Lucka nr 7

Skolministern blir varm om hjärtat 

De lämnade vaktis verkstad under tystnad. Skolministern fann inga ord, och vaktis var lycklig över att ha fått visa upp Doris. De gick tillbaka till det lilla rum de kommit ifrån. Skolministern gick lätt hukad och med tassande steg. Nog var vaktis en rejäl karl, men mot en grupp arga språklärare skulle de stå sig chanslösa. Väl inne i rummet bjöds det återigen på kaffe.

När kaffet var uppdrucket lånade Skolministern telefonen och slog snabbnumret, vilket stod inkarvat i vaktis egensnidade anslagstavla i masurbjörk, till rektorsexpeditionen. Rektorn hade precis försvunnit på ett skolledarmöte och väntades inte åter förrän i morgon. Det var tydligen som förgjort att få till ett möte med rektor. Men den för ärendets uppfyllandemål så viktiga papperslappen kunde Skolministern åtminstone ägna dagen åt.

Försiktigt smög sig Skolministern ut. Ämneskonferensen för språklärarna var vid det här laget över för länge sedan, men knappast deras vrede. Han såg sig omkring och över axeln medan han smög sig fram som en skumraskfigur ute i dunkla syften, eller som en skolkare som ville undkomma tillsynsläraren. Några raksträckor, krökar och ljusgårdar längre bort i skolans korridorer stötte Skolministern på en studie- och yrkesvägledare vid namn Sylvia, en skolsköterska som hette Siv och en kurator som presenterade sig som Karin med K, vilka alla vänligt lyssnade till hans fråga om hur man bäst kom en borttappad papperslapp på spåren.
– På skolan tänker vi på miljö och kretslopp, svarade Sylvia honom redigt. Och ekonomin. Du skulle kunna kolla hos bildläraren. Det mesta pappersspillet återanvänder han på bildlektionerna. Vår skola är faktiskt ryktbar för våra nyskapande papier maché-installationer. Vi har till och med inrett uppehållsrummet helt med möbler i papier mache!
SYO-Sylvia gav anvisningar om hur Skolministern skulle manövrera sig fram genom korridorerna, och lämnade honom med ett vänligt uppmuntrande “det kommer att bli bra ska du se, bara du vet vad du vill och arbetar för att nå det”.
– Glöm inte använda handsprit om du plockar bland papper på det smutsiga golvet! ropade skolsyster till avsked.
– Don’t worry, be happy, avslutade kuratorn Karin med ett varmt och betryggande leende, vilket fick Skolministern att känna sig lättare om hjärtat än han känt sig på många dagar.

Skolministern vandrade vidare, medan han nynnade på egen liten melodi. Hade någon funnits där för att lyssna hade hon eller han förmodligen kunnat höra refrängen  ”If you dream it you can be it”, men eftersom det är en sådan osannolikt usel textrad hade lyssnaren säkert trott sig höra fel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: