Vita vågen

Bild på våg lånad från smhi.

 

Kanske känner ni redan till det, men här hemma i förorten har vi ett uttryck: vita vågen. Det är den våg av frälsande folk som kommer till oss på morgonen, tar sig an oss och sedan vänder tillbaka på kvällen. Lärare, bibliotekarier, poliser, socialarbetare. Ja, i princip alla som representerar samhället – och svenskheten – i någon utsträckning.

När mina svärföräldrar var på middag hos oss för ett tag sedan hälsade spärrvakten dem med ”Det blev visst sent idag!” när de skulle åka hem.

När jag var på intervju i en av de närliggande skolorna formulerade rektorn det kanske än tydligare med ”Jo, du bor här, ja… De flesta av oss åker ju härifrån efter jobbet. Några stycken bor här… men det är av invandrarna… och de jobbar nere på fritids.”. Och det var ingen komplimang, om någon nu undrade. För varför bor man i den ”mångkulturella förorten” om man är svensk? Om man har min utbildning? Något fel måste det ju uppenbarligen vara.

Och hur kan man anställa någon som ser sig som en del av det kollektiv man varje dag, trots att det inte är någon idé för de flesta är ju förlorade redan, försöker rädda?

Vi som bor i förorten ska ta plats i projekt, läsfrämjande föräldragrupper, få hjälp av familjecentralen och gå extra ofta med våra barn till tandläkaren för att vi är en riskgrupp med för stort sockerintag. Vi ska inte själva vara projektledare, socionomer, lärare eller poliser. Det blir så svårt för alla som kommer hit att veta vem man ska rädda då.

Tar man integration på något som helst allvar måste man tänka om genast. Under de förhållanden som nu råder är det inte underligt att segregationen ökar (särskilt när barnen närmar sig skolåldern). Det är i det här fallet ni/de som gör förorten till något exotiskt/farligt/m.m. som bär skulden.

Och snart har jag gett upp på läraryrket. Vad jag ska bli när jag blir stor? Tydligen inte lärare i alla fall. Jag känner nämligen ingen gemenskap med de som arbetar i skolorna här bredvid, och vill inte vara en del av vita vågen när vi flyttat härifrån (för det kommer vi i ärlighetens namn också att göra till slut). Jag kanske ska satsa på att bli rebell i stället? 🙂

 

 

Comments
4 Responses to “Vita vågen”
  1. Morrica skriver:

    Det ena utesluter inte det andra 😉

  2. Lina skriver:

    @Morrica Nej, det var ju min ursprungliga förhoppning 🙂 Kanske gäller det att vara rebellisk och dölja sin fulla rebell-potential under anställningsprocessen, för att sedan slå alla med häpnad…

  3. Dreadnallen skriver:

    Tack för ett grymt bra ”inifrånperspektiv” från ”den där förorten”! 😉 Läste du Ekis krönika i City och de huvudlösa reaktionerna?

    Hälsa J & ongarna! PEACE & LOVE

Trackbacks
Check out what others are saying...
  1. […] This post was mentioned on Twitter by Mats Olsson, Metabolisterna. Metabolisterna said: Vita vågen: http://wp.me/pVMQ-2HO […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: