta förutsättningarna.

*  *   *

En lärare som arbetar heltid arbetar 45 timmar i veckan. Det är det inte alla som vet, nej.

10 av dessa 45 timmar är fria att förlägga vart läraren vill (till exempel hemma på tisdag kväll och söndag förmiddag, och på biblioteket onsdag eftermiddag). Det kan låta mycket, det kan jag förstå, att ha 10 hela timmar att disponera som man själv vill.

En genomsnittlig lärare undervisar sedan 18 av de 35 timmar som är så kallad arbetsplatsförlagd arbetstid. Vilket jag kan förstå verkar lite, om man inte är insatt.

45 timmars arbetsvecka och bara 18 av dem i klassrummet? Hela 45 timmars arbetsvecka och ändå klagar så många lärare över att tiden inte räcker till, och att de arbetar MER än 45 timmar i veckan. Hur hänger det ihop?

* * *

Inför avtalsrörelsen 2010 gick Lärarnas Riksförbund ut med en informations- och kampanjfilm med anledning av arbetsgivarnas krav på att halvera den tid som lärarna inte undervisade, för att ge eleverna mer lärartid (här). Ett krav som väl låter rätt och riktigt – vem vill inte ge mer tid åt eleverna? Så varför protesterade lärare och lärarfack?

I filmen berättas att tiden som varje ämneslärare har att rätta skrivningar och prov, utvärdera elevers kunskaper och förbereda lektioner uppgår till 3 minuter per elev och vecka – eller 36 sekunder per elev och dag. Skulle tiden halveras skulle lektionerna knappt alls kunnas förberedas, prov knappt kunnas rättas, elevers kunskaper knappt alls kunna utvärderas. Kravet gick inte igenom. Lärarna har alltså fortfarande, med LR:s siffror,  hela 3 minuter kvar per elev och vecka …

3 minuter är också vad jag skulle kunna ge  varje elev i mina klasser som jag möter 3 gånger i veckan om jag skulle dela upp all lektionstid så att alla fick en stund var. Vilket förstås inte är möjligt.  3 minuter är alltså långt ifrån en realistiskt siffra.

* * *

Om man tittar på en lärares schema så kan den som inte är så insatt undra över vad lärare gör under alla de där tomma luckorna i schemat. Det undrar inte en lärare. En lärare undrar hur tiden ska räcka till och hur han eller hon ska få tid att fundera ut och ta fram material för att kunna nå varje elev där eleven befinner sig, att individualisera. En lärare undrar om det finns möjligheter för läraren själv och för eleven, som om möjligt är ännu mer inrutad av sitt schema, att få möjlighet att träffas för extra stöd. Och inser att det finns det alltför sällan.

En lärare undrar också hur tiden ska räcka till att göra allt det där andra, de där många arbetsuppgifterna som inte direkt har med undervisningen att göra, men det tar vi inte här. Annat än nämner att de arbetsuppgifterna förstås i hög grad påverkar de där 3 minuterna per elev och vecka.

Detta är en förklaring till varför det är svårt att individualisera undervisningen så mycket som man skulle önska att göra det. Det var därför som jag sa  till rektor att förutsättningarna saknas för att jag skulle kunna individualisera mera. Dessa 3 minuter.

Det tog dig antagligen betydligt mindre än 3 minuter att läsa det här. Precis som det jag kan ge eleverna enskilt är mindre än 3 minuter per vecka – både när det gäller kringarbetet runt lektionerna och under själva lektionerna.

45 timmars arbetsvecka och man har inte ens tid med 3 egna minuter för varje elev. Visst är det något som är helt galet i denna ekvation?

Jag tänkte en ”hemsk” tanke häromsistens, kolla här, och följ länkarna som finns i inlägget om du vill läsa mer om vad det är lärare gör (och vad de inte borde behöva lägga sin tid på) beskrivas av lärare.

Comments
4 Responses to “3 minuter om läraryrket”
  1. janlenander skriver:

    Fantastiskt fint inlägg om individualisering på 3 minuter, lärares arbetstid.

    Individualisering ett trendigt begrepp som aldrig problematiserades. Nu kanske vi i bloggsfären kan börja tydliggöra olika aspekter av det. Absolut att eleverna har nytta av det. Formativ bedömning av varje individ, individuella hänsyn i grupper, tillgänglighet då individen behöver det, anpassning efter inlärningsstilar, …….

    Ska vi börja med formativ bedömning, återkoppling på elevens arbete, det lyfts fram som en av de viktigaste kunskapshöjande metoderna. 3 minuter/elev och lektion för att ge detta men då har vi nonchalerat allt annat vilket förstås är orealistiskt. Det kommer att visa sig att de andra också har svårt att få plats inom 3 minuter. Vi hinner leverera formativ bedömning på 3 minuter men knappas göra den. Förr i tiden gjordes formativ bedömning på skriftliga elevarbeten och det var därför lärare långt innan kommunaliseringen arbetade till oerhört sent på kvällarna fast de hade mycket mindre konkurrerande arbetsuppgifter. Det fanns lärare som tittade på elevarbeten efter varje lektion, något som förstås är helt orealistiskt numera. 100 elever / dag och 3 minuter för varje räcker inte men det motsvarar ändå 5 timmar hemarbete.

    Det finns förstås lärare med en oerhörd simultankapacitet och mängder av smarta metoder men en majoritet av oss är inte ens nära individualiserad formativ bedömning som hade kunnat tillfredställa elevens behov.

    • metabolism skriver:

      Tack för in kommentar, Jan – och förlåt att jag inte uppmärksammat den.
      Ett problem som jag har, på tal om formativ bedömning: jag ger skriftlig respons, för att den muntliga inte med säkerhet alltid kan ges (pga ”3 minuter”, ja), men upplever att alltför många inte läser den, bryr sig om den (och jag försöker fatta mig både kort och lättförståeligt). Jag tror att det tar ett tag att lära eleverna nyttan av den, om de är nya för den.
      Det är först när det är prov som eleverna blir intresserade, av att se resultatet och helst få det översatt till ett betyg. Den summativa bedömningen ligger så djupt rotad,så djupt rotad – och det redan innan de är gamla nog för att ens få betyg… /Janis

      • Jan Lenander skriver:

        Jag tror att elever börjar att drömma i den summativa änden, jag vill bli brandman, vad behöver man kunna för det. Kanske är det naturligt? Lite förvånad var jag på lågstadiets utvecklingssamtal att läraren gav så breda omdömen vid så tidig ålder men när jag sonderade upptäckte jag att lärarna var så vana vid att få väldigt breda frågor. Ja, det är svårt det här.

        Jag ger mina elever en hel del skriftlig återkoppling men jag har konstaterat att även bland mina ganska ambitiösa och duktiga gymnasielever så är det många inte klarar detta. De behöver oftast kombinerad muntlig och skriftlig återkoppling för att ta till sig den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: