Lucka nr 10

” … detta ord bör vara lifligt fattadt i varje skola och i varje skolmästares själ”

Magisk whiteboard manar framåt

Skolministern vaknade av ett knakande och skulle just till att undra vad det var innan han insåg att det var hans egen nacke. När en lätt dunkande huvudvärk lade sig som en hjälm på hans huvud mindes han varför han vaknade på ett golv och inte i sin egen säng. Det gjorde inte huvudvärken mildare.


Han reste sig försiktigt upp. Det var nästan mörkt i rummet, så när som på månljuset som strilade in mellan persiennerna. Han började gå mot dörren, men stannade till. Var inte golvet ovanligt skevt? Han satte handen mot ett bord och märkte att bordet följde hans rörelse. Benen var olika långa. Han såg sig omkring och märkte att alla bord i rummet lutade. Likaså stolarna, fönsterbrädorna, ja till och med fönstren tycktes vara sneda. Till och med tidslinjen som någon satt upp runt om i klassrummet hängde snett. Det enda som var rakt var rummets whiteboard.

Månljuset blev starkare, tidslinjen blev ett lysande silverblått streck.

På den rentorkade tomma whiteboardtavlan blänkte det till. Svaga konturer av något obestämbart flimrade fram, silvergrå rökridåer svepte fram, som formationer av cumulusmoln som tornade upp sig mot horisonten och med vindarna sveptes i väg en sommardag. Snart kunde bokstäver börja skönjas. De silvergrå bokstävernas skärpa ökade, och ord som bildade meningar rullade nu fram över skärmen. “Skolmästaren behöver ej vara något snille: men han bör hafva ett sundt, godt förstånd, godt minne …” hann Skolmästaren, förlåt Skolministern, läsa innan hans häpnad för en stund gjorde honom illitterat och bokstäverna förvandlades till stråk av råkor på flykt. Vad var nu detta? Vad ville detta säga? Och var orden avsedda för honom? Han fäste på nytt blicken mot skärmen och återupptog sin läsning:

“…i vår tid, då hela samhället har ögonen på skolmästaren och verkningarne af hans arbete; då allting är i rörelse; upptäckter följa upptäckter, och alla klasser höjas genom bildning, får skolmästaren ej vara nöjd med sina seminariikunskaper och den fattiga erfarenhet han sjelf möjligen kan förvärfva i sin lilla verkningskrets. Tiden går då långt framför honom. ‘Framåt!’ är tidens lösen, och detta ord bör vara lifligt fattadt i varje skola och i varje skolmästares själ. Det, som inom andans verld ej går framåt, det går tillbaka: ty stillestånd kan ej finnas der.”


Citaten från O. E. Dahms bok “Skolmästarkonst”, (1864) (Från Einarsson, Jan “Skolsamtalets historia” (1989) I Språkutveckling under skoltiden. Sandqvist, Carin och Teleman, Ulf (red.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: