Röda bockar, prov och omprov

Jag tittar varje måndag på ”Våra vänners liv” på SVT. En av de fyra huvudpersonerna är lärare. Det är också hans pappa som han har en ansträngd relation med. I det senaste programmet satt de bägge vid köksbordet och rättade prov, och pappan som undervisar på universitetet tyckte att provrättning var en riktigt spännande sak. Provresultaten är ett kvitto på hur undervisningen fungerat. Så inga röda bockar om man är en bra lärare!  Sa han samtidigt som kamerorna zoomade in de röda bockarna i proven som hans son satt och rättade.

Jag tänkte på det när jag rättade prov; många hade mycket bra eller bra resultat och några hade under godkänt. Inte så många, men för många för att det skulle kännas bra.  Vad säger då antalet ”röda bockar” (inget jag sätter ut!) om mig som lärare? Något säger det, men jag är inte säker på vad.

För det tar ju inte hänsyn till vad jag gör e f t e r  provet, för de som inte klarade av det. Eller vad mer man gör för alla, efter provet. För ett prov är ju bara ett prov, och vem blir ”färdig” efter bara ett prov –  det är ju inte precis så att det man kunde på provdagen stannar i minnet för evigt.

Antalet röda bockar säger ju heller inget om vad eleverna egentligen lärt sig.  Kunskap är svårare än så.

Jag tänker bland annat på en gång när en klass skulle göra ett prov. De fick provet i förväg, läraren skulle testa det efter tips från en kollega. De fick liksom öva på provet. Och de klarade provet jättebra.

Jag talade med några av eleverna lite senare, och jag minns inte hur jag frågade men vad som framkom var att de hade  m e m o r e r a t svaren. De hade inte full förståelse över vad deras svar betydde, men de hade memorat svaren och exemplen de skulle ge som skulle visa på förståelse av begreppen. Innan någon kritiserar lärarens tilltag att ge eleverna provet att öva på, så bör man fundera över om instuderingsfrågor (som är mycket vanligt) är mycket annorlunda.

Prov är en sak och kan ha sitt berättigande, men vad de mäter är, som alltid, inte helt klart.
Även med många röda bockar kan en undervisning i slutändan vara bättre än en undervisning där alla hade alla rätt på provet. Det skulle jag ha sagt till pappa universitetsläraren i tv-programmet, men samtidigt så sa han det kanske bara för att vara taskig mot sin son. Deras relation är ju som jag nämnde ganska ansträngd. Lika ansträngd som min relation till prov, skulle man kunna säga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: